Jag hade en dotter som var multifunktionshandikappad hela sitt liv. Hon blev drygt 25 år gammal och dog för två år sedan. Hennes intellekt var normalt. Jag förstod vartåt det lutade två-tre år innan hon dog. Till skillnad från ditt barn hade min dotter ingen säker diagnos och dämed ingen prognos. Hon var stark och alltid glad trots konstant smärta, nästan blind och rullstolsburen de sista 8-10 åren. Hennes liv har kommit att prägla både mitt, hennes mammas och hennes syskons liv. Jag skulle inte vara den jag är i dag utan henne. Jag är tacksam för det hon gjorde mig till. Det är det jag vill säga dig TS. Du kommer utvecklas som människa genom ditt barn och all den smärta du kommer erfara. Du kommer vara en, i någon mening större människa när ditt barn har somnat in och den akuta sorgeprocessen är över. Du kommer naturligtvis alltid bära ditt barns minne nära hjärtat.