Vi som väntar smått i September 2012

Hej :) Har misstänkt graviditet i över en vecka, och testade positivt i morse på BIM :) Första försöket, hade verkligen inte väntat mig det.. har personer i min närhet som har jättesvårt att bli gravid så det är väldigt verkligt för mig att man kan vara infertil.

Men trots att vi är lite chockade, så är vi väldigt glada :) Om allt går vägen ska vi bli föräldrar för första gången!!

Bf 1 sep enl fl.
Måste ju få visa för någon så lägger upp en bild här :)
Hur mår ni andra? :)

Ja alla känner nog så, vad har vi gjort????? haha. Som väl är berättade min svägerska som har två barn tillsammans med min bror att man känner så, att det kan komma och gå fast man vet att det är vad man vill. Så det hjälper mig när det känns nojigt :) Och inte så konstigt, det är ju det största man någonsin gör i livet, barn! :)

åå tack :) när man inte riktigt vill berätta för nära & kära än så känns det väldigt kul att kunna göra det här, och jättekul att få ett gratis hihi ;)
<vill hålla mig ett tag med att berätta m,en det lär bli svårt! :P

En svindlande tanke! :)

fy sjutton, nu är jag orolig! Vid 15 idag gick jag på toa och på pappret kom en färgad flytning. Kan inte säga om den var brun eller rosa. Sen kom det mörkbrunt segt vid 17. Och nu när jag var på toa så tror jag det kom en ljusbrunröd flytning på pappret :(
Fan och jävla skit! :(((

Hej! Inte varit inne här sen juldagen, har inte orkat. Det blev tyvärr ett mycket tidigt mf här. Det var hemskt de första dagarna, men det var ändå så lindrigt mf man kan ha tror jag. Det var väldigt tidigt, ca 4+2. hade inte ont alls och blödde inte särkilt mycket. Blev gravid på första försöket så har ju inte kämpat så mycket heller. Jag har gråtit och varit arg, men nu känns det nästan som det inte hänt. Nu kan jag vara glad över att vi kunde bli gravida iallafall :) Lycka till ni andra, jag är vid gott mod, det kommer bli bebis för oss med förr eller senare :)

Tackar för era lyckönskningar :) Vi fortsätter som förut redan nu, pratat med BM och de menar att när man blir gravid igen så är kroppen redo. Känner även att jag faktiskt kommit igenom detta mentalt på ett bra sätt redan, sjukskrev mig några dagar efter detta och har varrit mycket ledig. Haft mycket tid att tänka och ta hand om mig själv. Sambon är ett bra stöd, även om han inte förstår riktigt hur det kändes för mig. Men man kan ju inte begära att alla ska fatta heller ;) det är ju annorlunda för oss tjejer som känner i kroppen vad som händer och hinner bygga upp stora förväntningar.

Vill önska er andra ett stort lycka till, ha en underbar graviditet, snart är ni mammor:)