Vi som försökt ett tag utan plus

Em me, jag beklagar verkligen. Usch vad hemskt! Och som tidigare skrivits så borde man utreda dina två missfall. Det har du verkligen rätt att få hjälp med. Nu.

Det finns förmodligen inte många ord som hjälper just nu, men jag tänker på dig och skickar en massa empati! 

Flytten är klar, vi är HEMMA! Fick mens igår, på dag 26. Jättekonstigt, men skönt på ett sätt, för jag har inte tagit hand om kroppen denna cykel, utan bara kört på med stress och för lite sömn. På tisdag börjar jag med första pergokuren och är lite nervös, men hoppfull. :)

Och i morgon hämtar jag hem hunden! :) Så nu blir det många timmar i skogen framöver. Det ska bli skönt!

Kram på er kämparinnor!  

Hej på er kompisar!

Hur mår ni? Hur går det för alla?

Idag har jag tagit min allra första pergotimetablett. Jag vet inte om jag inbillade mig, men jag mådde rätt illa ett tag efteråt. Är det vanligt? Jag har inte velat läsa bipacksedeln, för då får jag bara för mig saker. Hehe...

Jag är lite nervös för hur kroppen ska reagera. Alltså, förväntansfullt nervös. Jag hoppas verkligen att det här ska hjälpa oss. Hoppas det är rätt dos redan från början. Hoppas det tar sig! :)

Kram på er! 

Hej på er brudar!

Hur mår ni? Har ni fått höstsol idag? Jag, min sambo och vår hund har varit ute i flera timmar och lekt. Det var skönt, efter alla veckor av regn och mulna himlar. Man får vara tacksam för de små sakerna här i livet. :)

Igår lämnade han spermaprov, min tappre riddare. Så nu är ALLA prover lämnade: spermaprov, kissprov och blogprov. Alla mina prover är också tagna. Idag äter jag dessutom sista pergotabletten för denna cykel. Jag har mått SKIT av de här tabletterna. Verkligen pisskit! Så jag är glad att det är sista tabletten idag. Hoppas det kan ta sig redan nu så jag slipper äta dem igen. Usch!

Jag tänker ofta på er här inne och håller mina tummar. Några plus måste ju trilla in här faktiskt. Det är dags nu. Själv har jag senaste månaden tappat orken för det här. Jag känner mig som en dålig människa, för all min motivation och drift är som bortblåst. Jag tänker inte så ofta på bebisverkstaden längre, jag äter tabletterna och lämnar prover men jag känner ingen lycka eller längtan. Och för det skäms jag på ett sätt. Det är väldigt konstigt och svårt att beskriva. Kanske är jag lite utarbetad bara. Det kanske kommer tillbaka sen? I över 20 månaders tid har det varit min största önskan, vårt primära mål, att bli gravid. Vi har kämpat som fan, både fysiskt och psykiskt. Tappat hoppet och sedan letat rätt på det igen. Gråtit och skrattat. Och nu, är det bara tomt. Det känns nästan som om det kvittar allting. Att vi nog har det bra ändå, utan bebis. Och jag skäms för att jag känner så, nu när vi ÄNTLIGEN börjat få hjälp, men det är känslor som bara finns där. Jag fattar inte. 

Någon som känner igen sig? Som hamnat i en sådan svacka någon gång? Jag vill hitta tillbaka till den brinnande längtan. Till drivkraften och önskan.

 

Jag mår illa de två första timmarna efter att jag tagit tabletten. Jag är väldigt trött hela tiden och JÄTTEARG. Verkligen arg, hela tiden. Minsta lilla så blir jag tokig och sen bara gråter jag. Upp och ner, hela tiden. Deppig liksom, och arg arg arg. Det är verkligen inte likt mig och det är jättejobbigt. Jag tycker synd om min fästman som får ta emot all skit.

Ja, som du skriver, det ligger ändå där. Någonstans. Kanske är vi bara i en fas som säkert inte är så onormal när man kämpat länge. Man kan ju inte orka hur lång tid som helst utan att få en "dipp". Kämpa på vännen!Jag har ingen aning om hur länge du har försökt, så jag tänker inte anklaga dig för någonting alls. Det är superhärligt att du är med barn och jag vill naturligtvis gratulera. Däremot vill jag påpeka att det här är en tråd där alla har försökt och kämpat VÄLDIGT länge. Det är ett mycket känsligt ämne för oss här inne, och du har inte skrivit här med oss tidigare. Vi känner inte till din historia. Att skriva ett inlägg som du gjorde, i trådar där du inte känner till medlemmarna, är oerhört respektlöst och ansvarslöst. Det vore klokt att tänka sig lite för och ta reda på vad för slags tråd man slänger ur sig saker i.

Jag önskar dig lycka till i din graviditet.
 

Jag hoppas att det är er tur nu!

JZ79: Ägglossning beräknas på lördag, den 13:e. Har ett VUL nu på onsdag för att kolla om några ägg är på väg. Lite nervöst måste jag säga, men bra att det görs ordentligt. Och sen kommer jag såklart få ytterligare en tid för blodprov, för att kolla att jag faktiskt fått ÄL. Så det blir många sjukhusbesök framöver. Jag är tacksam för högkostnadskortet! :) Jag kan lägga upp bild på vovven när jag har möjlighet!

BaPumba: VÄLKOMMEN HEM! :) Roligt att du är tillbaka, och ännu roligare att du mår bra av resan. Riktigt kul att höra! Och tack för dina tröstande ord, de hjälper faktiskt. Det du skriver låter rimligt, och jag vet nog egentligen att jag verkligen VILL ha barn, annars hade jag inte kämpat så hårt så länge. Att jag känner såhär nu är nog precis som du och flera andra skriver, en fas där jag skyddar mig själv från mer besvikelse. När vi väl får ett plus kommer jag såklart att bli överlycklig, även om det kanske inte känns så just nu. Hjärnan är bra knäpp, hehe... men jag är glad att den jobbar som den gör. :) Så, tillbaks till verkstaden med dig! Den där resan kanske är precis vad som behövdes för att det ska "lossna" lite nu. Heja heja!

Em me: Du har rätt! :) 

JZ79: Vilken fin man du har! Hoppas att ni i alla fall har lätt för att tala med varandra, så att han får NÅGON att ventilera med. Det är synd det där, att de inte så gärna talar med varandra på samma sätt som kvinnor gör. Vissa män gör ju det, men det verkar inte alls lika vanligt som bland oss. Det måste vara jobbigt många gånger. Jag beklagar verkligen din mens! Det är lika pissigt varje gång. Men varje gång blir en gång närme GÅNGEN. :)

Min fästman tar många gånger hårdare på våra misslyckanden än jag, men det är lätt att glömma för han säger inte så mycket. När jag tar upp det och frågar så berättar han och då kommer allt fram, men han tar inte gärna själv initiativ till att prata om det. Stackarn!

Nåväl, man gör så gott man kan! 

Självklart får du vara med här! Välkommen!
Tråkigt att det tar så lång tid för er, precis som för oss här inne. Men skönt att ni är på väg någonstans med prover och sådant. Då har man kommit lite närmre plus! :) Hoppas du ska trivas här, och grattis till ägglossningen! 

Nu minns jag inte vem av er här inne det var som ville se bild på min hund, men här kommer i alla fall en som utlovat!