Utmanas "tidiga" barn bra i skolan eller blir de uttråkade?

Det var en intressant tråd, sparar för framtida bruk.

Jag har samma minnen när jag ser tillbaka som TS, jag tyckte det var tråkigt, hade aldrig fel i stavning, glosor eller ordförståelse. Nu blev jag inte straffad med att läsa matte extra istället. Men jag minns att jag tyckte det var skit trist i skolan allra helst i lågstadiet när alla andra lärde sig alfabetet, räkna plus och minus och lärde sig klockan, allt sånt som jag kunde innan jag började skolan. tror min räddning blev att läsa böcker och alla pysselböcker och korsord som min mamma jagade fram åt mig. Det var samma med engelska, när alla i trean började lära sig det, så talade jag redan lite engelska, för även det hade jag lärt mig innan osv. Räddningen blev att lära mig det ännu bättre, genom att jag inte fick tala svenska med familjens engelskspråkiga vänner utan bara engelska, sen engelska böcker och engelska korsord.

Idag tycker jag allt lyser med sin frånvaro, jag är högst medelmåttig på allt tycker jag, medan min vännina från canada säger att min engelska är jävligt bra och att jag hänger med i samtal och växlar språk från svenska till engelska och tillbaka igen helt naturligt. Det blir ofta så för oss, om hon inte finner ett ord på svenska så säger hon det på engelska och vips pratar vi engelska istället.

Men som några av er skrev så blev jag bråkig istället, ställde till med en hel del konflikter både på lektioner och raster.

Idag vann jag en mental seger, det är okej att hurra för det. :D

IsadoraW skrev 2011-11-20 14:39:30 följande:

Nej jag tror inte alltid att alla barn utmanas, oavsett om de är tidiga eller inte. Men en del av det här problemet man sällan talar om är att det ibland är föräldrar som hetsar på ett tidigt barn att få gå framåt, och att förälderns oro för barnets eventuella stimulans också kan utgöra ett problem. Jag är lärare, i och för sig i gymnasiet, men har tidigare också arbetat i grundskolan. Och även om barn ibland förstår tidigt osv så kan det vara så att det barnet ändå har en del att lära av det man arbetar med i klassen. Kanske kan han/hon läsa men skriver väldigt slarvigt, exempelvis. Eller så kanske han/hon förstår matematikens innehåll men behöver träna översättning till symbolspråk och korrekt skrivsätt och redovisning av problemlösning. Då kan föräldrarna göra barnet en otjänst genom att förmedla att skolarbetet är på en för låg nivå för honom/henne. Barnet tror att han/hon inte har något att lära och blir ännu mer ovillig att lägga ner kraft och ansträngning på några uppgifter. Istället för att ligga före kan barnet komma efter sina kamrater.

Så jag tror det är väldigt viktigt att det finns en tydlig dialog mellan skola, elev och föräldrar om vad som är elevens styrkor och vad som fortfarande finns att arbeta med. Sedan utefter det försöka finna uppgifter som kan utmana och stimulera, även om en del skolarbete handlar om innötning också.

Jag tror absolut på det sista med öppen dialog, så har jag det med dotters förskola. Hon var knappt ett år på den lilla avdelningen, för hon hade liksom inget gemensamt med de små som gick där, trots att hon var lika gammal. Så hon fick gå över till stora avdelningen när hon var 2½ och innan dess gick hon i nästan ett år på bägge avdelningarna, morgonen med de små och när de vilade efter lunch fick hon gå över till de större barnen, så löste vi det

Idag vann jag en mental seger, det är okej att hurra för det. :D

Utmanas "tidiga" barn bra i skolan eller blir de uttråkade?

INNEHÅLL