Vi som försökt ett tag utan plus

Grattis till plusset Vårväntan!!! Så glad för din skull gumman!! Nu kommer det gå vägen!

Hej tjejer! Jag tycker att det är kul att ni som plussat stannar hos oss :) Vi är alla grunden i denna tråd :)
Idag är det dags för denna tjej att gå tillbaka till jobbet efter 3 veckors sjukskrivning.. Iofs bara på halvtid och med benet i bandage, men ändå :)
Det är med blandade känslor jag går dit.. Jag har saknat alla jättemycket! Men innan jag skadade mig så visste ingen om att jag ska sluta hos dem.. Men i förra veckan gick informationen ut till alla, så nu väntar en massa frågor, jobbiga avsked och en hel del tårar.. Jag vet att jag gör rätt, men nu blev allt så verkligt. Det är idag 17 dagar kvar till jag slutar, 13 arbetsdagar.. Känns sjukt :/ Känslorna snurrar i huvudet, ena sekunden längtar jag och andra sekunden så bara gråter jag och undrar om jag gjort rätt.. Jag var tvungen att skriva av mig någonstans, bröt ihop totalt igår och grät hela dagen.. Mycket tankar kring jobb, träning, sommaren, barnlösheten etc.. Detta kommer bli tuffa veckor! Kram på er tjejer!

Maramina - Du tog orden ur mun på mig vad gäller männens tankar och känslor kring graviditet och barn. Jag vet att min karl längtar lika mycket som jag, men vet att han är otroligt rädd för att det är honom det är fel på.. Så tror hans rädsla tar överhanden över alla andra känslor kring detta! Han har ju ännu ej lämnat sina sperma prover, det blir efter sommaren.. Här är ÄL tider förbi (enligt kalendern såg jag idag) och vi försökte inte pricka in dagen men vi mös spontant i dagarna.. Så vem vet :) Allt mitt fokus har legat på benet och rehab den senaste månaden.. Och nu är första arbetsdagen avklarad och det känns jätte jobbigt :(

Lycka till Maramina!! Tror och hoppas du har jobb snart :)

Skönt att höra att det går bra för pojkarna otålig!! :) Vad glad jag blev! Kram

Jag har också alltid haft en känsla av att jag ska ha svårt att få barn och adoption har alltid funnits i mina tankar.. Men inte lika starkt som nu.. Tror sambon är positivt inställd till det också :)
Igår kom mensen, men det var rätt väntat, försök 26 tror jag det var nu..
Men jag är ändå positiv, för jag vet att vi får hjälp efter sommaren :)
Just nu ligger mitt fokus på min sista tid på jobbet, slutar nästa torsdag. Imorgon är det dags för planeringsdag på nya jobbet. Det är mycket känslor inom mig nu, blandade sådana :/

JZ79 - Jag förstår dina tankar rejält. Jag åt också medicin mot min ångest och depression när vi började försöka skaffa barn. Jag valde dock att sluta med mina i oktober. Inte pga minskad risk för att få barn, utan för att jag mådde så dåligt av dem.. Det var tufft den första tiden utan, men sen gick det bättre och bättre :) Nu har jag snart varit utan i 9 månader och får relativt sällan ångest eller nedstämdhet :)

Är så sugen på att lägga ut den där länken på min facebook också, men känner mig ej riktigt redo..

Hej tjejer!
Glad midsommar till er!
Min midsommar blev lugn, åkte hem redan vid 18. Har haft en jobbig och känslomässig vecka, slutade på jobbet i torsdags efter 4 år och det var jobbigare än jag anat. Gud så jag gråtit! Men det var dags! Blev överröst med blommor, presenter och fina kort av barn och föräldrar, många tårar föll hos alla parter. Man inser verkligen hur älskad man är/varit och det känns bra! Nu väntar 6,5 veckor semester för min del innan jag börjar mitt nya jobb som bitr förskolechef den 5 aug :) Känns skönt med lång ledighet innan :)
Igår firade jag även att vågen visade -11 kg (på 10 veckor) och jag känner mig piggare och snyggare än någonsin, äntligen är jag nöjd med mig själv :)

Imorgon väntar gymmet och sen på måndag börjar min riktiga semester (helgen räknar jag ej) :)

Någon som har BIM snart?

Kram!

