Vi som väntar smått i September 2012

Nu har jag varit borta från familjeliv ett bra tag, vi är i våran stuga i fjällen o äntligen har vi fått på plats vår riktantenn så vi kan vara på nätet, tack vare net1 abbonemanget! Så nu kan vi ringa ner till civilisationen via skype, helt underbart att kunna vara här o ändå vara online :) fast det är ju på batteri som vi måste ladda m elverk så man får ju inte sitta för länge, så ja hinner inte läsa ikapp allt ja missat :)
Ser att ni pratar lite ammning iaf, önskar verkligen att jag kan amma den här bebisen, det skulle vara trevligt och enkelt framförallt, om det fungerar vill säga. Med första barnet gick det ju inte eftersom han hade spalt så kunde han inte suga, o även utan spalten hade han inte orkat pga hjärtfelet, han kunde ju inte suga flaska heller före han var 7 månader, då kunde vi ta bort sondslangen på honom. Så jag önskar verkligen att få sätta den här bebisen till bröstet. Pumpade en månad, men det höll inte eftersom vi for mellan olika sjukhus innan vi fick komma hem efter två månader. Konstigt nog fick jag ingen medicin för att minska produktionen, jag fick själv trappa ner, o det gick ju men nog hade det varit lättare om jag fått lite mer hjälp.

 

Det är väl ganska svårt att öka produktionen när man ska enbart pumpa, det är iaf min erfarenhet o vad jag hört av andra mammor som också bara pumpat. Både ja o min sambo önskar stort att jag kan amma, inte för att han inte vill flaskmata men just för att det skulle vara så smidigt att alltid ha med sig färdiglagad mat till bebisen :) Men det är klart att man kan flaskmata också, ingen dör ju av det, men nog är bröstmjölk långt mkt bättre än ersättning, annars skulle det väl inte vara så på neo att man kan få andras mjölk till sin bebis.

När jag pumpade den första råmjölken på BB i  Gällivare var det en äldre sköterska som frös ner det i en medicinkopp, för vi for ju därifrån morgonen därpå, så våran son skulle få det när han kom tillbaks dit, men då var han två månader o hade inte fått mjölk på länge, så den ligger väl kvar i frysen där, kanske kan be om den till den här bebisen :P

  

Ni måste tycka jag är en astråkig glädjedödare, för min filosofi inför den här bebisen är att inte köpa något innan den är född, dels har vi ju mkt från första barnet, o så får vi låna tex babyskydd av min syster. När jag väntade första barnet tänkte jag "även om barnet är sjukt så behöver den ju kläder", men så fel jag hade, den första månaden hade han i princip inte en tråd på kroppen. Så nu tänker jag så här istället, att det blir jätteroligt när bebisen kommer o vi får åka o köpa allt vi behöver o vill ha till bebisen. För mig ligger det en glädje i den tanken, men jag förstår absolut att man vill förbereda, o visst är det ju lätt med första barnet att ha lite grejjer hemma, som man automatiskt har med andra barnet. :)

    

Jag läste din blogg. Det finns inte ord för det ni har gått igenom, en sån oerhörd sorg och smärta, jag kan bara nudda vid känslan att mista sitt/sina barn, vi var nära att mista vår son några gånger under hans första veckor men han klarade sig alltid och den tacksamhet vi känner går inte att sätta ord på. 
Må allt gå väl för er den här gången :)   
 

Så är det ju, ingen sorg är värre än den man just befinner sig i, fram till att något värre händer. Vi flesta kommer genom sorgen med förståndet i behåll och kan på något ofattbart sätt se framåt, och hoppet om ett barn är nog det som håller oss bäst uppe över ytan. Vi har lärt oss leva med en vardag där ena dagen kan vara toppen, och andra dagen kan vara en kamp för livet. Ovissheten lär man sig också leva med, även om den är himla obehaglig när man tänker djupare på den. 
 

Min sitter också långt ner, men till mig sa dom att så länge den inte ligger helt för så kommer den att dras upp hela tiden, som jag förstod det så skulle det inte göras något extra ul för den sakens skull. Men det finns ju grader av det där o din kanske ligger ännu längre ner än min.

