Äntligen rätt tråd. Gammal men kanske någon kvar? Samma sits, har en dotter som är 7.. inga fel på oss föräldrar. Det jobbigaste är sorgen och traumat det blivit av att inte ge vår älskade dotter ett syskon.. barnvagnar, bebiskläder nästan allt finns kvar för ?tänk om det händer? men det hånar mig rätt upp i ansiktet..
Visst är det jobbigt att behöva både ha kvar det nu när det typ är hopplöst för oss men ännu värre att plocka bort saker? 🙈
får ni frågor om syskon från ert barn? Jag har fått massor tex ?varför har jag inga syskon, när får jag det? ?mamma när jag blir stor så blir jag aldrig moster? (hon är mest van vid mostrar i släkten) ?jag vill såå gärna ha en lillasyster eller lillebror?
det skär i hjärtat. Hur accepterar man sitt läge egentligen.. har du några andra tips? Försöker oxå som du fokusera på här och nu, jag är superduperbra tacksam för dottern vi har, går verkligen inte att beskriva vilken enorm kärlek vi har till henne o gör allt för henne. syskon är så välkommet och så blir det inte så..går ju inte att leva ett normalt liv tycker jag utan dessa mörka tankar
Har folk inget hyffs när dom ber om att få saker.. så ledsen man blir. Det blir så påfrestande när man vet vilken situation man själv sitter i..
Jag kan känna igen det med att barn gärna vill leka här oxå faktiskt. Men oftast kommer föräldern för att hämta sitt barn med småsyskonen in till oss för att det är så kul här säger dom. Det blir en dålig effekt då får vår dotter aldrig förstå vitsen av att själv få leka med en kompis. Den är jobbig att stå i tycker jag 😂 självklart är dom välkomna men vad ska man säga det blir lite knepigt 😂