Vi som försökt ett tag utan plus

Nu, mina damer... är jag berusad.

Som ni vet så försöker jag komma till freds med min diagnos och har förmodligen hamnat i nån slags kris där jag låtsas att det är HELT okej att inte kunna bli med barn på egen hand. Och nu har jag precis kommit hem från krogen, och när normala människor kommer hem från krogen så tar de kanske en nattmacka och går och lägger sig, eller så har de en fet efterfest. Själv loggar jag in på familjeliv.se. Jag vet inte riktigt vilket som är bäst :)

Hur som helst så tänker jag på er och jag kommer förmodligen le åt det här inlägget när jag läser det i morgon. 

Peace out!

 

Hej på er!

Hehe... ja det var visst ett fyllo som skrev inatt.  Jag ler lite åt det nu måste jag säga. Huvudvärken är ett faktum och det märks att jag nästan aldrig festar längre. Jag har blivit en klenis! Men roligt var det! :)

Kram på er! 

Ciccie86: Du får en extra kram av mig idag!

Köpes: 

1. En årsförbrukning energi, eller åtminstone en mängd som räcker fram till sommarmånaderna. 
2. Laddningsbar koncentrationsförmåga. Den bör i alla fall räcka åtta timmar i stöten. 
3. En politiskt inkorrekt ståuppkomiker för underhållningens skull. Bör kunna förvaras i en garderob när den inte används, eller eventuellt skjutas in under sängen.
4. En annan ståuppkomiker, för omväxlingens skull. Den här bör kunna diska och dammsuga också.

Beträffande priset så ska vi nog hitta ett sätt att komma överens!
Om någon är intresserad av en affär är det bara att höra av sig. Jag är inte främmande för byteshandel!

Hej på er gullungar!

Jag kikar in varje dag och läser vad ni skriver för jag kan såklart inte låta bli. Samtidigt står jag och väger mellan två olika känslor hela tiden och är väldigt kluven. Ena stunden har jag bestämt mig för att ta en seriös paus från allt som har med barn att göra, och istället satsa på en sommarbebis 2013. Jag är rätt slut efter ett års negativa tester och vill strunta helt i det, bara ägna mig åt allt annat i livet. Andra stunden ångrar jag mig och tänker att vi fortsätter att försöka ändå. Vi har rätt till hjälp och har alla papper som behövs, men jag bara känner inte att jag vill dit. Det är för mycket helt enkelt, för intimt.

Det är tufft detta... Svårt, jävligt och skitjobbigt. Samtidigt vet jag ju att det kommer bli svårt att låta bli om jag får ÄL. Men kanske svårare att få ännu ett minus vid nästa BIM. Jag menar, hur många gånger på rad pallar man att "misslyckas"? Jag tror jag skulle behöva en dos nytt självförtroende, som kvinna. Förstår ni vad jag menar?

Jag vet inte riktigt hur jag ska göra. Det enda jag VET är att jag inte ska räkna dagar och inte köra med ÄL-test. Men om jag ska pausa HELT från allt kan jag inte riktigt bestämma mig för. Jag skulle sakna er då ju!   Ni har blivit som min extrabästis! Hahaha...

Kram, från en sliten och utarbetad Nellin. 

BaPumba: Gullig du är, tack för ditt svar. Jag tror också på paus. Jag såg dessutom nyss Vetenskapens Värld på SvtPlay som Adnil tipsade om... shit alltså. En lyckad befruktning och graviditet är ingenting man kan stressa fram. Man måste helt enkelt låta kroppen sköta allt och då kommer det när den är redo helt enkelt.

Jag är inte just "rädd" för utredning. Jag är bara inte känslomässigt och energimässigt redo just precis nu. Jag måste få samla mig några månader först, sen kan vi köra igång med det. Jag behöver nog få göra allt annat än att tänka på fertilitet ett tag bara. :)

Så jag ska göra som du säger BaPumba. Jag ska inte köpa hem några tester, jag ska inte räkna dagar, jag ska bara leva som vanligt och vänta på mensen. En månad kanske den helt enkelt inte dyker upp, men tills dess så kan jag inte göra mycket. Min kropp bestämmer själv när det är dags och tills dess får jag pyssla med annat. :) 

Vi har försökt i ett år. Tar ju en rejäl paus nu, men annars hade vi denna månad gått in på försök nummer 13. Nu blir det inte så och det känns skönt.

Intetnytt: Du är inte gravid då? Har du gjort gravtest? Jag tänker att kanske senaste mensen inte var en mens, utan kanske mellanblödning i en graviditet. 

Utomkveds? Nej om något så är det nog INTE ett utomkveds. Det skulle du ju känna vid det här laget i så fall.

Om du fortsätter att få positiva ÄL-test så kan du ju prova ett gravtest. Eller ja, det är ju bara två veckor kvar till BIM ändå så det visare sig ju då såklart. Tycker bara det låter lite knepigt med dina ÄL-test. :) 

Hej på er raringar!

Jag kikar in lite då och då för att titta till er, men håller mig lite i bakgrunden.
Sedan vi bestämde oss för att ta en paus och inte försöka alls har jag mått bättre än på länge.
Nu kan jag fokusera på andra saker också, som är viktiga i livet, och inte bara vara helt blind och bara tänka på fertilitet och bebisar hela tiden. Det är en befrielse!

Nu har jag åkt på körtelfeber och halsfluss, så det var ju passande att inte behöva pricka dagar denna månad!

Så jag fortsätter att titta till er då och då, men har som sagt lagt bebisverkstaden helt på hyllan i nåt halvår.

Jag håller tummarna för er allihop och vill att ni ska veta att ert stöd har betytt otroligt mycket för mig.
Det har varit underbart att ha folk att bolla med som sitter i samma båt. Ni är bäst!  

Härligt med pluss i tråden! Fler såna vill vi ha!

Och Söndermarken: Bra jobbat! Jag hejar på dig! Du är grym!

Normalt sett hade jag varit som i en bubbla just nu. Jag vet att ÄL är runt knuten. Kanske har jag den idag, eller så kommer den i morgon eller övermorgon. Jag vet inte, för jag har ju ingen koll eftersom vi har en paus. Och vet ni, det är så skönt! Jag räknar ingenting och bryr mig inte. Det känns som om jag varit i dvala hur länge som helst och liksom glömt bort livet. Jag märker nu hur mycket tid och energi det har tagit av mig att försöka i ett år. Man blir ju för tusan besatt.

Så flickor, glöm inte bort att livet har så mycket annat OCKSÅ, än bara bebisvärlden. Man får inte glömma bort att njuta av och uppskatta allt det andra i livet. Man får inte glömma bort sig själv, sin partner och sin omgivning.  Annars kanske man vaknar upp en vacker dag och inser att allt gick en förbi. Jag vaknade nu, efter ett år, och vi mår bättre än på länge här hemma.

Ibland är det nog i alla fall nyttigt att göra något helt annat.
Så lite av den kärlek och uppskattning som jag känner inför livet skickar jag nu till er.

Våren är på ingång. Värm er i solstrålarna och må riktigt gott!