Hur som helst så ska jag på ul-maraton 21 maj, först ska jag till barnkardiologen som ska göra ul på fostrets hjärta, känns galet, för det är samma kardiolog som jag gick hos som barn, o som min son går hos nu. nåväl efter det ska jag iväg till spec.mödravården o göra ett vanligt ul med extra fokus på ansiktet, för att se efter läpp/käk/gomspalt. Allt blir ju lättare att se ju större fostret blir och även om dom kollat en gång så ville dom att kardiologen ska kolla på hjärtat o så kollar dom själv på ansiktet, känns skönt att dom gör det här nu.

Nu har min sambo fixat vårat lilla elverk så jag kan sitta på nätet utan att behöva passa batteritiden hela tiden, här tidigare funkade bara ett stort elverk så då fick jag hela tiden ladda datorn i svärföräldrarnas stuga o sen köra på batteri :)

Det verkar som att alla träffar sin BM ofta, jag har träffat min en enda gång, på inskrivningen. Nu ska jag träffa henne nästa vecka, när jag e i v 21. Det blir ju tätare ju längre man går, det minns jag ju men jag vill minnas att ja sprang hos BM titt som tätt m första barnet. Men nu är iofs min BM bara på plats på vår vårdcentral en gång i veckan

Idag e det v 20+0 här, känner bebisen mest på kvällen, o så brukar den komma igång när jag är i farten, men än e det små rörelser som bara jag känner innifrån. Än så länge är det ingen som har förstått att jag väntar barn, alltså förutom dom som vet,o det är ju bara våra familjer :) har gått upp 3 kg, för mig känns det verkligen väldigt lite, för vid den samma tiden när jag väntade sonen så var jag stor som bara den, men då hade jag ju kolosalt med fostervatten.  

Det är så roligt att tänka på namn, för oss är släktnamn självklart, o dubbelnamn lika självklart, blir det en flicka är vi helt eniga, blir det en pojke är vi väl delvis eniga, men inte helt. Sonen heter Nils-John Oddvard m Nils-John som tilltal, blir det en flicka får hon heta Inga-Maj, efter våra mammor, som båda har dubbelnamn men vi har kombinerat ihop det som klingade bäst, en pojke lär heta Per, men vad mer är osäkert, sambon vill ha Thomas efter sin pappa, o ja vill ha Åke efter min pappa, hehe, båda dom har också dubbelnamn, ja alla har ju dubbelnamn faktiskt.

Det var många bekanta namn i denna lista :) Får vi en pojke denna gång så vill jag ha Valfrid som andranamn, efter min morfar, Lars heter min bror o min sambos bror, också fint, o passar bra i ett dubbelnamn. Vidar hade jag en ungdomskärlek från norge som hette, inte så vanligt namn i Sverige, fint e det.
  

Men inget är skrivet i sten, man måste ju träffa personen i fråga först för att se vem det är, så namnvalet kan ändras in i det sista :) Med våran son blev det ju bråttom att välja namn eftersom vi nöd-döpte honom när han var 4 dagar, Oddvard la vi till senare för vi hade inte tid att känna efter vad som skulle passa i andra namn där o då. Nu önskar jag att vi ska få ha ett riktigt fint dop till det här barnet :) 

Det är så vi har gjort, tagit lite av varje namn, eftersom alla har dubbelnamn i bådas familjer så har vi försökt kombinera ihop lite från båda sidorna o få till ett unikt namn, men samtidigt skapat av släktnamn :)

Jag vet ju inte så mkt om tvätt-tider o sånt, vi bor i hus men har en rätt liten toalett, med en tvättmaskin som går dagligen så jag har svårt att tänka mig hur man ska orka springa o passa tvätt-tider. Angående skötbord så har vi ett skötbord från ikea som vi använde tills sonen blev för rörlig, då började vi byta där vi råkade vara, sängen, soffan, golvet. Att byta blöja på tvättmaskinen skulle vara svårt för oss eftersom den är igång så mkt :)
Hoppas ni hittar en bra lösning, men en liten toppmatad skulle ja då klämma in om det fanns den minsta lilla möjligheten :)

Jag har just kommit ner till våran stuga, vi har varit högre upp till fjälls några dagar, det blev snöstorm så vi kom oss inte ifrån vår lilla renvaktarstuga där uppe. Lite drygt för vår son som inte kunde gå ut o leka på två dagar. Själv e ja lite mör i kroppen efter tre timmar på skoter. Men det känns så himla kul att ha kommit iväg, när jag väntade sonen så var jag ungefär lika långt gången denna tid på året men var mkt mkt större så ja kom ju inte i några skoterkläder nå mer. Nu känner jag mig smidig som en puma :)