• Anonym (44)

    Vem är du hemligt kär/tänd på av samma kön?

    Anonym (Längtar..) skrev 2013-03-22 14:03:02 följande:
    Är gift med en man ,men helt plötsligt kan jag bara tänka på kvinnor ..galet jobbigt .
    Det hände lite med en väninna ;) sen känns det som jag är fast :) Märkligt att det kan hända när man är 44 och aldrig tänt på girls förut ;) Nån annan i samma situation ?? 
    Liknar min sits en aning fast jag har vetat ett antal år. Var gift när jag upptäckte hur det låg till och nu är jag skild men jag har inga som helst erfarenheter av kvinnor trots att jag är på det klara för egen del. Det har inte uppstått några tillfällen, kan man säga, och jag har inte gjort något för att skapa dem heller. Är nog lite rädd och en del av mig tänker att det är nog ändå för sent nu.....gammal som man börjar bli:-/

    Men OnT: hemligt kär har jag varit i flera på senare år. Barnens skol-/dagispersonal är en klassiker.... Givetvis skulle jag aldrig visa något, det blir en utdragen bitterljuv plåga tills det går över...det gör det ju för det mesta. 

     
  • Anonym (44)
    Anonym (Längtar..) skrev 2013-03-29 15:16:50 följande:
    Men inte är du för gammal Anonym 44 samma ålder här ju ;) efter det som hände med min tjejkompis har jag aldrig känt mig så ung och levande ..även fast det är jättejobbigt att va hemligt kär ..lr vad man ska säga ..Skulle va kul att chatta med dig :P
    Pratar GÄRNA vidare. Men är inte anonym i mitt nick här. Har du en anonym mailadress kanske? Jag skulle gärna prata vidare med dig - jag letar alltså inte nån "sån" kontakt men har behov av att prata med nån som vet hur det är....
  • Anonym (44)
    Anonym (Stämmer inte) skrev 2013-04-25 03:00:32 följande:

    Fast det där stämmer väl inte..? Väldigt många unga tjejer svärmar ju för en lärare till exempel. Skulle han vara kär tillbaka i samtliga elever som svärmar för honom, menar du..? För att inte tala om alla som är kära i kändisar som dom aldrig har träffat i verkligheten, och som alltså omöjligt kan känna något tillbaka. Jag tror tvärtom att känslor är något som bara bor inom oss och inte har mycket med verkligheten att göra. Eller ens mycket med den andra att göra. Det är som sagt något som händer i vår egen hjärna... och vem "objektet" blir är rent slumpmässigt.
    Nja. När det gäller småflickor och kändisar, lärare osv så tror jag du har rätt. Men för vuxna människor med någorlunda koll på både det egna känslolivet och uttrycken för detta, de subtila signalerna mellan individer, tror jag att vi kan påverka varandra kemiskt och direkt vid närkontakt (alltså inte fysisk kontakt nödvändigtvis men man behöver ju vistas i samma rum åtminstone, och ha någon form av kontakt). Oxytocin som triggas av att man uppfattar någon form av närvaro av den andra, och som triggar kemiska processer med Dopamin och andra signalsubstanser som gör känslan starkare - jo det tror jag nog förekommer att båda kan känna av samtidigt. Min erfarenhet är att i de fall jag upplevt "är det bara jag som känner såhär starkt" och sedan fått en chans att veta (genom att det blivit något med vederbörande) så har det stämt att även han (för i mitt fall har det varit män...) känt buzzet mellan oss. 
  • Anonym (44)
    Anonym (prekärt) skrev 2013-06-20 20:24:39 följande:
    Aj aj aj, inte bra alls! Har å andra sidan inte försökt så intensivt, lär besöka detta liv från andra sidan om jag ska gå i dessa kval in i döden....

