Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

Vad gör du nuförtiden?

Minns du mig?

Vi gick i samma klass hela grundskolan, och på gymnasiet såg jag dig varje dag.

Du har mobbat mig och hatat mig hela grundskolan och även på gymnasiet. Varför förstod jag aldrig. Något fel måste jag väl ha gjort eftersom du hatade mig så innerligt, men än idag flera år efter att vi båda har slutat gymnasiet har jag fortfarande inte kommit på någon anledning.

Idag är jag gift. Men inte lyckligt gift. Jag är däremot en lycklig mamma åt en underbar dotter på snart ett år.

Varför jag inte är lyckligt gift är på grund av dig.

Varje natt sedan jag gifte mig har jag drömt om dig. Varje natt i mina drömmar står du där och säger att du älskar mig. Du håller om mig, du pussar mig, du är romantisk.

Och varje morgon när jag vaknar har jag skuldkänslor mot min man som jag älskar. Honom har jag aldrig drömt om, bara dåliga drömmar.

Jag är kär i en person som jag inte tror existerar.

Du är den du är, kanske hatar du mig ännu utan anledning. Men jag har varit förälskad i dig ända sedan vi sågs första dagen i ettan när vi var sju år.

Vi passar ihop på många sätt. Vi är väldigt lika. Men jag är gift, du är singel. Jag bor nu i andra sidan Sverige, du bor kvar där du alltid bott. Jag är mamma, du har inga barn.

Det är de enda skillnaderna. Och jag vet aldrig hur jag ska komma över dig, du som säkert inte ens vet hur mycket detta plågar mig...

Ibland tittar jag på dina bilder på Facebook eftersom du har öppnat alla dina album för vem som helst att se, även fast vi inte är vänner där. Jag undrar då ifall du händelsevis har hamnat på min profil någon gång. Då hoppas jag att du ser att det faktiskt blev något utav mig också, den flicka du hela livet sagt att du hatar.

Hade jag kunnat be dig att sluta finnas i mina drömmar och stå där så vacker och kärleksfull, och hade jag kunnat be dig att ta bort mina känslor för dig, så hade jag kunnat gå vidare och leva mitt liv som gift mamma och ge min man den kärlek han förtjänar...

Till Chrille; Varför är du ett egoistiskt as? Vi var bästa vänner och så lätt släpper jag inte in människor inpå skinnet. Du sumpade det din omogne jäkel.

Kan inte beskriva hur mycket jag älskar dig i ett sms, så kan du ringa mig? (a)

längtar efter dig, vill drunkna i din godhet och din passion

Du är 23... Jag är 39...
Du är man och jag kvinna. Svårt eftersom det är åt "fel" håll.
Men jag är kär i dig och vill fortsätta att leva med dig.
Skiter i vad de andra säger.
För du är mitt allt.....

Till min sambo:

Väx upp någon jävla gång, du fyller 26 och du är fortfarande uppe hela nätterna och sover hela dagarna. Det gör mig ledsen, jag älskar dig och vill kunna utvecklas med dig. Våra vänner skaffar barn, bra jobb men allt du gör är att leva av mig och vägra växa upp. Det är ok att spela dataspel, men gör det inte 10 h per dygn!

Fattar du inte att jag vill vara med dig, att jag saknar att sova med dig, att jag behöver ha en stabil vardag som inte innebär att jag är den enda som tjänar pengar och den enda som städar, den enda som man kan lita på och den enda som verkar bry sig om våran relation.

Du säger att du är lycklig med mig, men varför flyr du ifrån mig så ofta då? varför ignorerar du mig när jag pratar? Varför älskar du mig inte tillräckligt för att vilja lätta min börda och hjälpa mig ibland?

Jag får panik faktiskt, är jag en av de där misslyckade kvinnorna som kommer leva nedtryckt, som alltid kommer önska att du vore en riktig man, men aldrig riktigt vågar ge mig ifrån dig och hitta honom? Du gör mig till en gnällig kärring och jag är less på det. Växer du inte upp snart så kommer jag iaf önska att jag har modet att lämna dig.