Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

nej. det har inte blivit så. Hur gör man?

jo. man måste våga släppa sargen ibland för att magi ska uppstå tror jag.

jag är sämst på det.. fast det kanske betyder att tiden inte har varit rätt..

varför är det så mycket svårare nu, i vuxen ålder?

små barn hemma, olika faser i livet, för mycket blygsel från båda håll.

om jag kände mig friare och var mer beredd på att kunna tänka mig att separera så kanske jag hade varit modigare. men det kanske kommer en sån tid med.. även om jag tvivlar på att styrkan i förälskelsen jag kände kommer åter..

vad hindrar dig från att ta steget?

skriver här igen

blivit kär igen!

det som tidigare tycktes vara omöjligt har nu hänt igen. synd bara att han har fru och barn och bor i en annan stad. men notering till mig själv.. även om man känner sig hopplöst förälskad så finns det alltid någon ny att bli det i. så om jag hamnar djupare ner i den mjuka bädden av kärleksskimrande rosor så vet jag att jag kan ta mig upp och även om kärleken inte är besvarad så kan jag ta mig ur tillståndet. är jag där ännu, att jag måste försöka dra mig ur det som håller på att hända...

en till i samma situation! grejen är att allt mellan mig och mannen känns så klockrent, attraktion, intressen, värderingar m m. men det känns ändå svårt att komma vidare. Vi är väl båda lite fast i våra familjer på olika håll. svårt att lösa en relation på distans, skulle inte palla att bara ses om helgerna. han skulle kunna bli min älskare fast lurar jag inte bara mig själv då att tro på något mer?! äsch, lägger ner honom nu. härligt iaf att de finns, åtråvärda män. synd bara att man inte har en sån själv..

känns som att vi hör ihop ju

saknar dig.

puss

varför hände det såhär?

Har nu gråtit hela kvällen eftersom att jag börjar inse att det är över.

älskar allt med dig.

du är bäst.

men jag kan inte skriva till dig mer..

börjar bli kär på riktigt och det som har känts skönt innan har nu bara börjat kännas jobbigt. jag vet att varken du eller jag älskar våra partners riktigt men vi kan ändå inte släppa våra relationer, det är för många inblandade och vi bor helt fel geografiskt.

fan, vill inte gråta mera nu..

jag hoppas att du får det bra.

wtf!?

varför gör du mig så förvirrad?!

ena stunden tusen frågor och verkar intresserad.

andra stunden otrevlig och pratar om din fru.

skärp dig förfan..

Tänker  inte skriva mer till dig.
ändå så tänker jag på dig hela tiden..
Nej, inte bara ljuva tankar..
Du var en idiot också.

Om du bara hade kunnat öppna upp 
och pratat känslor med mig.
Inte bara låtsas att du var gjord av något annat material än människa.

Fan, hur är det möjligt att bara låta bra personer passera så som du gör.
Blir du inte ledsen av det själv?

Jag tänker inte göra av mig igen som jag brukar efter att vi "gjort slut".

Allt hänger på dig nu.
Om du en gång för alla ska våga säga något från ditt hjärta till mig.

har helt tappat intresset för dig så du vet.

du är osexig som en golvmopp.

fuck u.

jag gillar inte det här.
och det här är en del av dig.
den delen av dig har jag svårt för att acceptera.
så.
jag låter vår kärlek frysa till is nu.
jag är inte intresserad av att tina upp den igen.
jag har andra förslag och föredrar den färska varan.
men tack för allt.
du har fått mig att öppna en dörr inom mig som leder mig närmare mig själv - den jag vill vara. 
jag hoppas att jag har bidragit med något i din utveckling med. 

Vi hade ju något fint. Det var som om vi båda förstod varandras sätt att vara utan förtydliganden. Sen kom hösten och vintern och ja lite metaforiskt försvann värmen och byttes ut mot något kallt och en ogenomtränglig tjäle.

man kan ju inte bara vänta till vår och sommar. kärleken går inte att tina upp.

om jag bara förstod ditt sätt att tänka. att ge upp något så vackert, bara släppa det ut från din balkong.. se det splasha sen stänga dörren igen och gå vidare med livet.

why?