    Jag föreslog en bowlingfika på stan förut, hon sa att hon hade lite mycket att renovera på huset men sa att hon skulle kolla hur det såg ut framöver. sen har hon inte hört av sig och nu när det är semestertider syns vi inte så mycket sådär naturligt. Ett tag tänkte jag smsa henne och fråga lite fint hur det blir med fikan men det känns alldeles för   påträngande OM det nu är så att hon inte vill ses hade hon ju ett bra tillfälle att smita undan nu, och jag vet inte om hon bara haft mycket att göra (eller det vet  jag att hon har, men hon är en sån som fixar "allt") eller om hon försöker få mig att fatta att jag ska backa.

    Vi har haft en del telefonkontakt för någon månad sedan och innan det eftersom vår gemensamma exkille strular. Nu är det lite lugnare så jag vet inte om hon bara försöker glömma och gå vidare....

    Men jag älskar henne.     
    Vad tråkigt att det inte lossnade iom ditt trevliga förslag!

    Att hon inte tackar ja direkt eller hör av sig kan ju bero på många saker, alla är inte negativa. Här är några alternativ till tolkning:

    1. Hon förstår att du är intresserad av mer än vänskap och vill signalera att så inte är fallet från hennes sida.
    2. Hon förstår inte att du är intresserad av mer än vänskap och har inte tänkt tanken själv heller, hon har mycket att göra hemma.
    3. Hon är intresserad av mer än vänskap men blir nervös och vågar inte ta steget att tacka ja.
    4. Hon är intresserad av mer än vänskap och hoppas nu att du ska återkomma om fikaförslaget för själv vågar hon inte.
    5. Hon är intresserad av mer än vänskap och tänker återkomma men det är väldigt mycket hemma nu.

