Jag sa att jag kan känna igen dig på vilket stormigt hav som helst, i detta fall i ett folkhav! Att det ens är möjligt är för mig obegripligt... Du var iaf trevlig... Fortsättning följer...
Dagen kommer när den är redo, eller så gör vi oss redo för att ta steget till den nya.. Det enda som behövs är ett par ord av begär.... Tio tändsticksaskar kommer fjutta eld...Vill ha dig nära igen trots avståndet vi måste ha för respekten för det som finns och är.
Jag önskar och önskar igen..
Du såg mig, jag såg er... Undrar vad du tänkte... Ångrar så mycket det jag gjorde mot dig.. Vill bara vrida tillbaka tiden så det kunde vara ogjort, men det går inte.... Fortfarande i mina tankar och drömmar, kommer alltid vara där... En dag kanske... Jag tar för mig av livet så länge... 
Tänker inte messa eller mejla dig, låter dig vara för du är säkert upptagen med annat.. Häcken som behöver klippas lite kanske?
Kvällens låt... New faces med Rolling Stones... Och som alltid återvänder jag till standing in your line med Millie Jackson... 
Kom! Håll mig nära! Utan ord... Håll om mig som bara Du kan! Saknar dig något alldeles oerhört just nu min vän S!
Sömnlös i lilla...tankarna snurrar mer än vanligt och jag undrar om det är samma för dig? Tänk om vi ändå kunde tagit den där promenaden..
Åh dessa kvällstankar...
Bara ligger å går igenom alla samtal i huvudet, allt kroppspråk, minnesbilder, alla sms, alla känslor. Men sen så slår det mig... Jag har tittat på dig och sett dig på miljontals olika sätt, och jag har gillat dig i varenda ett utav dem. Arg, ledsen,glad, uppgiven,rädd, frustrerad, förstörd.Lycklig. Jag har sett dig med samma ögon. Känt samma attraktion, samma gnista. Samhörighet. Klick liksom. Hur snabbt vi läser av varandra å förstår varandra. Läskigt men också tryggt. Skulle inte vilja ändra på något.
Jag tycker om dig. Allt med dig. Alla dina brister , misstag , skämt , leenden , sarkasm. Allt. Jag vill inte gå någon annanstans. Vill finnas där när hoppet sviker eller du känner dig svag. Bara ge dig kärlek o styrka.
Skulle det bli tufft? Ja.
Skulle vi få kämpa? Absolut.
Osäkerheten ligger hos oss båda. Allt behöver jobb, inget är perfekt. Två människor som vi vet iaf hur vi inte vill ha det. Tar inget för givet. Vi skulle jobba för det, tillsammans. För det är ju så...du drar fram mina bättre sidor och jag mår alltid bättre i din närhet. Till och med i sömnen dras jag omedvetet till din trygga famn o somnar om.
Saknar dig, det gör lite ont. Du fattas liksom. Tomt.
Vill vara den du kallar för min. Vill vara den du river dina murar inför. Den jag kan visa hela mitt spektrum inför också med tryggheten att vi stöttar varann. Jag vill vara din verklighet, inte någon dröm.
Men du får ta den tid du behöver för att förstå vad det är du vill. Du får be en bön att tiden du behöver räcker till ?
Den jag var då är inte den jag är idag, Du borde märka skillnaden.. Jag tar det jag vill ha nu och inget kan stoppa mig! Livet leker inte med mig längre, för att nu leker jag med livet istället
Hålla mig på isen säger Du? Klart jag kan! Ge mig dom rätta förutsättningarna så ska Du få se på åka! 
Jodå! Det pirrar när jag ser dig! Samma för dig?