Det är hemskt att säga och tycka men jag gör det i alla fall...

Oj vad jobbigt ni har det, vill börja med en stor kram till er.
Tycker det låter som att flickan är svartsjuk på sina brorsor och enormt osäker. Kan nog vara svårt att se när man är mitt inne i det hela, men försök ta ett steg ut och titta på situationen. Kanske det hon behöver är villkorslös kärlek i stora doser och tydliga gränser med tydliga konsekvenser? (lätta att sitta här och skriva, eller hur..
Hur är hon när du och hon är ensamma? Kanske hon behöver ensamtid med sin pappa - och med dej - där ni kan möta henne och få henne att berätta vad som känns fel?
Kanske hon gör elaka saker för att hon känner sig utanför och konsekvensen av handlingarna inte spelar så stor roll då?
 
Tror som "fesun" att det vore smart att få en professionell hjälp med att hantera det här. är så lätt att man fastnar i mönster och roller som är svåra att bryta sig ur.

Hoppas det löser sig, tänk på att den tiden och energin ni lägger på den här relationen nu är enormt värdefull!!!