Förlåt för tusende gången för att jag lade mig i. Jag har förstått din ilska och drar mig tillbaka igen. Du vet att jag bara vill dig väl. Hoppas du kan tänka på det när du är som mest arg. Kram
Lite svar: Utseendemässigt är du allt jag kan drömma om. Jättesexig och snygg. Vi skulle matcha väldigt bra sexuellt. Innan jag visste att du var du hade jag sparat en massa inlägg från olika forum som bokmärken i min browser, både svenska och ett amerikanskt om sex. Jag tyckte inläggen var så bra att jag kunde skrivit dem själv. Nu förstår jag att du hade skrivit dem alla. Vi tänker likadant. Men det är också det som gör att vi skulle förgöra varandra i en långvarig relation. Det skulle bli en enda lång maktkamp. Jag har sörjt bort förälskelsen. Istället har jag mycket varma omhuldande känslor för dig. Om du någon gång behöver min hjälp så finns jag för dig. Du har mitt nummer. Jag har förstått allt du har varit med om och när jag tänker på det tåras mina ögon. Jag tittar in ibland för att se hur långt du kommit i din personlighetsutveckling och på bara några månader har du gjort stormsteg vilket gör mig stolt. Du har en lång vandring kvar och när man nått målet är det ett livslångt arbete att inte snubbla tillbaka i sina gamla hjulspår. För mig innebar vandringen att jag bytte ut en diagnos på axel 2 till en lindrig en på axel 1. Men det var det värt. Vi får se när vi möts i framtiden. Om inte annat kommer vi nog sammanstråla när du valt samma yrkesbana och inriktning som mig. 
Du har ju levt så här i över 10 år. Jag är inte den första. Det handlar inte om mig utan om dig. Läs tråden jag startade ikväll. Jag har helt ärligt inget svar på den frågan... Det jag har lärt mig av en klok kvinna var att man måste knyta an och sedan klara av en separation med den sorgen det medför. När man vet att man överlevt och gått igenom sorgen en gång är man rustad för framtiden och kan lägga sina besvär bakom sig. Du är ju bara så fixerad vid att det bara finns romantisk/sexuell anknytning.
Sedan är du ju rätt komisk Miss Stalker. Vi är på östra delen av Sverige och inte i ?Göteborg med omnejd?
Dessutom kommer det en ny kille om ett tag och tar troligen min gamla position. Ryktet säger att han skall vara lik mig till sättet så jag tänker att han kanske kan ta över stafettpinnen från mig??
Förlåt om jag var sarkastisk. Du vet att jag skämtar med hjärtat men allt låter så hårt i skrift... Kram, så får du ha en bra höst!
Där floden flyter förbi är bara ett passivt aggressivt alter ego som jag inte lyssnar på.
Notera orden ?vill väl? i texten. Jag hoppas att du förstår och vågar lita på att jag vill dig väl även när du kanske inte visar din bästa sida. Och att jag existerar även vid långa perioder av tystnad... kram
Vi har fler personer än oss att ta hänsyn till i våra liv. Jag finns för dig men först när du aktivt och inte bara indirekt ber om det och då får övriga personer vara informerade. Sedan mår jag inte psykiskt bra av att umgås med dig IRL när du är den du är innan du tagit steget och gjort fallskärmshoppet. Din blick är för hård innan hoppet. Men efter hoppet när turbulensen lagt sig mjuknar blicken. Mitt nervsystem mår inte bra av hårda blickar. Det är komplicerat att förklara men jag har sett det hos andra med liknande problematik. Så vi får ställa in oss på en lång tystnad. Men tänk då på att du då övar dig på det där komplicerade ordet och att jag finns hela tiden...
Jag vet att du är en väldigt intelligent människa och att du själv vet svaret på alla frågorna.
Kram!
Vill du ha långa förklaringar får du slå en pling!
Innan den långa tystnaden vill jag bara tacka dig! Någon gång i våras gav du mig ett tack och det värmde jättemycket. Tack för alla fina ord du skrivit om mig. Tack för att jag fått ta del av dina innersta funderingar. Det har lärt mig massor om mig själv och min omvärld. Tack för att du vill vara min vän!
Han har ägnat ett år åt att försöka sänka mig och senaste månaden har försöken verkligen intensifierats. Folk som han trodde var lojala mot honom har subtilt räddat mig och spelat dubbelagenter så ännu står jag. Om du vill hjälpa mig så får du gärna på ett subtilt sätt få honom att inse att han inte kan lita på dig. Inte för konfrontativt utan väldigt smygande. Någon gång i helgen kanske skulle kunna vara startskottet. Om han i slutändan står helt utan allierade kan det vara så att han bokstavligen förgör sig själv men det kanske inte finns någon annan utväg.
Vi ses om några veckor. ( Livs levande :-P )
Eller det var nog en dålig idé. Det är nog bättre att han inte förgör sig själv.
Ingen orsak!