Ofrivilliga enbarnsfamiljer

Sitter i samma båt som de flesta av er. Har en son som kom till efter åratals kämpande och nu har vi kämpat några år för syskon. Tröstlöst. Självklart är jag oerhört glad för det barn jag har. Men jag sörjer mina missfall och de barn jag aldrig får. Det kan inte hjälpas.

Och även om alla naturligtvis har rätt till sin egen uppfattning... men i alla fall jag blir oerhört provocerad av de som försöker "trösta" mig med att allt i livet har en mening. 

Bah, säger jag. Jag kan inte se någon mening alls med att vissa måste plågas så ini helvete medan andra går helt oskadda genom livet.Jag har haft en längre väg till graviditet än de flesta andra, och en jävligare graviditet än de allra flesta - jag kan inte se någon mening med det alls.