Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

Till S,

Fattar du inte att jag ser igenom den fasad du målat upp, men gömmer dig bakom?

Vem är det du försöker övertyga egentligen, mig, dig eller din omgivning? Vi vet båda att det du vill allra helst är att få vara med mig, så varför tar du avstånd? Mår du bättre av att få mig att framstå som en efterhängsen idiot för andra, när du vet att du själv vill men inte vågar?

Är jag verkligen värd det? Om du verkligen tycker det, varför vågar du inte säga det öga mot pga? Varför får du tårar i ögonen när du ser mig och gömmer dig, du inte kan maskera dina känslor för mig.. Att stoppa huvudet i sanden kommer inte lösa vår situation, bara skjuta fram allt. Kan vi inte strunta i alla spel och bara vara ärliga från och med nu? Du behöver inte vara rädd för vad jag kommer tänka om du öppnar upp dig, jag kommer alltid finnas kvar om du vill och behöver.

Men jag kan inte fortsätta ta kontakt längre, trots att jag inte vill något hellre. Det är en tunn linje mellan att bevisa att man inte kommer ge upp, till att bete sig som en stalker.

Den linjen tänker jag inte kliva över. Om du nångång väljer att sluta fly finns jag här.

Jag hoppas du en dag finner mod och vågar möta dina rädslor, med mig vid din sida.

Inget skulle göra mig mer lycklig än att få dela livet, i mot- och medgång, med dig!

Saknar dig..

/ R