• 1omtänksam

    Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

    Fina du. Åh jag är så ledsen, arg och irriterad. Vill inte känna såhär. Samtidigt är jag så glad över att du gör mig glad och upppiggad och varm inuti. Ditt sätt att vara. Sakta fick jag plötsligt andra känslor än vänskap för dig. Det var inget jag själv var beredd på, men så blev det och så är det. Jag rår inte för det.

    Det går inte att tänka bort dig då du fastnat i mitt huvud och hur vi möts på olika sätt. Även när vi inte tänkt göra det så möts vi ändå. Som om våra tankar och kroppar förde oss i samman riktning via nån märklig kraft eller bara slumpen? Vi fick en annan kontakt än tidigare. Kom närmre på nåt sätt. Jag tycker om dig, men vill inte vara olycklig och längta efter någon som inte vill ha mig. Är för gammal för sånt nu.

    Oavsett om jag fått allt om bakfoten om att du kanske också känner något för mig så måste jag nog avsluta vår vänskap. Det gör ont och skadar mig inifrån att inte få kunna visa min ömhet. Få känna dig, se på dig, hålla dig tyst i min famn, stryka din kind, känna dina läppar och få veta hur hela du känns.

  • 1omtänksam

    Jag vill inte  längre varken ta e kaffe eller leva det här värdelösa innehållslösa liv..Folk bara säger saker utan att mena. Ingen vill bli ens riktiga vän och människor tror att jag bara kan vara med dom om dom är "lyckade".

    Fan. Jag hade behövt dig..Du hade säkert behövt mig. För Inget av det vi tänkte blev som vi tänkt.. Vi hade kunnat stötta varandra. Men men..en lever och en dör ensam. Jag är innerligt trött och matt och det här livet är inget för mmig.Jag finns inte.för ni ser bara mitt yttre. Du /ni säger är så fin och fantastisk och charmig och allt som sägs om mig  rmen ändå vill ingen träffas på ruäiktigt utan skyller på annat.Det gör ont. 

    Tro det eller ej..men clownen gråter och är väldigt förtvivlad. 
     

  • 1omtänksam

    Tänker aldrig mer släppa in någon från nätet i mitt liv mer. 


    Aldrig mer sitta och låta andra få känna sig sedda och känna sig bättre och gladare på grund av mitt lyssnande, uppbackning och bekräftelse, medan jag själv alltid blir utnyttjad på olika sätt eller inte duger som vän IRL. 
    Nu har jag lärt mig att människor är egon och att hela internet verka handla om osund bekräftelse och slit och släng tydligen. 
    Jag kommer aldrig mer att öppna mig för någon annan jag inte känner eller har träffat IRL. 
    Aldrig mer skriva nåt privat meddelande till någon för mig okänd här på Familjeliv. Aldrig. 
    Synd att människor inte har vett att vara mer rädda om varandra. 
    Men bakom en skärm verkar folk kunna kläcka ur sig vadsomhelst för att sen inte mena ett skit av vad dom sagt. Mår illa av världen och av människor idag. Jag som brukade älska människor och relationer. 
    Hejdå internet. Eller iallafall att skriva till någon. Har lärt mig en läxa jag sent ska glömma av att ha gjort det.  
    och aldrig mer som sagt att jag varken öppnar mig eller bekräftar någon mer. Jag är inget slit och släng att utnyttja som en vill. 
  • 1omtänksam
    Anonym (HeartOfFreya) skrev 2023-06-28 20:35:30 följande:
    Bra där! Heja dig ❤️
    Tack ❤️🙏 Trevlig helg! 😊
  • 1omtänksam
    Varför ska jag tänka på dig för? När jag förstår att du ju inte har en tanke på mig ens. Vet inte varför jag tänker så mycket på dig. Jätteofta. Eller så vet jag kanske det och det gör mig förvirrad? 
     
    Jag var naiv och dum som trodde på allt du sa. För att jag själv alltid menar vad jag säger och säger vad jag menar. Säger inte att jag vet att du gör det men troligtvis säger du att någon eller kanske till och med en massa andra människor är "din egen lilla diamant" och att dessa människor berikar dig och är speciella människor för dig. 
     
    Jag var mig själv, och lyssnade verkligen på dig. Ville bli din vän på riktigt. Du förlorar en fin vänskap som du kunde ha fått. Men jag kan inte tvinga någon vänslap. 
     
