Vågar man sig på 3:e försöket?

Jag satsar på tredje gången gillt! Men är samtidigt livrädd att det ska gå åt skogen.

Har försökt bli gravid i ett par år med min kille, (jag har pco och han långsamma simmare, ingen toppkombo)
Plötsligt blev jag spontant gravid.
Slutade tyvärr i ma i vecka 7.

Blev gravid ca tre veckor efter missfall, alltså ingen mens mellan.
Slutade även den gången med missfall, i vecka 6. 

Nu, ca 4 veckor efter missfall är jag gravid igen! Helt galet, men så är det. Sjukt glad men som sagt livrädd att det ska bli ännu en upprepning.
Förstår inte själv hur jag orkar men längtan efter bebis är starkare än rädslan. 

Till mig har läkare sagt att det kan vara bra att vänta en månad för att återhämta sig mentalt men att kroppen läker snabbt. Blir man gravid är kroppen redo. För mig känns det jobbigare att vänta än att försöka direkt.

Känner även folk som haft missfall, blivit gravida direkt och fött ett friskt barn 9 månader senare. Det räcker som bevis för mig!

Lycka till och hoppas att du får ditt efterlängtade barn, jag förstår dig precis. 

skriver om min bebisverkstad i denna blogg om du vill läsa

bebisverkstaden.blogspot.com/

 

Ja, att vänta känns som att slösa med tiden lite. Men det är nog väldigt individuellt hur man känner.

Men är du säker att det verkligen är missfall igen den här gången? Man har ju hört att det inte är helt ovanligt med mensliknande blödningar speciellt i tidig graviditet.

Men med missfall i bagaget så vet jag hur man tänker om det kommer minsta lilla blod. Du känner säkert det där själv men det behöver ju inte betyda det värsta.

 

Tack! 

Ja, det var förmodligen pga pco som vi inte blev gravida första tiden men nu efter första missfallet är det som att min kropp glömt bort att jag har pco.

Jag har hört att det inte är ovanligt att kroppen "lär sig" att den faktiskt kan bli gravid och så verkar ju vara fallet hos mig då jag helt plötsligt blir gravid väldigt lätt. Nu gäller det bara att få kroppen att fatta att hålla kvar graviditeten också!

Hoppas att det går bra för er vad ni än bestämmer er för att göra, vänta eller prova igen direkt! 

Ja, fortfarande preggo! Var tvungen att boka UL för att verkligen få se att det är något där. Vågar inte tro på det ännu, har tid bokad på måndag och är sjuuukt nervös..

Hur går det för er?

Alicia: Gud så spännande, hoppas att det tar sig igen och att det tar sig ordentligt den här gången. Håller tummarna!
Jag har faktiskt känt på mig väldigt tidigt alla tre gånger så jag förstår vad du menar, hoppas hoppas.

Här håller det fortfarande i sig :) Var på tidigt UL och fick se ett pyttelitet liv med normal hjärtaktivitet i vecka 9! Så underbart men fortfarande vågar jag såklart inte glädjas fullt ut, livet har gjort en aningen bitter ;)

 

Är nyfiken, hur har det gått Alicia?

 

Attans.

Men du, då vet du att kroppen återhämtat sig snabbt och är igång igen iallafall.
Nästa månad! :)

Jo, jag tror det går bra här. Mår sjukt illa och har massa symtom, ändå vågar jag inte helt tro på det. Blir lite trött på mig själv att jag inte bara kan vara glad och inte noja men det är lättare sagt än gjort. Nytt ultraljud om ett par veckor så hoppas allt ser bra ut då.

 

Ja tyvärr är det så, jag kämpar verkligen med att inte noja och oroa mig men likväl är jag livrädd för blod på pappret varje gång jag går på toaletten.

Tråkigt att inte kunna glädjas åt sin graviditet på samma sätt som ens vänner.