Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

Till min sambo:

Väx upp någon jävla gång, du fyller 26 och du är fortfarande uppe hela nätterna och sover hela dagarna. Det gör mig ledsen, jag älskar dig och vill kunna utvecklas med dig. Våra vänner skaffar barn, bra jobb men allt du gör är att leva av mig och vägra växa upp. Det är ok att spela dataspel, men gör det inte 10 h per dygn!

Fattar du inte att jag vill vara med dig, att jag saknar att sova med dig, att jag behöver ha en stabil vardag som inte innebär att jag är den enda som tjänar pengar och den enda som städar, den enda som man kan lita på och den enda som verkar bry sig om våran relation.

Du säger att du är lycklig med mig, men varför flyr du ifrån mig så ofta då? varför ignorerar du mig när jag pratar? Varför älskar du mig inte tillräckligt för att vilja lätta min börda och hjälpa mig ibland?

Jag får panik faktiskt, är jag en av de där misslyckade kvinnorna som kommer leva nedtryckt, som alltid kommer önska att du vore en riktig man, men aldrig riktigt vågar ge mig ifrån dig och hitta honom? Du gör mig till en gnällig kärring och jag är less på det. Växer du inte upp snart så kommer jag iaf önska att jag har modet att lämna dig.

Tack så mycket, Det hoppas jag med. Tyvärr har jag väl sagt liknande saker till honom tidigare och det verkar inte gå in riktigt (vilket gjort mig till en tjatkärring som jag egentligen inte är). Kanske tar han mig för givet efter alla dessa år ihop?

Tack, det värmer!

kanske dela er ekonomi? Så att han helt enkelt får stå för sin del, och du för din. Om det inte går som sambos, som särbos? Inte tjata och gnata, för det hjälper inte. Utan helt enkelt bara lugnt förklara och ÄNDRA det som inte fungerar för dig. (ex. genom att vara särbos; om han inte kan betala sin halva av räkningarna)

Jag kanske är feg men jag vill verkligen inte bli särbos. det skulle var krångligt, snålt, ta för mycket energi och i slutändan känns det som att det skulle såra mig mer ändå. Och för den delen så vill jag ruska om honom, jag vill inte göra honom ledsen.

Jag flyttade hemifrån när jag var 16, rakt ifrån en stor familj till att bli sambo. så jag har aldrig bott ensam, jag tror att jag skulle klara av det utmärkt, men det är inget jag skulle må bra utav.

Jo jag har förklarat tidigare, men jag kan inte välja tillfällen. När vi umgås har vi det jättebra och om jag tar upp det då så tycker han bara att jag förstör det mysiga och att jag alltid tar upp saker när vi har det bra som gör att han ifrågasätter om vi har det så bra.

Och om jag tar upp det när han är hemma och spelar dator tillexempel så hör han mig inte, det går inte ens in i huvudet. utan tre minuter efter jag sagt nått kan han ropa: älskling, sa du något?

Ja... om du låter dig skrämmas till "tystnad" så är det ju det där du väljer att leva med och få. För om han så fort du försöker ta upp något som är problematiskt i relationen säger att "ni inte har det så bra"; så är det ju faktiskt ett indirekt hot, om att han kanske kommer lämna dig om du framhärdar och försöker åstadkomma en förändring. Sen kan du tjata hur mkt du vill, men så länge du accepterar det, och backar, så lär han ju hållas med vad han gör. (för människor är i regel ganska bekväma av sig, och gör det som fungerar)

Ett tips är en bok som är RUSKIGT bra; "kvinnors vrede"; den förklarar lite hur man istället för att vara ens om gnatar och tjatar faktiskt kanske åstadkommer en förändring. Utan att behöva "gräla" för det. Gräl brukar mest bara bli destruktivt.. Och inte leda till någon förändring alls.

till en vän:

"A. jag är så less på att du svarar så sällan på mail och sms. Jag hör dig säga att "allt är bra", men jag vet ärligt inte om jag tror på det. Jag undrar varför du har så många bilder på alkohol på din sida på FB; du har fler bilder på öl och vin och drinkar där än du har på dina barn!! Herregud människa.. Håller du på och dövar dig själv med spriten? Är det därför du undviker mig, för att du vet att jag vet hur man tar sig ur det där?

Jag tror du vet att jag skulle rubba hela din värld, om du lät mig. Men vet att du antagligen inte har modet att låta mig.. Jag skulle aldrig villa komma emellan dig och din fru,men ärligt, hon har behandlat dig sämre än hundskit och jag hör hur du kämpar med att "förstå och förlåta" och jag har varit där, och vet hur det känns.. och jag önskar så att du slapp gå igenom samma helvete som jag! Du är värd så mycket mer än så! EN STOR VARM KRAM TILL DIG MIN VÄN; vi kanske ses någon gång i framtiden,när du slutat springa.. (för jag har vare sig möjlighet att "rädda dig" eller förändra dina val; jag bara har kärlek i hjärtat till den fantastiska människa du är)"

Till mina grannar

Varför är det ALDRIG tyst hos er?

Hur orkar ni vara vakna dygnet runt?

Vad är det för fel på era barn som skriker hela tiden.

Varför skaffade ni ens barn när ni ber dom att hålla käften när dom gråter?

MÅSTE ni banka i väggar och möbler, folk sover på nätterna.          

Till mannen i mitt liv:

Det handlar inte om att hitta någon man vill gå till sängs med, det handlar om att hitta någon man vill vakna upp bredvid. Det handlar inte om att hitta den man vill leva sitt liv med, det handlar om att hitta den man inte kan leva utan. För världen är du bara någon... Men för någon är du hela världen!

Jag älskar dig av hela mitt hjärta och jag vill vara med dig. Sluta äntligen grubbla och lyssna till ditt hjärta istället (känslor=känna), så får du inse att det inte alls finns någon anledning att tvivla på mig eller min kärlek till dig. Du är den enda och dig vill jag bli gammal ihop med. 

Till mitt ex och mitt barns far: Varför separerade vi? Kan det bli vi igen?

3,5 år sen vi separerade. Jag är förlovade med en annan kille men den känslan gnager och gnager.. gav vi upp för lätt. Kunde vi har varit lyckliga idag?