    Det finns ingen dålig timing. Allt en gör här i lovet är val och prioriteringar. Du väljer tydligt bort mig ur ditt liv.  Synd för vad som kunde ha skett.
     
    Livet går vidare. Men det blev så mycket mörkare och ledsammare när jag förstod. 
     
    Men kanske lika bra att vakna upp, sluta lyssna pä människor. Istället bli kall och hård människa. Kanske till och med elak och manipulativ.  Såna människor verkar ju uppskattas  mer än människor som lyssnar och är lugna och empatiska i dagens samhälle av ta ta ta och jag jag jag. 
     
    Jag är en van lyssnare. Egentligen tror jag att du tar avstånd för att du blev rädd för att visa dig så sårbar efter allt du berättade.  Men jag uppskattade verkligen det och din  ärlighet.  Uppskattar människor som inte är yta och ingen människa är ett skal. Alla våra ärr och sår är vackra eller hur? 
     
    Du är en jättefin människa. Önskar dig allt gott och framförallt att du är rädd om dig. Vi sea väl i nåt annat liv eller nåt.

    Kram 
     
    ❤️ 
  • 1omtänksam

    Funderar över samtalet vi hade sist. Du ville ha lite svar  på saker. Minns du sa du var otålig. Otålig på vad? Jag glömde tyvärr ställa mer följdfrågor för att jag blev lite nervös av allt. Du sa du var förälskad I honom. Trots att han gjort dig  illa. Hur skulle jag då kunna  säga att du är intressant och att jag känner nåt för dig när du pratar oavbrutet om honom?

    Du frågade om jag ville ta ett glas vin med dig men sen fortsatte du att prata om honom? Tcker du är intressant och gillar din personligjet. Kände du något för mig? Eller inbillade jag mig bara? Är jag ens betydelsefull för dig? Jag orkar egentligen inte hålla på och skriva om dig, till dig; här på FL. Känns lite löjligt. Men jag kan inte sluta tänka på dig. För att vara ärlig så tänker jag nästan jämt på dig. Du gjorde nåt med mig.. Berörde mig. 

  • 1omtänksam

    Du ska veta att jag förstår det arbete du gör med dig själv. Alla mönster och upprepningar känns igen då jag gör samma arbete med mig själv..Du förstod nog aldrig hur mycket jag såg. Hur jag hade kunnat hjälpa dig mer..Att vi hjälpte varandra. Att vi skrattade åt våra tillkortakommanden över en promenad eller så.

    Du ska veta att jag lyssnade mer på dig och uppskattade dig. Jag försökte bli din vän. Du sa du ville ses flera gånger utan att mena det. Kände mig dum som trodde på det. Jag har lärt mig att inte tro på vad folk säger till mig längre. Har lärt mig att inget blir som jag trodde och att jag inte längre kommer att höra av mig till dig eftersom du så uppenbart nu visar att du inte  riktigt  vill (ellrr vågar?) släpper in mig mer i ditt liv. Du har så mycket annat och andra i ditt liv. Jag önskar dig allt gott I det. 

    Vet egentligen inte vem du är, och knappt vem jag själv är eller blivit. Men jag ska minnas hur jag ändå försökte och att det var modigt av mig. Även du var och är modig. Vi är båda modiga människor. Jag lämnar dig nu. Kanske vill du inget hellre än att slippa höra från mig och mina långa uttryck. Jag vet inte. Jag vet ingenting. Mer än att jag inte skriver mer till dig eller hör av mig till dig mer. Allt gott till dig för att du är du.  Kram

  • 1omtänksam

    Borde ha stått i min dagbok :) 


    Allt var en illusion och jag en naiv drömmare. 
     
    Hon vill inte träffa mig, (för om hon ville det på riktigt fanns alla chanser till det men hon valde att träffa andra och gjorde annat) vi må kanske ha någon slags djupare kontakt på ett sätt som inte kan förklaras, men hon vill inte ha mig och är inte intresserad av varken mig eller att träffa mig. Hon är kär i någon annan som hon har ett intresse för och som hon valt och väljer att dejta och har gjort så en period.
     
