Internationella Engelska Skolan
Jag är intresserad av erfarenheter från er som har eller har haft barn i Internationella Engelska Skolan.
Jag är intresserad av erfarenheter från er som har eller har haft barn i Internationella Engelska Skolan.
Jag har barn i engelska skolan! Vad vill du veta?
Skiljer sig diciplinen mycket från det svenska systemet?
Hur svårt är det för barnen i början att hänga med i engelskan?
Det här blir långt och jag kommer låta som en reklamtext för IES men...
Jag kan svara på lite från perspektivet som före detta anställd på två av IES skolor som skoladministratör och är numer arbetande som den kommunala motsvarigheten på ett par skolor. Det är några år sedan jag slutade, men jag kan inte tänka mig att det har förändrats alltför mycket. Sandstorm kan säkert rätta mig om jag har fel i det jag skriver.
Det skiljer sig kring disciplinen. Till IES fördel måste jag säga. Reglerna är i det närmaste glasklara, lärarna är hyfsat konsekventa och man har samma "tänk" genom hela skolan/personalgruppen. Om situationer uppstår kring t ex mobbning, så tar man tag i det så fort det kommer till personalens kännedom. Det finns inget att vänta på och det är möten med lärare/rektor och föräldrar på stubben. Man markerar väldigt tydligt vad som är ok och inte. Man noterar inte bara det som inte fungerar utan även det som är bra. Gör man något som är positivt, så ska det också ges beröm.
Som det fungerar inom IES är det INTE inom de kommunala verksamheter där jag är idag, kan jag säga utan att säga för mycket om mina nuvarande arbetsplatser.
Jag hörde många elever klaga över warnings and detention inom IES, men i slutändan så var det inte många som ogillade det så pass mycket att man valde att sluta. Tror det är som med skolmaten, man klagar bara för att "det ska man göra". Eleverna tyckte helt enkelt för bra om skolan och "fyrkantigheten" som råder. Det som jag däremot upplevde vid några få tillfällen var att några elever inte klarade av att vara kvar eftersom de plötsligt blev sedda. De kunde inte hantera att t ex rektorn eller jag som skoladm visste vad de hette och hälsade, trots att de aldrig busat eller ställt till det på något sätt.
Undervisningen (åtminstone på de skolor jag var på) är i toppklass. Man förväntar sig mycket av eleverna, men man visar också att man tror att de har förmåga. Barnen tar till sig den tilltron väldigt snabbt och det speglar sig också i deras resultat.
När det gäller övergången till engelska så brukade man på min tid säga att om man klarade nationella proven så klarade man av att börja på IES utan problem. Klarar man däremot inte dem, då blir det ärligt talat väldigt jobbigt för eleven. Ta om man inte klarar matematiken när undervisningen sker på svenska, att då lägga till svårigheten med att matematiken plötsligt är på ett annat språk, det blir troligen för jobbigt och åtminstone jag skulle inte rekommendera att barnet ens tänker tanken att börja där.
Tack för ett bra svar!
Diciplinen är något jag saknar på nuvarande skola. Tycker att det är för slapphänt och man kommer aldrig "till skott". För mycket byråkrati.
I den staden som är aktuell så har IES klasser från åk 4 till åk 9. Hur ser det ut med engelskan i mellanstadieklasserna? Där har ju inte eleverna gjort något nationellt prov ännu.
Hur gott om resurser har IES? Tänker på vanliga skolor i jämförelse som alltid är fattiga som kyrkråttor...
Är det vanligt att barnen har problem att anpassa sig till den här skolmodellen? Hur lång tid på ett ungefär tar det innan barnen har integrerats?
Ja alltså, min dotter går i fyran, första iesåret. Innan gick hon i kommunal.
Disciplinen är mycket mycket strängare. Men det är en fördel. Det är tyst på lektionerna, helt tyst!
Man får en helt annan feedback på elevens resultat, jag vet resultatet för vartenda prov och varenda inlämningsuppgift hela året!
All närvaro och frånvaro rapporteras, lektion för lektion. Och föräldrarna kan följa det på internet
Det finns surgury, alltså stödlektioner där man kan få extra hjälp flera dagar i veckan.
I engelska skolan är man väldigt tydlig med vad man förväntar dig av barnen och vad man erbjuder för att nå dit. Man förväntar sig att varje barn ska göra sitt absolut bästa, oavsett hur långt eller kort de når.
Lärarna är superengagerade, likaså rektor och övrig personal.
Man hälsar hövligt, gäller både barn och vuxna... Good morning, good afternoon osv
Man bygger mycket på stolthet, vi är engelska skolan elever och det är vi med den äran. Det finns en skolsång som hedrar skolan, men även eleverna.
Mobbing som beskrivs ovan har jag hört av vänner med äldre barn, men det har varit lugnt i dotterns klass.
Lektionerna börjar med att barnen står upp, läraren säger Good morning class. Barnen säger Thank you Mrs/ms/mr Svensson. Läraren: Please be seated. Barnen: thank you. Sen förklarar läraren vad lektionsplanen är, vad de ska göra, vad de förväntas lära sig. Man har undervisning på svenska med engelska inslag i fyran, tex keywords och en del konversation på engelska. Estetiska ämnen är helt på engelska redan från början. De lärarna kan oftast inte svenska.
Alla värdesaker inkl mobil är inlåsta under skoldagen.
Och barnen blir sedda, av alla, rektorn hälsar tex på alla barn hon möter.
Toppenskola, jag ångrar inte en sekund att vi bytte!
Med sig fick min dotter några "hopplösa fall" från sin gamla klass... Och de sköter skolan mycket bättre nu... De kunde visst sitta still och inte störa och jobba på lektionerna.... Fast det var omöjligt i kommunala skolan....
Det beror ju lite på om man kommer till en fördig klass eller om man börjar i fyran med de andra. Men ring och fråga, gå på open house osv.