Trulis78 skrev 2011-12-03 13:20:12 följande:
Jag har en tjej som har gastroesofagal reflux och som inte fick medicin förrän hon var över två år. Vår vardag var ungefär så som du beskriver din vardag med sonen.
Min tjej är nu fem och ett halvt och mår bra i sin sjukdom. Hon är en försiktig tjej som inte törs gå hem till kompisar på egen hand och som har stort behov av att ha mamma och pappa till hands. Hon har svårt att somna på kvällarna och kommer in till oss varje natt. Hon mådde som sämst på nätterna när hon låg ner som liten, hon fick svårt att andas, hade ont och kräktes. Jag tänker att hon är så osäker idag just för att hon fick må så dåligt och behövde mycket hjälp som liten. Det svider men vi försöker att göra det bästa av situationen och ge henne så mycket trygghet som hon vill ha. Jag hoppas och tror att hon med tiden kan bli lika trygg och glad som andra barn bara det att det tar lite längre tid för henne.
Hur som helst försöker jag att tänka att jag som förälder kämpade så gott jag kunde för henne. Att jag liksom inte kunde göra något mer. Jag sökte hjälp men sjukvården avfärdade oss hela tiden. Även om allt blev fel så kan jag inte gå och ha dåligt samvete för jag försökte verkligen. Däremot är jag såklart ledsen för min dotters skull!
Men så är vår 5-åring också. Han som INTE haft ont. De andra åker hem till farföräldrarna och sover själva, eller till kompisar, men det vill INTE vår enda "friska" son. Så de har olika personligheter också. Vad som påverkats av smärtan kommer man ju aldrig få veta, så eg är det väl bäst att inte fundera utan se barnet som det är just nu..