    Det visade sig alltså att jag hade fel i mångt och mycket. Jag blev dock en erfarenhet rikare genom att sluta vara naiv och fantisera om henne och vad som kunnat hända mellan oss. Viktigt att värna om sig. Kärlek och även vänskap skall vara ömsesidig. Jag tycker fortfarande om henne, tänker mycket på henne, men hon i sin tur vet jag inte längre vad eller hur hon tänker.Önskar henne ändå allt gott - för den unika, fina människa hon är.
    Finns ett bra citat som jag numera lärt mig att ha med mig: "Säg vad du menar och mena det du säger." Handlingar väger mer än ord (även om ord i sig är värdefulla och kan vara sanna)  
    En annan sak jag lärt mig är att inte vara en drömmare och naiv. Inte anta saker längre. Inte gissa mig fram till att en person kan ha känslor för mig. Det är då jag trasslar till det för mig själv. Då det börjar göra ont. Bli fel. 
    Mitt råd till alla därute som kan känna igen sig i mitt inlägg: snälla! Försök att berätta om dina känslor för en person som du intresserar dig för och är nyfiken på och attraheras av. Oavsett hinder eller rädslor och osäkerhet. Eller läs av situationer rätt. Rsken är annars att det blir så som jag beskriver i mitt inlägg. En bärs av någon slags illusion. En illusion som på sikt blir svårare och svårare att hantera. 
    Nu har jag fått vetskap om att hon inte har något intresse för mig. Hon år förälskad i en annan och dejtar och det är även något hon sagt till mig. Även om hon inte vet om den relationen är bra för henne eller inte, är det ju inte mig hon tänker på. Inte mig hon vill säga godmorgon eller godnatt till. Jag levde i min egen lilla fantasivärld och i en illusion. 
    I framtiden värdesätter jag mig själv bättre. Med det kommer insikten om att inte låta sig bli hänförd av personer som får mig att tro, eller som säger till mig att jag är "speciell" eller "du är annorlunda" När personen egentligen inte är det minsta intresserad av att träffa mig. Om en tycker om någon som människa vill en ha personen i sitt liv. Inte fösa bort den? Men kanske blev hon rädd? Jag vet inte. Tycker hon är en spännande och intressant person. Jag vill och önskar henne som sagt allt gott nu i hennes framtid. Är tacksam över mycket och vi båda berikade varandra. Det är jag helt övertygad om. 
     Livet är kort. Se till att följa dina drömmar, ambitioner,, dina fantasier osv, men gör inte dig själv olycklig. 
    ❤️ 
  • 1omtänksam
    Jag kommer att tänka på dig lite extra när julen närmar sig.
    Det var mörkt ute och julen var kommen. I fönstren stod adventsljusstakar. Stjärnorna de tindra stora som små runtom i varje fönster. Dofter av glögg  och pepparkaka. Hur småbutikerna längs gatan av kullersten spelade julmusik: Tänd ett ljus och låt det brinna. 
    Låt aldrig hoppet försvinna. Stjärna i öster leder ej bort men hem....
    Summerar jag våra ord, ser tillbaks på meddelanden, alla dessa tankar på dig, är det ju glasklart för mig hur gärna jag ville lära känna dig. Hur mycket mitt hjärta sökte dig. Trots att jag egentigen inte känner dig, varken då eller nu, fick du mig att känna något. Du gjorde mig varm. Glad. Vimsig på ett skönt sätt. 
    Minns dig som ärlig. Uppriktig. Klok. En bra lyssnare. Du syntes när du klev in i ett rum. Du har en härlig karisma och fin energi. Uppskattade och uppskattar dig än för det. Blev nyfiken och attraherad av dig. Synd att mitt mod svek mig. Kllarade inte av att berätta det för dig. Därför vet jag heller inte om du attraherades av mig? Om det var "såna" känslor som fanns i luften varje gång? 
    Jag tror att vi båda två, du och jag, är lite "udda porslin". Vi är lite annorlunda? gillar nog inte alltid att gå i raka led? Eller hur? Vi är uppmärksamma på vår omgivning och vi gillar relationer,. men vi blir nog även lite uttråkade om allt är för lätt eller för enkelt? Vi gillar att lösa problem men våra egna kanske vi har svårare att hantera haha ;) 
    Även om vi faktiskt inte träffades så särskilt ofta och faktiskt bara i ett annat sammanhang än som privata vänner (då) så upplevde jag en fin kemi. En sån energi och kemi var det längesen jag kände när jag satt i samma rum, eller satt mitt emot någon. 

