Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

Till min son:

Idag grälade vi återigen kära älskade son! Mitt hjärta brister varenda gång vi bråkar och jag önskar verkligen att vi (jag) finner andra sätt att kunna bättre kommunicera på, för det här fungerar inte. Jag känner mig som en usel förälder då jag tar i med rösten och höjer den åt dig, jag vill kunna prata med lugn röst. Det är inte ditt fel, du är ju ett barn.

Jag önskar att mitt tålamod kunde vara bättre, att jag kunde göra om min teoretiska kunskap till praktisk och förmedla den till dig.

Det känns som att jag hela tiden gör fel, jag belastar mig själv då vi bråkar. Det känns som att det är mitt fel, att jag brister i min föräldraroll.

Jag älskar dig så innerligt och idag sa jag saker som jag ångrar! Jag ska prata med dig om detta sen. Jag ångrar allt jag sa, det är mina känslor som pyste ut och inget du ska behöva stå till svars för eller ta ansvar över. Förlåt!

Jag vet inte hur jag ska kunna bli en bättre förälder, jag önskar att det fanns någon som kunde hjälpa mig. Känns som att jag går under snart, jag drunknar!

Du är det finaste som finns älskade son, men ibland gör din funktionsnedsättning det så svårt fullt ut älska alla sidor hos dig och det tär sönder mig. Det äter upp mig inifrån!

Jag ska vara glad över att jag har dig i mitt liv, jag vet det och jag ÄR det. Det finns många som avundas att jag ens fått barn, många kan inte få egna barn tyvärr. Det gör att jag skuldbelägger mig etter värre i de här stunderna.

Hur kan jag bli så arg på mitt eget barn? Hur kan jag känna som jag gör ibland mot mitt eget barn?

Det är så mycket känslor och jag känner att det är så svårt att leva med det jag känner ibland. Känner mig otroligt ensam trots att jag har världens finaste sambo, samt förebild till dig min son..

Fan vad jag önskar att allt hade varit mindre komplicerat ofta! Jag önskar att min energi hade räckt till lite längre än vad den gör, likaså mitt tålamod... Detta förgör mig och jag hatar det! Känner mig otillräcklig och till snudd värdelös emellanåt!

Jag kan inte ens hantera mitt eget barn alla gånger, då skriker jag och beter mig som om jag vore lika gammal som min son. Är det verkligen rimligt frågar jag mig? Är detta "normalt"?

Jag önskar att du för alltid skulle veta att jag innerligt menar att jag älskar dig mer än livet i sig självt, men att mamma är trött och har tappat bort sig själv på vägen. Det är inte ditt fel och jag önskar verkligen att jag kunde vara en bättre mamma åt dig, en sån där som är full av tålamod, som alltid har orken att vara närvarande, som alltid ser dina behov utan att reagera med att bli irriterad, en mamma som är stabil i alla stunder som du kan lita på till 100%....  Mitt hjärta brister..

Förlåt för alla gånger jag höjt rösten åt dig älskade son. Förlåt.

en pappa är så mycket mer än biologisk, det är inte alltid de biologiska föräldrarna som är de bästa. jag är själv inte uppväxt men min pappa, han tog sitt liv 2 månader innan jag skulle fylla 5 men det lilla jag minns av honom är iaf positiva saker. min mammas nya karl var väl ingen som jag såg upp till direkt heller men kan komma på mig själv ibland att komma med liknande kommentarer som han sagt till mig, men det är ju inte alltid negativt det heller..
jag hoppas verkligen att det blir bättre men betvivlar det starkt då han har visat vars han står...

men hoppet finns alltid kvar, så håll i det hårt, vem vet en dag kanske han vänder o vänd honom då inte ryggen men låt honom verkligen få visa att han verkligen har kommit för att stanna, lycka till i livet

Hade det varit lagligt hade jag skrivit åt mitt ex:
"Passa dig för får jag chansen kör jag över dig och sen när jag kört över dig backar jag! Bara för att vara säker så gör jag det en gång till och sen kliver jag ur bilen, kollar ner, ber om ursäkt, hoppar in i bilen och kör fram och tillbaka en gång till! Detta gör jag enbart för att du ska få känna på hur det känns att ha levt med dig! Förbannade svin som inte kommit ur 3 åringens egocentrism ännu!" 

To my husband,

I hate that i can't leave you because i'm scared that i have to leave our daughter with you 50%. I hate that you can't treat me nice. I hate that everytime i'm saying something you don't like you say that if i don't shut up you will kick my theets out. I hate that you when i was 7 months pregnant told me to go and kill myself so that life should be better for you. I hate that you telling me that i'm a looser, a bitch, the most stupid woman in the world, that i am looking disgusting after i had our daughter, that i destroyed your life. I hate that you telling me that the only reason you are staying with a bitch like me is because of our daughter. I hate that you telling me that if you kill me no one will care and the only thing that will happen is that you will get a few years in jail, what i will get is a place in the dirt where i will rotten and you will have our daughter when you get out from jail. I hate that you 3 times slapped me in my face when i was holding our daughter in my arms. I hate that you think you are so much better then me when you are not. I hate the fake side you show up to your friends, show them the real you and then we will see how many friends you have left after that. I hate that you blame me for everything in your life that you don't like.
What did i do to make you hate me so much? The answer is, i had your lovely beautiful daughter.
When i got pregnant you said you didn't want a child right now, i told you to get out of my life and i will take care of the child myself. You decided to stay married with me, you decided that you wanted to be a family.
You say that you love your daughter but you hate that i destroyed your life. I don't see it like that, i will say that you yourself is destroying your life....

Till ett ex som aldrig riktigt hajade det där med monogami: 

"Jag hoppas att du aldrig någonsin igen kan komma ihåg en pinkod. Alltså ALDRIG, även när du får en ny.
Och må din klocka alltid gå tjugo minuter för sakta så att du ALLTID kommer för sent.
Och må köttätande myror äta upp dina ögonlock så att du alltid är trött, och även när du är pigg så ser du VÄLDIGT, VÄLDIGT trött ut.. 
Och må dina hårddiskar för EVIGT krascha." 

Till mitt ex: Jag hatar dig ditt vidriga lilla svin! Ibland tänker jag på tiden då jag var tillsammans med dig och hatar mig själv för att jag inte hade modet att göra slut. Du utnyttjade att jag var så jävla snäll mot dig och gav mig ett helvete bara för att du är en patetisk äcklig liten människa. Hoppas du får ett skitliv som du förtjänar!!!!

Till min man: Jag älskar dig så mycket! Jag vill verkligen ha en bebis med dig NU men jag vet att du vill vänta och det gör mig så ledsen så jag går sönder inombords =(

Ville bara meddela alla nyfikna att mitt X, som jag ville skriva till här idag inte finns längre, han tog livet av sig i helgen,så ni som fortfarande har chansen: SKICKA ERA MEDDELANDEN!