    Fortsätt rapportera, och lycka till! 
  • Anonym (44)
    Anonym (prekärt) skrev 2013-08-10 22:11:36 följande:
    Jag har gjort det men hon verkar inte så intresserad av att träffa mig. Inte så att hon tycker att jag är jobbig, men hon är så otroligt... proffsig, eller vad jag ska säga. Även privat. Det är svårt att tyda henne för hon håller sig alltid neutral till allting! Har lagt fram liknande förslag som du säger men det slutar oftast med att hon tackar för erbjudandet och "hör av sig om det är nåt" och sen hör hon inte av sig :/
    Hon kanske har fattat situationen, känner något, men är livrädd att det ska märkas och tar därför noll initiativ själv. Inte alls ovanligt tror jag! Är det så, tror jag du måste ta tag i situationen och inte bara föreslå öppet utan komma med konkreta förslag  på hur, var, när ni ska umgås. Hur läskigt det än känns. Vad har du att förlora? Att bara vänta och hoppas är ju inte så kul heller....Nästan typ "jag råkar ha en biljett över till....vill du följa med?" - eller vad du nu kan komma på. Lycka till!
  • Anonym (44)
    19950825 skrev 2013-09-28 16:58:36 följande:
    Jag är rätt ung, men är redan säker. Jag är kär i en fem år äldre tjej på min praktikplats, där jag är två dagar i veckan fram tills jullovet, och har vart sen i vintras (förutom under sommarlovet. Redan innan sommarlovet började jag tänka på henne mer än bara kollega eller vad man ska säga. Hon har en treårig son, men tror inte att hon är tillsammans med sonens pappa längre. Misstänker dock  att det inte är omöjligt att hon har skaffat en ny pojkvän/sambo. Hörde nämligen häomveckan när denne tjej satt och pratade med en annan kollega om något jag inte minns vad, så sa den andra kollegan "det kan du säga till dig kille sen när du kommer hem", och för knappt en timme sen var jag ute och gick åt det håll där jag visste att hon bodde (har googlat, känner mig som en stalker men.... Hon bor inte långt ifrån mig, kanske tio minuters promenadväg ifrån mig). Jag gick ditåt i hopp om att kanske få se henne ute med sin som i lekparken intill där hon bor eller nåt, men trodde inte att jag skulle få se henne som vanligt. Men denna gång hade jag fel. Jag hadde stannat upp för att smsa en kompis och byta låt i hörlurarna, när jag var klar och tittade upp såg jag henne längre fram åt det håll jag var på väg. Hon gick med en barnvagn i vilken hennes son satt i och gnällde surt och bakom henne gick en kille i hennes ålder eller nåt år äldre än henne. Jag låtsades göra något mer på min mobil för att ha en anledning att titta ner nån sekund extra för att hinna bli av med rodnaden som täckte mina kinder. vi möttes, vi log och hejade på varandra. Precis då vi hejat tittade hon bak på killen och log. Vet ej om denne kanske är pojkvän eller kompis eller hur det är... Men är rädd att det är pojkvän. ' Jag känner mig så elak och missunnande när  jag går runt och hoppas på att hon INTE har pojkvän, men det är precis vad jag gör :( Tänker på henne hela tiden. Jag tänker i huvudet hur jag pratar med henne, hur och går bredvid mig till bussen på morgonen, hur hon sitter bredvid mig på bussen på väg till skolan, att hon delar säng med mig och sover bredvid mig... Jag saknar att kunna gå fram till henne och krama henne och pussa henne på munnen och säga hur mycket jag älskar henne. Jag vill dela och göra ALLT med henne. Ibland känner jag att jag saknar henne-speciellt som flickvän att jag bara vill gråta.  Problemet är att hon är bara på praktiken EN av de två dagar jag är där. Jag är jätteblyg, speciellt med personer  jag är kär i. Dessutom harr jag av ett par olika anledningar svårt för det sociala och veta hur jag ska bete mig i olika sociala sammanhang. Jag har noll koll på hur man på rätt sätt tar kontakt med nya personer och behåller kontakte och utvecklar den till en god relation, oavsett som kompis-eller förhållanderelation. Jag har också svårt att läsa av andra, och förstå vad de menar med vad de säger och dess kroppsspråk, osv. Och den tjej jag är förälskad i är ganska tystlåten och pratar oftast bara om det har med jobbet att göra, och det gäller oftast så med alla på arbetsplatsen. Dock är hon snäll, lugn och rätt förstående vad jag uppfattat det som.  Jag vet liksom inte hur jag åtminstone ska få en kompisrelation med henne (som ät betydligt bättre än att bara se henne på praktiken en gång i veckan och sen efter jul aldrig igen typ, vill liksom försöka med nån sorts relation i alla fall. Srn kan jag alltid försöka liska ut på nåt fint sätt om hon är singen eller inte, och om hon kanske råkar vara lesbisk eller åtminstone bisexuell, om sådant är fallet kan jag alltid försöka mer vid ett senare tillfälle om vi fått en närmare relation och jag förhoppningsvis vågar vara mer öppen om detta pga trygghet i att hon inte hatar mig för gott eller tycker jag är för på. För än så länge vet hon inget, inte ens om min läggning vilken jag är ganska rädd att berätta om för dem i min närhet då jag är rädd att folk ska döma mig, speciellt som jag aldrig haft ett sådant förhållande. Nån som har några bra tips??   

    Låter på din beskrivning som om du tror eller vet att du har Asperger. Personer men AS kan absolutha fungerande relationer och det är ju en fördel att du vet vad du har svårt med och att det inte är något fel på dig. Jag skulle föreslå att du hittar på ngt du vehöver hjälp med på praktikplatsen och att du vänder dig till tjejen med det. Helst ett lite knepigare problem, nåt med ett datorsystem eller så tex?, så att du bwhöver fråga henne flera ggr under några veckor. Gärna försöka småprata inemellan om nåt mer än jobbet, tex nåt fritidsintresse eller hennes som, kanske. Sen när praktiken snart är slut vill du visa din tacksamhet genom att bjuda henne på fika. Erbjud att sonen får följa med och så gullar du mkt med honom och går hon med på cafe så har ni ju en grogrund för iaf vänskap sen. Var noga med att vara översvallande tacksam för hjälpen och för att hon fått dig att känna dig trygg osv på praaktikplatsen. Blir det inget med tjejen har du iaf fått träna på att ta kontakt, och kan göra om det i framtiden. Lycka till!
Svar på tråden Vem är du hemligt kär/tänd på av samma kön?