Saknar att inte få träffa dig nu på ett tag. Ska göra allt för att peppa mig själv och våga lite mer när vi ses igen. Bara så att du vet - jag vill ha dig nåt helt galet.
Så här känner jag också! Att jag hade vågat mer.. men ibland så är man rädd för att man misstolkat. Det skulle vara så pinsamt om det visade sig vara på ett annat sätt
Tillbaka efter semestrarna... Jag är fortfarande galet tänd på dig, men törs inte visa det så tydligt som jag vill. Det finns ögon och öron överallt ju. Kan vi inte ses utanför jobbet? Hur ska jag få dig att förstå att jag vill det?
Du är snygg i blått förresten. Och i alla andra färger :)
Men tänkt t.ex. om den personen du skriver om/till läser detta.. Hur ska den personen i fråga veta att det är till just denne du skriver till? Finns måååånga som har på sig blått ;)
Förlåt att jag är så feg.
Är vi på gång nu eller? Ett år har gått och det känns pirrigare än nånsin. Jag är redo om du är det.
Jag blommar för dig ;)
Jag tycker att den här tråden är befriande. Inga rätt eller fel, inga trampade tår, inget moraliserande. Sällsynt här på FL. Skönt att inte riktigt veta vad som är sant, drömt eller inbillat och att få skriva av sig.
Kan vi bara låta det vara så? Låta bli att överanalysera andras fantasier och ifrågasätta varandras verklighet? Tillåtas kommentera i välmening och uppmuntra när det verkar behövas, och om vi vill? Låta bli att ta illa upp om det inte var svar och kommentarer vi ville ha? Jag tycker det är värdefullt.
Peace out ;)
Jag vill kyssa dig. Kan inte tänka på nåt annat.
Jag orkade inte idag. När det var andra med. Jag såg dig och ville sätta mig, men det känns som att alla mina känslor syns utanpå. Hur mycket jag vill ha dig. Det är så svårt att dölja och vissa dagar känns det övermäktigt. Hoppas att du förstår.
Nu får vi se. Jag ger det våren också, sen får det vara tillräckligt. Vill du ha mig? Ska vi våga lite mer? Det vore synd om vi gick miste om varandra.
Fattar du hur mycket jag saknar att se dig på dagarna? Hoppas att du hungrar lika mycket efter mig så att vi inte kan stå emot varandra längre.
C!
Du har stängt mig ute, du vill inte ha med mig att göra mer. Jag förstår - du är ju faktiskt gift. Dessutom bor vi i olika länder, med var sina barnkullar (även om mina kids är så gott som vuxna) - i verkligheten hade det nog kunnat bli stora svårigheter... Men jag hade varit beredd att ta de svårigheterna för att få vara med dig.
...men det gör så ont! Jag har blivit beroende av ditt speciella, rika, nyanserade sätt att skriva, din höga intelligens i kombination med dina stora praktiska färdigheter (det är ovanligt), din ungdomlighet (i kombination med den mognad och erfarenhet som dina 55 år för med sig), din underfundiga humor (som inte alla förstår, men jag gör det alltid), din positivitet - ingenting är omöjligt!, din energi.
Vi har samma förmåga att bli våldsamt passionerade över en sak åt gången, och det gör att jag kan förstå ditt starka engagemang i dina projekt - vilket jag tror att inte så många kvinnor skulle göra.
Du har varit nästan konstant i mina tankar nu i start tre år.
Under andra omständigheter hade det kunnat bli vi, det är jag övertygad om. Jag tror aldrig mer att jag kommer att träffa någon som du... 
Du måste förstå att jag blir förvirrad. Jag vet att du är förbjuden frukt, men om du inte vill, varför ser du på mig så där?