Jo, hen har ju mitt nummer...fast jag hade faktiskt sett det som positivt om hen lagt ner jobbet på att leta upp det om det inte hade varit så. Men då är det ju någon jag är helt sjukt attraherad av, kan ju bidra ;)
Att förvirra är du iaf väldigt bra på! Det gör mig bara mer nyfiken på dig... Förstår du det?
Vill skriva:
Att hålla på såhär är inte särskilt hälsosamt. Så för bådas skull ställer jag frågan: ska vi göra slag i saken och träffas bara du och jag? Se vart det tar oss?
Dom orden hade jag gärna velat höra .......
En nyfiken fråga, vad är det du syftar på som inte är särskilt hälsosamt?
Ja Vi är helt säkert lika förvirrade båda två...
Bra skrivet! Rakt och ärligt! Önskar att jag hade fått det. Eller själv vågat skriva det fast lite annorlunda formulerat då vi träffats bara hen och jag förut. Skicka det tycker jag!! Lycka till oavsett hur du gör! Du är iallafall ärlig mot dig själv som vill skriva det du nämner. Därför tycker jag du ska skriva det till personen :)
Jag instämmer med dig.
Hade vi inte haft alla de komplicerade situationerna runt i kring oss hade jag ställt de orden redan! Jag kommer att försöka samla mod att göra det trots allt det komplicerade. Inte än.. men kanske väldigt snart!
Det där är taskigt, att lägga ut en vädjan utan avsändare. Jag önskar att alla kunde sluta med det, för hur ska någon kunna veta att det är till denna och sen dessutom göra rätt för sig. I min värld är det rent av förvirrande. Skärpning!
Jag känner precis samma. Det är smärtsamt, dels att känna så stark och dels att jag inte kan dela dessa känslor med dig.
Jag är mer än redo att ha det där samtalet. Jag är beredd att ta det till nästa nivå med allt vad det innebär.
Ge mig ett tecken. . och våga möta mig?
Plötsligt stod du bara där, igen. Mina tankar hade börjat vila och inte lika intensivt få mig att längta. Längta efter dig, oss, nära... Hösten smyger långsamt inpå och jag kan inte sova, igen. Kom, vi möts på mitten av den bro som sammanlänkar oss i en annan dimension. Kom, om du vågar!
Be om att ses ensamma.
Ta min hand och le...
Eller bara stanna kvar i en blick som säger allt!!! En alldeles för lång blick ...
Vadå som helt som visar vad hon känner.
Nä du har rätt, jag vill ju att det sker ömsesidigt i det mötet. Jag vill verkligen få svar!
Hur låter jag henne inte få chansen att inte bemöta mitt försök att mötas?
Ge mig förslag? Förklara ...
Så fort jag får tillfälle! Vad jag kommer säga vet jag inte, misstänker att det mer är något jag kommer visa henne.
Allt bra har kommit till mig när jag vågat och skuffat undan alla onödiga rädslor. Vad är det värsta som kan hända? Att hon inte känner detsamma och vad kan jag göra åt det? Inget. Bara gå vidare och vara glad att jag fick denna erfarenhet också.
Bra råd du ger, instämmer så jäkla mkt.
Det är verkligen attraktivt att ta kommandot...tappar intresse kvickt när det fegas för mkt och länge.
Det är svårt att skapa ett tillfälle på internet, har ingen aning om hur man skulle göra det?
Nej, det var inte önsketänkande! Det var så! Resten kanske är önsketänkande... att man möts! Att båda vågar! Inte bara en som tar steget utan att det sker ömsesidigt!
Ja, det skulle hon!! (Utan tvekan!) Riskabelt? Nja, vet inte om jag håller med. Verkligheten med henne försvinner inte för det ... Vet inte riktigt vad och hur du läser in vad jag skriver. Men det spelar ju mindre roll eftersom det inte rör dig. Eftersom vi redan mötts och fortsätter mötas så vet hon nog hur vida jag är mötbar eller ej. Att ta tag i det själv är inget som skrämmer mig! Men jag vill att det sker ömsesidigt, nära, tillsammans ... I samförstånd.
Men vi vill ju inte skynda fram något... Vi vill båda två mötas i samförstånd, tillsammans, på djupet. Sen vad hade varit eller inte varit i vår situation hör ju inte hit. Tror ni har spårat ur lite i tråden nu! Syftet är att kunna ventilera SÅDANT SOM MAN INTE VILL/KAN skriva till personen i verklighet. Hon vet vad jag känner, jag vet vad hon känner och vi vet båda att vi star små små steg mot något. Vad något är får tiden utvisa!
Sen tror jag de flesta av er har missuppfattat mina ord kraftigt! Men det är okej...
Dina inlägg är riktigt provocerande för dom som är i tråden för att dom inte vet hur den andre känner som dom har starka känslor för. Eftersom man brukar kunna diskutera här så ligger det nära till hands att göra det även när du skriver inlägg. Men är det inte önskvärt så ska du självklart kunna skriva här liksom till dig själv. Fast jag förstår inte helt syftet med varför man skulle vilja göra så men ok...du vill inte få svar eller andras reflektioner här.
För min egen del är det nog ändå dags att inte besöka tråden mer. Eftersom jag träffat någon men även för att den tar ner min sinnesstämning en smula med all obesvarad kärlek eller snarare ohanterade känslor. För mig som i verkliga livet hanterar svårigheter med handling är det jobbigt att läsa om allt som skulle kunna fixas med lite mod men som bara tillåts fortsätta i nästan all oändlighet.
Vad vill du?
Vad vill du med mig?
Vad vill du med oss?
Vill du något med oss?
Är jag bara värd något när jag inte är din?
Du vet vad du gör med mig... och jag har lärt mig... fan vad jag har lärt mig...
Du har sett mig kall förut, gör mig inte kall igen! Jag ber dig!
...men jag blir det hellre än att lida så här!
(kommer att skickas snart om det fortsätter så här)