Vi som försökt ett tag utan plus

Mensen har fortfarande inte kommit och spottingen är väldigt sparsam. Jag har analyserat och räknat på cykler hit och dit idag, för att få fram nån slags sannolikhet till att vi faktiskt har klarat det denna månad. Jag hade fullt utslag för ÄL dag 17, då kände jag även av det i magen, och nu är jag på dag 32. Jag har kollat mina tidigare cykler och sett att mensen alltid kommer på 14-15e dagen efter att jag kännt av äl i magen, och idag är det 15e dagen sedan jag kände äl. Så rent teoretiskt kan vi ju ha lyckats, om inte mensen dyker upp idag/kväll!

Hade verkligen tänkt hålla mig med att testa till måndag, eftersom jag åker till Oslo över helgen, men jag får nog minsann köpa ett test och ta innan jag åker! Är det positivt så känns det skönt att veta innan jag åker, och är det negativt är jag fortfarande inställd på mens.

Testet var negativt, så jag räknar med att mensen kommer ikväll. Det gör mig inte så mycket. Fast så länge den håller sig undan finns såklart en gnutta hopp. :)

Tack för alla tumhållningar (och tåhållningar), fina är ni!

Pastell: Jaaaaa! Glad gubbe, härligt! Kör så det ryker ;)

Min mens kommer med buller och bång sent i fredags kväll. Hoppet skenade ju iväg lite de sista dagarna, men det kändes ändå helt okej. Jag var i Oslo och hälsade på en kompis, så de första och jobbigaste mensdagarna har liksom försvunnit av sig själv. :)

Denna månaden hoppar jag nog pergon. Jag och min syster letar sista-minuten-resa under mellandagarna, så det är risk att vi missar äl om jag åker iväg.

Min sambo va gullig när jag ringde och berättade att mensen kommit, han blev nästan förvånad och lite besviken. Sedan började han analysera hur vi gjort och om vi skulle kunna göra något annorlunda. Det märks att han läser till ingenjör! Ett av förslagen han la fram är att jag "borde stå på händerna efteråt, eller nåt". Jag sa att det antagligen inte behövs, men att jag kan tänka mig det mesta om det skulle kunna funka! :O

Mensen KOM menade jag, inte kommer.

Stegen: Jag hoppas du stannar ett tag till! Det känns inspirerande att ha en gravid person i tråden, extra inspirerande med tanke på hur länge ni försökt. Du ger mig hopp och påminner om att det faktiskt kan gå tillsist!

Spännande att höra hur det går för dig imorn Stegen! Tänk om det är tvillingar? :) Fast det kanske inte är så stor sannolikhet med tanke på att de stack hål på de andra blåsorna..

Nellin: Jag känner igen mig i dina känslor. VAD FAN ÄR PROBLEMET liksom, varför blir det inget plus??! Hos oss har de inte hittat några fel, inte hos er heller va? Så varför funkar det inte? Frustrerande. Och skrämmande oxå tycker jag. Jag pendlar mellan känslorna "det är klart vi lyckas snart" och "fan, tänk om det aldrig lyckas".

Nellin: Ja, skönt det finns IVF! Jag är inställd på att vi kommer få göra det i slutändan, fast vi känner oss inte redo för det ännu. Jag är inte rädd för själva IVF:en egentligen, men jag är rädd att inte det heller lyckas så det är en av anledningarna till att vi skjuter det framför oss. IVF är sista steget på vägen, och när/om vi väl genomgår det vill jag känna mig mer psykiskt beredd på eventuella misslyckanden. Jag tror iofs inte det går att göra sig beredd, men. Ja. IVF känns både väldigt spännande och hoppfullt, och samtidigt väldigt skrämmande.

Stegen: Underbara nyheter! Jag får nästan gåshud. :) Nu ska det minsann gå hela vägen!

Nellin: Jösses så spännande, jag håller mina tummar så hårt att de nästan trillar av! Försök 2 år, det bara måste bli det alltså. :D

Em me: Det är INTE ditt fel på något sätt att du har fått upprepade missfall. Jag tror det är svårt för någon som inte varit med om det att förstå vad det innebär, och då kan de uttrycka sig klumpigt. Jag håller med om att världen är orättvis. Jag kommer bli en superbra mamma, låt mig bli det någon gång!