Jag fick mitt andra ma bekräftat igår. Förra gången var i september coh då blev jag skrapad men det vill jag inte nu. Gyn. som gjorde vul sa att kroppen alltid sköter det själv förr eller senare. Jag tänker vänta, men hur länge? Jag har hört om andra som blivit rådda att vänta, men har aldrig hört hur länge de väntat? Någon som vet, eller har egna erfarenheter av det?
Hej!
Inga erfarenheter, men jag ville ge dig en tröstkram!!!
/K
Hej! Beklagar verkligen!
Jag fick ett MA konstaterat i v 8 i våras. Veckan innan (v 7) hade man inte sett något hjärta vid VUL och misstänkte att det kunde vara ett missfall. Hade inga blödningar alls. Jag fick också gå och vänta. I vecka 10 bad jag till slut om skrapning då ingenting hade hänt och jag skulle på tjänsteresa utomlands. Jag gick alltså i 3 veckor innan skrapningen. Vet inte hur länge det hade tagit för fostret att komma ut av sig själv.
Jag tror att det kan börja blöda i princip när som helst, men har det inte hänt tidigare brukar det åtminstone ske runt v 13.
Hej,
Fick själv konstaterat MA 22/12 efter ett första VUL 12/12 som visade att allt inte stod rätt till.
Jag väntar också eftersom min gyn sa att det bästa är att kroppen får sköta det själv. Om inget hade hänt efter helgerna skulle jag höra av mig så jag funderar på att göra det nu.
Samtidigt som jag vill vara så snäll som möjligt mot kroppen så vill jag ju kunna gå vidare och planera för nästa insemination så snart som möjligt.
Hoppas det löser sig för dig.
/CarpeDiem
Jag har haft 2 ma och blivit skrapad båda gångerna. Första gången hade jag bruna flytningar men valde att bli skrapad ändå. Nu sist upptäcktes det i v 14 och inga som helst blödningar eller flytningar. Vi skulle på semester två dagar senare så det blev en skrapning igen.
Varför vill du inte bli skrapad igen? Jag tycker att det är skönt att allt är över när man vaknar. Och allt är borta, det vet man ju aldrig när man låter det komma av sig själv..
Beklagar 
Tack för alla svar. Det känns skönt att veta att man inte är ensam samtidigt som det känns oerhört tråkigt att det är så många som måste gå igenom detta tråkiga.
Lycka till med fortsatta försök allihopa.
Jag har haft 4 missfall. 2 missfall och 2 MA. Mina 2 MA slapp jag vänta ut. Min kvinnoklinik tycker inte att man ska behöva gå och vänta på att kroppen ska ta hand om det. " det är omänskligt" sa de. Så jag blev inlagd bara dagar efter att MA konstaterats och blev så att säga igångsatt med hjälp av medicin. Var inlagd på KK då oxå, tills fostret kom ut. Tog 9h ungefär. Haft MA runt v 10 båda gångerna ( ge och ta några dagar).
Jag personligen hade aldrig kunnat gå och vänta på att kroppen tar hand om det. Men vi är ju alla olika tack o lov.
Hoppas det går bra för dej!
Stor kram
Anna
Jag har haft två MA och provat både varianterna: skrapning vid ena tillfället och "låta naturen ha sin gång" vid det andra.
Det är självfallet individuellt hur lång tid det tar och det beror också på hur man räknar. I mitt fall konstaterades MA i motsvarande vecka 7, fast det sannolikt stannat av tidigare än så. "Missfallet" kom i motsvarande vecka 14.
Eftersom det dröjde så länge kontaktade jag sjukhuset. En undersökning gjordes och läkaren konstaterade att det inte fanns "något att skrapa ut". Kan vara bra att veta att det förmodligen finns en punkt där det är för sent för skrapning. Märkligt nog blev det i mitt fall ändå ett riktigt och tämligen smärtsamt missfall, vilket knappast stärkte mitt redan svaga förtroende för läkarkåren.
Skulle nog, trots allt, rekommendera den naturliga metoden.
hejsan jag fick ma i vecka 5 och det började komma ut i vecka 11 fast sen fick jag skrapas akut pga smärtor. så det kan ta ganska lång tid. *tröstkram* hoppas att allt går bra.
Jag fick missfall konstaterat i vecka 11 efter att ha haft bruna flytningar. Jag blev erbjuden skrapning, men tackade nej. Två veckor senare stöttes det ut.
Tungt med 2 ma tätt inpå varandra. .. Jag har haft ett ma, som tack och lov kom ut samma kväll som det konstaterades. Varma hälsningar från Tovsippa
Jag fick veta den 16 nov då jag var i sjunde veckan att fostret/hinnsäcken bara var som i femte veckan. Den 3 dec började jag småblöda och den 13 dec (i motsvarande elfte veckan) började störtblödningen. Till mig sa läkarna att det är bättre om kroppen själv tar hand om det men som nån sa här ovan, det är omänskligt att gå och vänta. Jag blev sjukskriven från 6 dec och fram tills att det var över den 26 dec. Det var en förfärlig upplevelse att vänta ut det och om jag drabbas av det igen kommer jag att kräva att bli skrapad.
Smaken är som baken, antar jag. Jag har haft fyra missfall, som alla kommit ut ordentligt självt, men de var ganska tidiga alla (v. 7-8). Andra gången frågade jag på telefonen om jag var tvungen att åka in för koll, men de sa att om det inte kommer ut inom två dar så behövde jag skrapning.
Jag har haft "turen" att bli av med missfallen snabbt varje gång. Men kul är det INTE!