Anonym (Äntligen) skrev 2023-09-14 21:37:42 följande:
Visst är det jobbigt att behöva både ha kvar det nu när det typ är hopplöst för oss men ännu värre att plocka bort saker? 🙈
får ni frågor om syskon från ert barn? Jag har fått massor tex ?varför har jag inga syskon, när får jag det? ?mamma när jag blir stor så blir jag aldrig moster? (hon är mest van vid mostrar i släkten) ?jag vill såå gärna ha en lillasyster eller lillebror?
det skär i hjärtat. Hur accepterar man sitt läge egentligen.. har du några andra tips? Försöker oxå som du fokusera på här och nu, jag är superduperbra tacksam för dottern vi har, går verkligen inte att beskriva vilken enorm kärlek vi har till henne o gör allt för henne. syskon är så välkommet och så blir det inte så..går ju inte att leva ett normalt liv tycker jag utan dessa mörka tankar
Det är verkligen jobbigt, speciellt när folk börjar be om att få diverse saker. "Ni har ju ingen användning för det och det, jag tar gärna...." Helt gränslöst.
Vi fick frågor tills alldeles nyligen, hon ville gärna ha ett syskon, och om hon hörde om nån som hade stor ålderskillnad mellan syskonen eller en lite äldre förälder så sken hon upp och sa att då kanske hon fortfarande kunde få ett syskon. Alltså, hjärtat brast nästan varje gång. Men vi har pratat mycket om att bara för att man har syskon betyder det inte att allt är bra. Jag har en syster, det är tre år mellan oss, och vi har aldrig haft en tajt relation. Hon blev tonåring i humöret väldigt tidigt och jag var barn väldigt länge. Sååå många gånger jag önskat att jag var enda barnet när min syster surat sig igenom en massa saker som borde varit roliga. Sådan berättar jag, i lagom, barnvänliga, portioner, och nu har hennes kompisar börjat bara vilja vara hos oss och leka för att slippa jobbiga småsyskon så det har väl också en effekt.
Och egentligen så tycker jag kanske inte att syskon är superviktigt för henne, utan dels för att vi gärna ville/vill ha ett barn till men för att hon senare i livet inte ska bli ensam med allt, när vi blir gamla. Men å andra sidan, min morbror lyfte inte ett finger när mormor dog, det var bara min mamma som fick fixa allt (med hjälp av oss), så allt sånt ger lite perspektiv. Jag tänker att vi får fostra våra döttrar till att bli starka och sunda personer som kommer att bilda egna familjer med bra partners och vänner så att de aldrig känner sig ensamma och alltid har stöd :)
