Farväl, min älskade
Där himlen möter havets rand,
skickar jag dig mitt hjärtas band.
Fast avstånd nu oss skilja må,
är kärleken evig, den kan ej gå.
Varje steg jag tar, är fyllt av dig,
din röst, ditt skratt, din själ i mig.
Men tiden viskar, det är dags att gå,
trots att hjärtat vill stanna, och aldrig släppa då.
Du är solen i min kalla natt,
ett minne som lyser med evig kraft.
Även om vägar oss skiljer åt,
förblir du min kärleks största båt.
Så farväl, men inte för alltid, kära,
du är den gnista som mitt liv får bära.
Och tills vi möts i en annan tid,
kommer jag alltid älska dig, vid min sida i frid.