Ciccie: Jag känner igen det där med barnbarnslängtande föräldrar..! Jag är äldst av syskonen så det är mig dem räknar med. Tack och lov har jag en 3 år yngre sambo, så jag skyller lite på det "han är ju bara 25..Och han pluggar ju ett år till.." Min ena bror pikar mig oxå lite "men innan du är 30 är det väl ändå dags va??" Jo, det ÄR det, det är verkligen dags! Om kroppen bara kan fatta det..
Hello brudar!
Imorn åker jag till GHANA! :D Den stora och efterlängtade resan är kommen nu, känns väldigt overkligt och verkligt på samma gång. Jag längtar som tusan efter att träffa alla barnen på barnhemmet. Och jag kommer sakna min sambo som tusan! Men jag är laddad, nu är det dags. :)
Jag kommer tänka på er där borta och undra hur det går för er, ni får ge mig en snabbresumé när jag är tillbaka i oktober. Lycka till nu allihopa och alstra massa plus i september.
Kram till er alla
Hej pa er brudar! Skickar en liten snabbhalsning fran Ghana! Jag tanker pa er och undrar hur det gar for er, hinner inte lasa nagra inlagg nu men ska skumma igenom nar jag kommer hem. Knappt en vecka kvar nu. Barnen pa barnhemmet ar helt underbara, jag ar sa glad att jag akte sa jag fick traffa dem. Idag (sondag) kan ni lasa om barnhemmet i Aftonbladets sondagsbilaga, tips! Eller sa kan ni kolla pa www.susannaighana.se om ni ar nyfikna pa var jag har varit. (Det ar inte jag som driver bloggen). Eller om ni vill sponrsa for all del, pengarna kommer verkligen fram och till nytta har jag ju sett med egna ogon.
Jag ater ungefar samma mat varje dag sa jag har borjat fantisera om potatis, pasta och frascha sallader! Och att duscha i en riktig dusch med varmvatten, utan flip/flops pa fotterna! Men det har sin charm att duscha under bar stjarnhimmel mha en hink med vatten oxa. Jag langtar efter min sambo vaaaldigt mycket och efter att fortsatta bebisverkstan sa fort jag kommer hem. Troligtvis innan vi knappt hunnit stanga ytterdorren..!
kraaam pa er och lycka till, om en vecka far ni hjalpa till att uppdatera mig
Hej på er töser!
Nu är jag hemma i Sverige igen sedan en vecka, skönt att vara hemma och tillbaka till vardagen. Jag känner mig lugnare och mer harmonisk i mig själv efter resan. Jag vet inte om det beror på alla intryck eller om det är för att jag varit borta från min vanliga verklighet så länge, eller kanske en kombination.
En viktig insikt jag fick med mig är att jag definitivt kan tänka mig att adoptera, oavsett om vi lyckas få egna barn eller inte. Jag träffade så många fantastiska barn i Ghana! Jag tror däremot inte att min sambo är inne på dem tankarna, det ligger alldeles för långt bort i hans sinne ännu. Vi fortsätter bebisverkstan och tar det som det kommer.
Nellin: Det är inte alls konstigt att luften gått ur er lite grann! Ni har kämpat länge och tillslut blir man ju matt. Det är tufft att försöka gång på gång, bli besviken och hela tiden ta nya tag. Att du just nu känner det som att det kanske inte gör något ändå, att ni har det bra utan bebis, är en helt naturlig reaktion. Det är en av våra psykologiska försvarsmekanismer (rationalisering), som vi automatiskt använder oss av när verkligheten blir för tuff. Jag har varit i ungefär samma situation och funderat på om vi inte har det väldigt bra ändå, och om jag verkligen vill ha barn. Fast det vet jag att jag vill, allt det andra är bara förklaringar för mig själv för att jag ska orka stå ut med alla försök som inte lyckats.
Tjejer, jag tycker det blev lite väl hård stämning kring Em me:s inlägg om att slappna av. Hon är en av oss. Hon kämpar oxå för att få barn. Hon försöker komma med ett råd, det är upp till en själv om man vill följa rådet eller avfärda det som nonsens. Det är ett känsligt ämne med barnfrågan, men det är ju därför vi är här tillsammans - för att vi är i samma situation och ger stöd till varandra.
Lillnosen - underbart att spolningen gick så bra, framförallt med tanke på att du var så nervös!
Nellin - Skönt att utredningen är klar, vad snabbt det gick! Hoppas det blir + innan december.
På tal om alla ägg som släppt, hur gick det för Frida?? Innan jag åkte till Ghana hade hon ju släppt 4 ägg om jag minns rätt och läkaren glömde bort att ge sexförbud, och jag hann aldrig få veta hur det gick innan jag åkte. Har bara skummat lite i tråden sen jag kom hem, men jag har nog inte sett henne skriva nåt, är hon (du!) kvar??
Em me: Jag har oxå tänkt gå till vårdcentralen av samma anledning, kolla om jag har någon brist. Vi fick ett missfall för över ett år sedan, hade försökt länge innan dess oxå. Jag har problem med spottings före och efter mens, men samtidigt tydliga tecken på ägglossning, så jag tänker att det kan vara svårt för ägget att fästa och stanna kvar.
Men vad säger man när man ringer till VC om en sån sak? Vad sa du? Jag tror jag är lite rädd för att få frågor som "känner du dig trött" etc, och om jag säger nej få som svar att jag inte verkar ha någon brist.. Och att de ska säga att spottings är HELT NORMALT. Tja, att de inte ska ta mitt problem på allvar helt enkelt eller bara hänvisa mig till fert.utredning (som vi redan genomgått).
Usch, så knäppt! Det känns mycket mer nervöst att ringa VC än vad det var att ringa gyn om utredning..!
Nellin: Vi har gjort vissa grejer hos gynekologen: tagit blodprov båda två dag 4, spolning och spermaprov. Alla de sakerna såg bra ut, men jag vet inte vad som ingick i blodprovet. Många gör ju ett till blodprov ca dag 21 men det har inte jag gjort. Så vi har gjort en utredning, men jag ställer mig frågande till hur komplett den är. Om/när vi gör IVF vill jag vara säker på att vi verkligen gjort allt vi kan innan.
Jag äter redan MittValKvinna från apoteket, men OM jag nu skulle ha en brist kanske inte det är tillräckligt. Jag ska ringa fert.kliniken först och främst iaf.