Vi som försökt ett tag utan plus

Hej! Hoppar in här jag med! Har precis avslutat vårt tredje försök med 2:an o hoppas på ett litet frö i tjejmagen, men ska försöka att inte bli för "fixerad" vid gravidtanken! Det blir när det blir o blir det inte får vi skatta oss lyckliga att vi har ett litet underverk iaf!, ödet rules! Håller tummarna för oss alla här! Har inte regelbunden mens längre så nån dag hit eller dit kan fela! Lycka till!

BIM Januari 2012

1
2
3
4 Radioactive
5
6
7 Love life 12 
8
9 April2010
10
11
12
13
14: attfångaenfjäril
15
16
17
18
19
20
21: EmmaG
22
23: Aspartam
24: Kaylie
25
26: Fru 2011
27
28
29
30
31 

Vad många det blev i tråden nu! Jag har varit borta över julen och inte varit inne något här. Har gått och väntat på mensen och haft svår PMS (trodde jag)

Gissa om jag blev förvånad när jag plussade igår kväll...! femte försöket verkar ha funkat - trots ägglossning på fel dag, cystor och allt möjligt konstigt. Lite chockad faktiskt, denna gången trodde jag ju verkligen inte det skulle kunna funka...

Fru 2011- fortsätt testa och se om det fortsätter att stegra. Och ligg för säkerhetsskull ikväll om det går. Vet inte om det brukar svaja men äl-testen kan ju reagera på andra hormoner också. Men det kan kanske vara på g tidigare den här månaden.

Är lite nyfiken på er som är härinne, så jag tänkte presentera mig lite kort och ni andra som vill göra det samma gör det ni andra behöver inte :)

Jag är snart 29 år gammal och bor i en liten men populär stad. Här är jag uppväxt och har inga direkta planer på att flytta.
Jag arbetar med ekonomi och hundar , det sistnämde är oxå mitt absolut största intresse och vi har en bunt hemma.
Min fästman (förlovade sedan oktober -11) är ett år äldre än jag och jobbar som marknadsansvarig på ett framgångsrikt lokalt företag.
Vi jobbar tokmycket och när vi är "lediga" håller vi på med vårat fina gamla hus som vi köpte för ungefär ett år sedan.
Vi har varit tillsammans i 3 år och längtar så efter vårat första barn. Rent praktiskt gör det egentligen ingenting alls , det är mest känslomässigt som det är jobbigt tycker jag.

I min familj är det på hans sida som de längtar efter barnbarn och det hade varit så underbart att få ge dem ett.
Jag har rätt mycket funderingar kring detta med föräldrarskap och vi förbereder oss mycket då det verkligen för oss är det största i livet.

Precis innan jul fick jag veta att min pappa är sjuk och jag ser nu med skräckblandad förtjusning fram emot 2012 och har nu lyckats inbilla mig att det är just i januari plusset kommer, kanske för att jag tidigare blivit spådd att så skall ske :)

Fru 2011- Wohoo!