Hej på er gullungar!
Jag kikar in varje dag och läser vad ni skriver för jag kan såklart inte låta bli. Samtidigt står jag och väger mellan två olika känslor hela tiden och är väldigt kluven. Ena stunden har jag bestämt mig för att ta en seriös paus från allt som har med barn att göra, och istället satsa på en sommarbebis 2013. Jag är rätt slut efter ett års negativa tester och vill strunta helt i det, bara ägna mig åt allt annat i livet. Andra stunden ångrar jag mig och tänker att vi fortsätter att försöka ändå. Vi har rätt till hjälp och har alla papper som behövs, men jag bara känner inte att jag vill dit. Det är för mycket helt enkelt, för intimt.
Det är tufft detta... Svårt, jävligt och skitjobbigt. Samtidigt vet jag ju att det kommer bli svårt att låta bli om jag får ÄL. Men kanske svårare att få ännu ett minus vid nästa BIM. Jag menar, hur många gånger på rad pallar man att "misslyckas"? Jag tror jag skulle behöva en dos nytt självförtroende, som kvinna. Förstår ni vad jag menar?
Jag vet inte riktigt hur jag ska göra. Det enda jag VET är att jag inte ska räkna dagar och inte köra med ÄL-test. Men om jag ska pausa HELT från allt kan jag inte riktigt bestämma mig för. Jag skulle sakna er då ju! Ni har blivit som min extrabästis! Hahaha...
Kram, från en sliten och utarbetad Nellin.