Karolina86 skrev 2011-11-23 11:04:51 följande:
Ja, precis som många invandrare/homosexuella/andra minoritetsgrupper brukar "köra med" att människor beter sig på ett visst sätt för de är rasister/homofober/hatare av den respektive gruppen man hör till. Det är ett slags trumfkort. Klart att det finns idioter i alla samhällsgrupper, men ingen skulle väl drömma om att göra ett helt program och dra fram de värsta fallen och vinkla upp för att FÖRSTÄRKA människors redan ganska förutfattade meningar ytterligare. Jag tror det är jobbigt som det är redan att höra till en minoritetsgrupp som får utstå mycket fördomar, men skillnaden är att om man skulle göra en liknande produktion med övriga grupper så skulle det faktiskt gå att anmäla för rasism/hets mot folkgrupp etc.
Som ung förälder (som numer blivit något äldre förälder och därmed lite mer accepterad i kategorin förälder) ligger det mig fortfarande varmt om hjärtat sådant här. Det fick faktiskt mig som VILLE göra allt rätt att gå in i väggen till slut för jag skulle vara SÅ ÖVERDUKTIG i allt när jag blev förälder för jag kunde rabbla alla fördomar människor hade om mig och inte göra så att de skulle få möjlighet att döma ut mig, så jag ammade, mycket och länge (för att folk trodde att unga föräldrar väljer bort amning av banala och ytliga skäl, så att de snabbt kan börja festa igen, eller av egoistiska skäl) , jag pluggade dygnet runt (för att ingen skulle kunna säga att jag var lågutbildad) jag jobbade all övrig tid (för att ingen skulle säga att jag hade dålig ekonomi, skaffade barn utan att tillgodose barnets materiella behov, snyltade på samhället)
Jag lämnade aldrig bort mitt barn till barnvakt (för det vet ju alla att det är det första en ung mamma gör när hon kommer hem från bb för att hon hellre vill vara med sina kompisar)
Jag gick inte ut själv, jag tillgodosåg inte något av mina MÄNSKLIGA behov under jättelång tid efter jag fått barn, jag accepterade att detta var något av ett straff jag måste ta för att omgivningen inte ska kunna peka ut mig och kasta fördomar mot mig.
När jag sedan fått barn som 25 åring var det som en BEFRIELSE! Jag kunde lämna mitt barn till pappan redan när hon var 4 månader för att gå tillbaka och jobba igen, för han ville vara hemma istället helt enkelt och göra hemarbete, jag kunde gå ut och göra saker på egen hand, lämna ifrån mig barnet, vara både mamma och min egen och komma tillbaka med nya krafter, för INGEN, absolut INGEN kunde hänvisa till att jag gjorde detta bara för att jag representerade kategorin ung omogen egoistisk, utan för att de istället tänkte om mig på ett mer ödmjukt sätt "Ja, men de gör de val som passar in på deras familj, för de är tillräckligt kapabla att fatta sina egna familjebeslut".
Och det var SÅ SKÖNT!
Det värsta med att vara ung mamma, är inte alla "uppoffringar", ekonomiska skäl etc utan det är faktiskt att sitta och stå till svars för människors idiotiska fördomar hela tiden, konstant. Fula blickar, fördomar, tillsägningar, att de tänker att de har rätten att tala till en på förnedrande sätt, etc etc. Nu när jag är lite äldre förstår jag ju självklart att det oftast kommer från pucko som är osäker på sitt eget föräldraskap, men då kände jag det som jag var uslast i världen på det här "superstora projektet" där man måste göra alla rätt, att vara MAMMA!
Och så kommer just det här programmet, som ger de här idioterna återigen krut i elden att säga "vad var det jag sa, de gör inget annat än röker/går på bidrag/lämnar över barnet och ansvaret till mamma/är ute och festar/klarar inte av stabila förhållanden och att stadga sig/har ingen utbildning/parasiterar på samhället" etc etc och så är det igång igen..
Du måste ha missat flertal program om div olika saker som inte förstärkt fördomarna om något alls?
Tv visar det som säljer, självklart är det mer intressant att visa ett program där folk upprörs med struliga unga föräldrar än de som kämpar att få ihop med barn och studier osv, skulle gissa att det blev ett ganska tråkigt program alt få lägre tittarsiffror jämfört när man visar upp lite drama som folk förfasar sig över.
Fick själv barn som ung mamma och jag och många till har aldrig blivit påhoppade pga ålder,
jag tror snarare man ser det man vill se.
Är 29 år nu och har fått mitt andra barn, folk har fortfarande ibland åsikter om mitt föräldraskap, skillnaden är att jag inte längre kan skylla det på att jag är "ung och kränkt".
Tror också det är väldigt få som tror att det alltid går till som i alla dessa tvprogram, den enda jag sett härinne som drar de paralellerna är faktiskt du själv.
