Tjejer, är det något man ska tänka på nu när man precis har plussat? Finns det något som man absolut inte ska äta?!
Hej tjejer, tänkte bara höra med er om ni kontaktat barnmorska? När ska man göra det? Jag är nog i vecka 5 nu..
Måste fråga om ni verkligen känner er gravida? Jag är i vecka 5 och jag känner ingenting mer än att jag har väldig värk ibland.. Sen undrar jag om ni berättat för era närmsta? =)
Alltså, hur räknar man egentligen? Vilken vecka är jag i?! :) Sista mensen var den 8/12..
Jag tror att jag håller på att bli knäpp. Har storbölat i en timme nu. Jag som har längtat efter barn i flera, flera, flera år och äntligen är gravid borde vara världens lyckligaste. Istället deppar jag ihop.. Rädd för att jag inte ska älska barnet, rädd för att jag ska försvinna i allt det här.. Att jag bara kommer att vara en mamma, ingenting annat. Rädd för att gå upp ännu mer i vikt... Rädd för att min sambo kommer äcklas av mig... Vad är det för fel?! :(
Hej alla blivande mammor!
Hur mår ni? Jag har svårt att förstå att jag är gravid, och har börjat tänka massa konstiga tankar. En stor rädsla börjar krypa fram.. =/
Men, det var inte det jag skulle prata om. Utan jag tänkte mest höra om ni har berättat för era närmsta, och isf HUR berättade ni? Vi kommer nog att vänta med att berätta tills jag har varit på inskrivningen iaf.. Men vill gärna ha tips på hur jag ska berätt, speciellt för mina föräldrar som jag vet kommer bli överlyckliga =)
Är det någon mer än jag som mest har värk om kvällarna? Inatt var det hemskt.. =/
Hej tjejer. (Fd dalkullan här)
Jag känner att jag behöver lite stöttning och råd. De senaste veckorna har jag varit så fruktansvärt trött och illamående vilket har resulterat i att jag bara har legat i sängen hela dagarna. Jag har även blivit väldigt deppig och mår faktiskt riktigt, riktigt dåligt. Jag har längtat efter barn i flera, flera år. Men nu när jag är gravid så är jag inte ens glad. Jag är så rädd för att jag inte kommer att kunna knyta an till barnet, att jag inte kommer att älska det. Jag har börjat fundera på om mitt liv som mig är slut nu. Om min nya roll endast kommer att vara mamma. Jag är så ledsen! :( Jag förstår inte att jag känner såhär... Jag borde ju vara världens lyckligaste. Vi har inte berättat det för någon än heller, kanske det gör sitt.. att man måste hålla det hemligt och låtsas må bra fast man mår åt helvete...
Är jag verkligen den enda med dessa tankar och känslor? Och vad gör man? :(
Tack för era svar... Skönt att höra att det förmodligen är som det "ska". Men nu ligger jag här och bölar för att jag är så rädd att barnet ska dö i PSD... ja, jag skyller på hormonern, jag är ju inte riktig på en fläck just nu... snacka om att det svänger... =)