JZ79 - Med knät är det bra faktiskt :) Har kunnat komma tillbaka till träningen fullt ut och det känns underbart att vara tillbaka :) Har nu varit igång med diet och träning i snart 11 veckor! :) Jag känner rejäl skillnad i kroppen när jag tränar, vilken styrka jag byggt upp, ser även enorm skillnad på kroppen :) Vågen visar nu -11 kg, helt sjukt :) Känner mig som en ny människa!
Nu ska jag bara ta tag i psyket som jag "lagt på is" på sistone.. Igår blev det för mycket kände jag:. En syster som inte vill leva, barnlösheten gjorde sig påmind samt att allt med att jag slutat på jobbet kom ifatt mig. Så ska träffa min psykolog kl 9 nu.. Sen väntar sommarfest på nya jobbet och Zumba ikväll :) Hur mår du gumman? Kram

Wittra - Du behöver inte banta :) Jag insåg för 11 veckor sedan att jag måste göra något åt min vikt, vägde då 78.1 kg till mina 171 cm. Inte jätte överviktig i andras ögon, men jag led av det. Orkade ingenting, hade ont i kroppen och det var tungt att röra på sig i vardagen. Jag började lägga om kosten, skippade snabba kolhydrater, slutade äta "skit" och drog ner på alkoholen. Äter 4-5 gånger per dag (mindre måltider) och motionerar 4-5 gånger i veckan (så mycket behövs ej, men jag älskar det).. Efter 11 veckor så väger jag nu 67 kg och kroppen + psyket mår så mycket bättre :) Jag hoppas att viktnedgången ska underlätta för oss att bli gravida, men jag mår även så mycket bättre generellt nu när jag trivs med mig själv :)

Jag ska ta ett pass på gymmet, sen får jag se vad dagen bjuder på :) Har semester, sambon är bortrest och jag vet inte vad jag ska hitta på senare :p Kanske bara tillåta mig själv att slappa ;)

Usch! Just nu är jag så trött på allt vad barnlösheten och försök till att få barn har gjort med mitt förhållande!! :( Vi har alltid haft det jättebra i vårt förhållande på alla plan.. Men under de senaste månaderna så har allt förändrats :(
Vi pratar knappt, han är aldrig hemma och jag rymmer till gymmet så fort jag kan. Vi umgås mycket med folk på varsitt håll istället för med varandra. Vi har knappt något samliv och allt känns väldigt jobbigt och osäkert :/ just nu vet jag varken ut eller in :/

Vi har varit ett par i snart 7 år, och alltid haft det bra. När vi väl är intima så är det jättebra, men jag börjar tvivla på allt. Vi har pratat och sagt att vi ska ta semestern och bara njuta av oss och ha det bra tillsammans. Och jag vill och hoppas på att det ska fixa sig och att vi ska hitta tillbaka till varandra :) För jag älskar honom! Vi har haft en tuff vår, men jag hoppas det ska bli bra igen :)

Maramina - Tror inte vårt förhållande enbart knakar pga barnlösheten. Det är många andra faktorer som spelar in som jag ej pratat om här! Jag tror och hoppas att vi kommer klara denna kris! Vi har redan börjat prata mer och vi vet att vi älskar varandra och att vi vill och ska klara detta! :)

Hej tjejer! Tack för era ord! :) Vi kommer klara detta, sålänge vi är öppna och ärliga samt spenderar tid tillsammans så ska det gå :)
Vi hade planerat in en date night ikväll, men det verkar som att sambon åkt på matförgiftning.. Han har bott på toa mellan 00-07 i natt, stackarn. Så vi får se hur kvällen blir idag.
Jag startade morgonen med en 75 minuters powerwalk i det fina vädret. Har varit lite slarvig med gymmet denna vecka, enbart 2 pass pga att orken trytit när jag mår såhär psykiskt.. Men nu ska jag köra på igen! Vet att jag mår bättre psykiskt av att just träna :)

Ha en fin lördag allihop! Kram

Åh så mysigt Em me :) En liten pojke! Är så glad för din skull!

Dag 29 idag, så är på BIM +1.. Ingen mens, men jag tror den kommer då senaste månaden varit som den varit hemma. Inte mycket mys har vi fått till, så chansen till graviditet är väldigt liten.. Är hos läkaren nu, då jag inte frisknat till efter min luftrörskatarr den 14 juni, blir aldrig riktigt bra. Är extremt trött hela tiden, hostar mycket till o från och känner mig konstig i kroppen. Så nu blir det tester för att se om jag har någon infektion.. Tycker ju jag borde blivit bättre på 3,5-4 veckor..