Adopterad och lycklig?

Va bra att du skriver detta! Vi är ju många här som har eller ska adoptera ett eller flera barn och alla hoppas vi ju att de ska känna sig lika älskade o trygga i sitt sätt att få föräldrar som du. Säkert har många av oss en oro för att det ska bli jobbigt för våra barn på något vis under deras uppväxt pga att de är adopterade. Detta är ju också något som man ska prata om på den obligatoriska kursen alla blivande adoptivföräldrar måste gå. Kursen ska ju förbereda oss på hur vi ska hantera eventuella svårigheter under barnens uppväxt och här har ju kursledaren ett oerhört stort ansvar att även prata om att det för många också går väldigt bra, precis som för dig.

Jag tror att vi alla, både adopterade och adoptivföräldrar måste konfrontera dessa fördomar om att det är jobbigt att vara adopterad och att alla adopterade blir narkomaner, brottslingar, deprimerade, rotlösa eller mindre älskade än biologiska barn. Det är ju förskräckligt att samhällets fördomar är så starka att de tillslut blir till sanning. Jag menar det att alla tror att du ska må dåligt och genom det tillslut få dig som egentligen mår jätte bra att också må dåligt.

Fabbemam, med hopp om att vi tillsammans kan informera om och visa alla fördomsfulla att det är just fördomar de har så att även de adopterade som mår bra syns och berättas om!