Svårt att behålla graviditet. Erfarenheter och metoder.

Atyr: vet du var de proverna heter? Har tagit så många så jag har svårt att hålla koll på vad de är för några. Ths bar 1,0 och t4 var 17. Det är de jag kommer ihåg som har med sköldköteln att höra

Tack, ska prata med min bm om detta. Vet du vad du har för värden på Tsh och t4? Är ju en hel djungel med alla dessa prover blir galen snart. Ibland önskar jag att man bara kunde lägga ner att försöka hitta anledningar och lyssna på alla som säger att det händer för att det inte var meningen å allt ved de säger för att trösta en..

Hej!

Jag "favoritar" den här tråden, behöver alla tips och råd jag kan få efter vårt 3:e mf i natt på 8 mån...

Försökte få kontakt med min läkare idag utan resultat, ska jag i morgon.

Vi har tidigare i år gjort en "vanlig" utredning då vi har haft svårt att bli gravida och där är det mina ägg som spökat så jag har ätit Pergotime två månader, den andra lyckades det.
Jag har även fått Progesteron vaggisar utskrivet och tog en per dag.
Till det har jag gått på akupunktur vilket (oavsett resultat) får mig att må bra!

Vet inte vad jag kan förvänta mig för hjälp fram över men jag har ögnat igenom flera trådar och fastnat för kalciumprov, för högt immunförsvar och trombyl (utan inbördes ordning

Hoppas också att kanske en dubbeldos Pergo och tre Prog. vaggisar/dag kan hjälpa vid nästa graviditet, för ja, vi kommer fortsätta, allt annat är väl otänkbart?

Tar som sagt tacksamt emot tips och råd och lovar att delge det jag kommer över!  

Oj, vilka prövningar.. Jag kan inte ens greppa tanken på den förlusten. Mitt nyårslöfte i år är att tänka mer positivt och inte försöka leta fel att fixa utan ta livet mer som det kommer. Så som jag var innan vi började försöka bli gravida. Hitta tillbaka till mig igen.

Atyr: skönt att höra att allt såg bra ut. Själv fick jag första mensen efter mf igår så nu kör vi igen har varit och köpt d vitamin idag och fått hem progesteronkrämen. Känns bra!

hej! jag joinar gärna/tyvärr här. Fick mitt tredje mf på juldagen. Känns skönt att läsa om er andra, inte att ni har vart med om jobbiga saker utan att vi inte är ensamna för just nu verkar det GÅ SÅ BRA för alla mina vänner som bara bakar bebis till höger och vänster.
kram

Atyr:

Jag har också som du haft lätt att bli gravid, men svårt att behålla dem. Fick 4 st missfall i  v9, v14, v6 och v5. Alla vanliga missfall. Har ständigt blött mycket i mina graviditeter som sen har lett till missfall. Mitt första missfall, blödde jag jättemycket, åkte in till akuten och allt såg bra ut, jag fick se hjärtat som tickade och när jag sen kom hem så fick jag missfall. Efter 4 missfallet gjorde de en utredning, och alla prover och gynkotroll visade inga fel.

Mitt i utredningen, då man tänkte börja med mins  mans spermaprov, så blev jag gravid (är i v31 just nu). Min gynekolog skrev då direkt ut trombyl, då det visats sig att blodförtunnande medel hjälpt kvinnor som man inte kunnat konstantera fel på. redan under utredningen hade hon sagt att jag skulle börja äta det så fort jag blev gravid. Mitt D-vitaminprov visade också att jag hade brist, så de skrev ut det kalcium/D-vitamin. Dessutom så skulle jag äta folsyra. I v13 fick jag en blödning, åkte in till gynakuten (trodde som förut att jag höll på att få missfall) men allt såg bra ut. I v14 fick jag en till blödning, åkte in till gynakuten (trodde som förut att jag höll på att få missfall). Min gynekolog, valde då att kolla upp min sköldkörtel. Prover togs och det konstanterades att mitt TSH-värde, sköldkörtelhormon, gått upp istället för att gå ned under graviditeten, en hög nivå kunde resultera i missfall, så jag fick börja äta levaxin för att sänka den till en acceptabel nivå. Jag har gjort flera prover för att kolla om levaxin har stabiliserat nivån på mitt THS-men utan levaxin, så ligger nivån för högt så jag skall äta det under hela graviditeten.

Idag är jag i v31 och jag tror att det bl.a är tack vare allt det de har satt in, även om min gynekolog har sagt att man inte kan veta säkert, eftersom man inte har kunnat konstatera fel hos mig under utredningens gång. Och bara för att det kanske går vägen denna graviditet så är det inte säkert att det går bra vid en nästa graviditet. Jag har blivit ombedd att undvika stress (har oftast blött i samband med stressliknande situationer) och ta en dag i taget och hoppas på det bästa, men framför allt njuta av denna graviditet.

