Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!
Till dig från insidan av mig.
Fan! Du cirkulerar som ett eko här inom mig. Du är den sista jag tänker på innan jag somnar och den första mina tankar söker när jag åter vaknar till en ny dag. Sedan den första gången våra blickar möttes där i sensommarens värme, innan hösten slog sig till ro, och alla runt omkring tycktes blekna bort i känslorna som uppstod... Kände du det jag kände? Hur tiden stod still? Jag vill, mer än jag visar och jag önskar så att vi möts på en annan plats, i en annan tid. Men mest av allt önskar jag att det här är ömsesidigt. Dina blickar... när vi vågar mötas och håller oss kvar känns det magiskt och jag vill drunkna i dina ögon. Vill känna dig, känna din doft, din hud mot min. Jag ser hur du rodnar ibland, hur du tvingar dig själv att titta ner med blicken. Du verkar bli lite nervös när vi är själva, det blir jag med men jag försöker tränga mitt det. Jag ångrar bittert att jag inte sparkade tillbaka bollen du satte i rullning. Jag kunde inte, hela din existens skapade kaos i mina känslor... Nu har jag sänkt garden och öppnat upp för möjligheter. Jag orkar inte stå emot mer, jag kommer vara öppen hädanefter och låta känslorna få finnas!
Allt det här som är, som hela tiden återkommer, det kan inte vara en slump... Det måste finnas en gräns för när slumpen upphör och något istället är menat att vara?