    Du? Kände du något alls av det jag kände? Eller är du bara van vid uppmärksamhet och bekräftelse att jag egentligen bara var "en i mängden"?  Fast du fick mig att känna mig som om jag var värdefull? (Det behöver inte betyda att du är sån. Men en del gör så tyvärr har jag förstått. Ger nån slags bekräftan och kommer med stora ord om hur fantastisk och bra en är, hur speciell en är. Säger att en gärna vill träffas och ta en fika för att sen inte mena nånting av vad dom sagt. Jag ville och vill inte tro att du är en sån person) 
    Varje gång vi var själva i det där rummet med stora glasfönster, eller om vi sågs som hastigast i den långa korridoren, eller kanske på väg ut eller in, eller vid det lilla trånga kaffedoftande hörnet , fylldes min kropp med ett härligt lugn ihop med något pirrigt som jag inte upplevt på länge. Det var jättefint faktiskt. 
    Är tacksam över att du och jag började höras privat på bådas initiativ. Det finns saker jag skäms lite över idag, men det gör inget. Jag har aldrig skadat eller gjort någon annan människa illa. Däremot kan jag vara både klumpig och vimsig. Feg ibland. Säga och framförallt skriva mycket. (Men ändå inte nåt?) Vara för mycket. Kanske? Men jag är jag. Kan inte vara någon annan än mig själv. 
    Jag ville så gärna ha din vänskap. Du skrev och vi hade en kommunikation. Du har aldrig ghostat eller så. Det ska du ha cred för. Är tacksam över mycket. Du skrev alltid så klokt och svarade mig så fint. Tack för det. 
    Om skälen du angav, för att inte vilja fördjupa någon vänskap stämmer så är du väl bara ärlig och uppruktig, men om det är så att du bara säger att du inte vill, eller orkar träffa mig fast du egenrligen vill, men något gör dig rädd och förvirrad så är det isåfall synd. (.Läser om en hel del människor här som gjort så. Sagt dom inte vill träffas fast dom egenrligen vill. Det är synd att man inte är ärlig och säger att man inte vill, för då tror den andre på det och funderar kanske mycket över varför och vad den gjort fel) jag tänker att vi två tillsammans kunde ha tillåtit oss att vara vimsiga och utforskat ihop? Men nu blir det nog tyvärr aldrig så. 
    Jag kan inte fortsätta att tänka pä dig mer nu. I synnerhet inte om du nu även har en annan partner, (eller om du kanske dejtar flera) och medvetet väljer bort att släppa in mig i ditt liv. 
    Mitt hjärta tycket om ditt. Men det bär mig emot att vilja att önska och tänka på någon (dig) som inte ens verkar vilja ha mig i sitt liv IRL. Tänker att både vänskapsrelationer och  kärleksrelationer måste gå åt båda håll. Verka i ömsesidighet. Eller hur? Så jag kan faktiskt inget annat göra än att låta dig gå. På samma sätt som du verkar göra med mig.

    Jag tänker att ingen av oss vill varandra något annat än gott. Oavsett hur saker blev eller inte blev. Eller hur? Du är en jättefin och bra människa. Tro inget annat. Har stor respekt för dig också. Är tacksam över det ljus du spred. 
    Personligen vet ärligt talat inte riktigt längre vem jag är och ingen stjärna tycks leda mig riktigt rätt eller "hem" längre. Men jag vet att du vet att jag ändå i framförallt mitt yrkesliv gör och har gjort det jag ska och lite till. Det finns en liten grundtrygghet, ett driv, ett jävlar anamma i oss båda. Vi ramlar, vi gör misstag, men vi tar oss alltid upp igen, eller hur? Vi är krigare. Vi är bra! ❤️ 
    Kommer nog alltid att undra hur du såg på mig, vad du tänkte när du såg mig? Kommer alltid att undra om den positiva härliga gåshud jag fick när våra ögon möttes lite längre, hur något kändes rätt utan att jag kunde sätta fingret på vad, den lugna fina energin i rummet. Fanns den bara inom mig? 
    Jag kommer att tänka på dig lite extra när julen närmar sig. (Eller egentligen redan nu, när löven faller.  Kvar står träden nakna och liksom både ståtliga och skyddslösa på en och samma gång. Ser du det? Kanske i vetskap om att allting blommar åter? Att den kalla råa vinden som just nu blåser i ditt hår även vill hålla om dig och viska mod och tålamod? För tänk om det är så att när vi går genom livet: Tänk om det bästa inte hänt än?) 
    Önskar oss båda, från varsitt håll, mycket ljus, värme, kärlek, hopp och lycka! Hoppas att du själv och även hen du träffar tar väl hand om dig. Att du är lycklig och glad. Kram
Svar på tråden Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!