Just det, eftersom jag haft flera fall av missfall, så blev vi tillsgda att inte ha sex (samlag) under graviditeten just för att inte framkalla missfall, då spermier har kunnat framkalla sammandragningar, som kan resultera i missfall. Normalt skall det inte vara ngt problem att ha samlag under en  normal graviditet, men min graviditetshistorik är inte normal. Hon betonade också att det kanske inte är så att det är just en enda faktor som lett till missfall hos mig utan flera olika faktorer tillsammans, som kan ha gjort det.

Hoppas att mitt info kan hjälpa dig/er att hoppas och kanske få rätt hjälp.      

Har pratat med min bm och de kommer inte göra mer tester på oss nu om vi får ett mf till så hjälper de oss igen men vi har ju visat bra resultat på alla prover och då tycker de inte att det finns anledning att gå vidare så det var det! Funderar på att ringa vår ivf läkare på måndag, känns ju lite jobbigt att gå igenom hela ivf-resan om man sen inte får behålla det. Usch, nu känner jag mig lite nere igen. Hoppas Sahlgrenska är lite mer intresserade av att hjälpa oss då det är de dom ska göra ivf behandlingen.

Många ggr har jag letat efter hopp och stöd bland trådarna i det här forumet och nu äntligen känner jag att jag kanske själv kan få bidra med lite också...!

Jag har en liten tjej som är 4 och jag och min man ville gärna få ett syskon till henne. Min första graviditet gick "lätt som en plätt" - blev gravid direkt och allt gick kanon (om man bortser från ett akut kejsarsnitt men det är en annan historia =))! Så när vi skulle börja jobba på nr två fanns det inte ens en tanke hos mig att det kunde blir struligt. Men det blev det - och inte så lite struligt heller... Jag har haft 13 (!!) missfall på ca 2 1/2 år. Jag har klarat av de flesta själv men har även varit inne och blivit sövd och skrapad. Vi har gjort två utredningar men inget fel hittades - vi fick bara höra att vi skulle fortsätta försöka. och det gjorde vi, gång på gång på gång. Nu hade vi nästan börjat ge upp hoppet om att det skulle bli något mer barn och DÅ helt plötsligt funkar det!! När jag plussade blev vi knappt ens glada, det var mer ett konstaterande - och en tro om att det skulle bli ännu ett missfall…  ”Ja ja, vi får ser hur det går…”

Men döm om vår förvåning när vi kom till mödravårdscentralen för att göra ett tidigt ultraljud (var lite osäkre på vecka men trodde det var typ vecka 7) och vi fick se ett litet knyte och ett hjärta som pickade på!!! Jag grät så mycket så läkaren var tvungen att skratta lite och sa ”du skakar så mycket så jag ser ju inget!” =)

Sen var det bara att hoppas att det skulle hålla i sig. Jag tog det ganska lugnt, kände jag mig det minsta konstig sjukskrev jag mig från jobbet och jag försökte äta bra och vila mycket. Jag fick inte träna och inte ha sex och eftersom jag mådde ganska illa i början så åt jag rätt mycket – hela tiden – inte bra för figuren…ha ha…men vad 17 spelar det för roll egentligen?? Så var det dags för KUB/NUPP test i vecka 12/13 och då fick vi göra ultraljud igen och gissa om jag var stressad när jag låg där på britsen (har fått veta för via ultraljud att inget liv fanns mer nämligen…) men där låg minsann en liten krabat och sprattlade! Man kunde se både näsa och fingrar och allt redan! =) Vi fick med oss en foto hem och det visade vi sedan för dottern (som har pratat jättemycket om syskon) när vi så småningom berättade för henne (i vecka 15).

Och nu går jag in i vecka 17 och det verkar ju faktiskt som det kommer gå vägen den här gången (peppar peppar). Men gudarna ska veta att jag inte att något för givet och jag är tacksam för varje liten spark jag känner (ja, jag känner dem redan) och varje annat litet bevis på att det är en liten bebbe där inne. Fick lyssna på hjärtat i förrigår och allt lät bra – fast jag nojade så klart precis innan att hon inte skulle höra nåt.

Så: alla ni som tänker att ”detta kommer aldrig att gå” och tycker det är jobbigt. Det KAN visst gå! Jag var så övertygad om att det inte skulle funka eftersom det hade blivit fel så många ggr och inget visste varför..men pang bom så funkade det! Man får inte ge upp bara, det är så värt väntan och allt det jobbiga ju… Kram på er!

fint att läsa oliven!
Inger hopp till oss andra. Okej så nu ska jag inte äta paranöt:)
Är det någon mf:hindrande medicin som är receptfri. Barnalbyl eller så?
Progesteronkräm har jag redan och bli deppig av den men jag känner att de flesta biverkningarna är okej nu.
tack för denna tråden