Till en tjejkompis som kommit mig mycket nära de senaste åren:
Du skulle bara veta hur kär jag är i dig. Du sa nej till dejt en gång för 2 år sen. Men på senare tid har jag trott mig känna ett intresse för mer än "bara" vänskap även från din sida, eller har jag fel??
Jag tror att du är kvinnan jag väntat på hela mitt liv...
Kom på ett till, till en numera före detta bästa vän:
Tro inte att jag nånsin kommer glömma de 20 000 du är skyldig mig!! Jag ställde upp för dig när du hade det svårt och när din pappa hastigt gick bort mitt i allt. Jag inhyste dina katter i mitt hem när du satt på psyket, de pissade överallt och rev sönder min soffa. Den har du heller inte betalat för. Du fick bo hos mig när du mådde för dåligt för att bo själv. Jag hjälpte dig skaffa en ny lägenhet, fixade massa med den, borrade upp hyllor, målade m.m. Som tack för allt skiter du bara i mig nu.
Jag kunde bett dig dra åt helvete när jag kom på att du höll på med droger. Men istället gav jag dig en chans att börja om på nytt, men du tog den aldrig. Istället pissade du på mig och sitter antagligen och garvar åt mig medan du sitter där och röker på tillsammans med din pojkvän.
Ps. Dina saker i min källare hade blivit en bra brasa i valborg, men tyvärr kom jag på den idén för sent. Jag skiter i att en del av dem är saker från din barndom. De har inte i min källare att göra längre, då jag bara ser dig som en jävla parasit. Jag hoppas resten av dina vänner också inser vad du är för jävla människa. Mina pengar kommer jag aldrig ge upp hoppet om, om inte annat ska jag kräva din mamma på dem istället. Ds.