Lite så känner jag med. Nu finns inget längre kvar .. det är som att allt har sopats under mattan och vi kör på det undvikande beteendet igen. Tråkigt, men vad ska man göra ?
Jag mår så fruktansvärt dåligt. Jag vet inte hur jag ska nånsin må bra igen. Kan inte hitta tillbaka till lyckan igen. Jag har ingen självförtroende kvar. Jag känner mig tom, utsliten och trött. Som om det är nåt fel med mig. Jag önskar att jag visste varför du har lekt så med mina känslor, som om jag bara var en slit o släng leksak. Jag borde bara försvinna från jobbet, kanske stan, aldrig se tillbaka.
Patetisk var jag som kände det här för dig och hade lämnat min man för dig, men ännu mer patetisk är du som nu håller på o flirta med en annan kollega. Usch! U are dead to me.
ja.. det är väl ett faktum att jag haft väldigt starka känslor för dig. ack så skönt att vara ifrån dig. vila i tankarna, inte behöva bli nipprig, tafatt, snurrig, knäpp. äntligen kunna andas igen obehindrat..
så knasigt detta har varit. din blick på mina händer nacke och fötter som nästan gett mig orgasmer.. och du vet ingenting.
om du vill ligga någon gång så sms:a mig.
puss
nej. det har inte blivit så. Hur gör man?
jo. man måste våga släppa sargen ibland för att magi ska uppstå tror jag.
jag är sämst på det.. fast det kanske betyder att tiden inte har varit rätt..
varför är det så mycket svårare nu, i vuxen ålder?
nej. det har inte blivit så. Hur gör man?
jo. man måste våga släppa sargen ibland för att magi ska uppstå tror jag.
jag är sämst på det.. fast det kanske betyder att tiden inte har varit rätt..
nej. det har inte blivit så. Hur gör man?
jo. man måste våga släppa sargen ibland för att magi ska uppstå tror jag.
jag är sämst på det.. fast det kanske betyder att tiden inte har varit rätt..
Jag vill kyssa dig. Kan inte tänka på nåt annat.
Nä, egentligen inte. Lagom för att förälskelsen ska hålla i sig, men tyvärr inte tillräckligt för att våga mer.
Hur är det själv? Har du gett upp eller finns det starka känslor kvar? Förstår att det känns tufft :(
Åh... vad plågsamt. Men har ni pratat eller haft ihop det något, eller är det en ?hemlig? förälskelse?
Verkligen full igenkänning på det där med att bara vilja ta tag i honom och hångla loss. Och insikten att det inte går. Och undringarna, vad tänker han? Jag både vill och inte vill undvika honom och försöka glömma alltihopa.