Vi som försökt ett tag utan plus
Kram till alla er som misströstar. Jag vet hur det kan vara och det går ju upp och ner. Just nu känns det rätt ok, men jag har mina dalar jag med, särskilt i konfrontation med magar och spädisar. Har riktigt svårt att glädjas med andra kring det. Och det är ju såklart ganska osympatisk, men dessvärre sant... :( Har ju den stora glädjen i att ha en underbar son redan men längtan efter syskon är stark och ju längre tiden går desto längre blir det mellan syskonen. Är sladdis själv och vill gärna att min son ska ha närmare till sitt syskon än vad jag har till mina. Eller till att börja med, att han får något syskon alls.
BIM om en vecka enligt vanliga cykeln men troligtvis senare pga Pergotimen. Tiden sniglar fram...