Till dig som försvann (är i livet och flydde bara)
Var du gravid?
Behöll du det?
Varför slutade du höra av dig?
Mår du/ni bra idag?
Många frågor inga svar det senaste jag hörde var att det var illa med dina föräldrar....Hör gärna av dig..
"Mamma.. jag vet vad du pysslar med. jag kan nästa se dig framför mig.. hur du sitter å försöker att undvika att stirra på telefonen som inte ringer, å hur du håller i ölburken med krampaktig hand. Den, din trötsnapp, alkoholen, kan du INTE släppa, för då skulle du inte fungera.
Du kan inte heller ringa, för du är så förolämpad över att jag påpekat att du har problem med spriten, och att du faktiskt gör olagliga saker som kör på fyllan. Det är en skymf, tycker du, att jag kunde säga så.. och innanför ditt hårda skal, vet jag att du gråter av ångest. För du skäms. Jag vet att du inte orkar ta i känslan.. men om du blir nykter någon sekund, så jagar den dig. Skulden och skammen... över vad ditt drickande har åstadkommit. Så du sitter där.. å försöker att inte titta på telefonen, som du tycker borde ringa. och det borde vara jag eller dina barnbarn som ringer, för DU kan ju inte ringa nu, när jag sagt så hemska saker, eller hur?
Hemska saker mamma? Att jag älskar dig, av hela mitt hjärta, att jag är orolig för dig, att jag önskar att du kunde söka hjälp och sluta dricka? Att barnen älskar dig, och saknar dig, och inte förstår varför du inte ringer?
Nej, mamma. Jag orkar inte mer. Jag orkar inte ringa och lirka, och truga, och behöva "krypa" för att du till nåders ska prata med oss igen. Du är en vuxen människa, du är kapabel att släppa burken och sträcka ut handen och ringa själv. Jag har trugat färdigt, och jag har lite egna problem, mamma. Det vet du. Du vet att jag blev utsatt för ett våldtäktsförsök nyligen, och du ringer ändå inte. Jag orkar inte förnedra mig mer, och bry mig om människor som inte orkar bry sig om mig.
Och även om jag vet att du, bakom all skam, skuld och ångest(som du försöker resonera, supa, argumentera och ignorera bort), älskar mig av hela ditt hjärta. (för det vet jag att du gör) Så bryr du dig inte om mig just nu. Du orkar inte. För din sårade stolthet hindrar dig tydligen än..
Att du skickar presenter, men inte ringer... det är bara så dumt.. barnen blir förvirrade, och skulle hellre få ett samtal än en present. Vet inte om du tänkte försöka ge oss dåligt samvete, så att vi ringer till slut. Men när jag ringde i våras mamma, så var du sur och kort i luren, och öppnade inte upp alls. Så nä... det fungerar inte så. Man kan inte muta barn till att göra som man vill.
Så fortsätt stirra på telefonen mamma. Jag kommer inte att ringa. Och barnen vill inte ringa, för dom tycker att det är du som borde ringa. Dom tycker det, fast dom vet att du är sjuk. Och jag kan inte tvinga dom att göra något dom inte vill.
Fy f-n vad du missar... tiden går.. tick tack. och för varje dag så blir dom större, och du missar allt det underbara dom är. För att du älskar spriten mer, och inte kan inse att jag inte är din fiende, utan du själv. Älskar dig mamma. Gå i frid.
Antar att jag bara får vänta på beskedet... att du gått bort. Hoppas du inte hinner köra ihjäl någon innan dess!"
- till mamma... (ingen idé att skicka, inga ord fungerar.. redan provat alla... och hon "vet bättre", men VILL inte tillfriskna)
Vad håller du på med älskling?!
Till mitt kära ex...
"vad håller du på med, kan du inte bara säga om du vill bli ihop igen eller inte. Men istället vill du träffas?! Men du kan väl svara på min fråga först! Ps, jag älskar dig!"
Till mina bästa vänner:
Jag är så glad att ni finns i mitt liv. Ni får mig att gå upp på morgonen, och kämpa mig iväg till skolan. Men jag kämpar för att jag ska få träffa er. Ni finns där alltid, får mig att skratta, le och hjälper alltid. När jag är med er struntar jag fullständigt i om någon tycker att jag är helt knäpp som vrålskrattar öppet i skolan, för jag har aldrig haft så kul med någon som med er. Ni är dem finaste personerna i världen, och även fast det är småbråk mellan oss nästan varje dag så hör det till. Ni finns där alltid, och jag vet det. Och jag kommer ALLTID att finnas där för er! Jag kan prata med er om nästan allt, och vet att ni lyssnar och stöttar, vad det än är. Vi har alltid såå roligt i skolan, och jag vet inte hur jag skulle klarat mig utan er. Ni är mina änglar! Vi kan skratta åt precis vad som helst, och ni kan vara exakt lika knäppa som mig ibland, och jag behöver aldrig känna mig dum för att jag skrattar åt något helt seriöst. Ni är världens bästa kompisar och JAG ÄLSKAR ER, även fast jag vet att jag aldrig har vågat säga det förut! TACK för att ni finns i mitt liv, ni gör det värt att leva! Det värmer verkligen, varje dag. 
/ O.