Varje gång jag kommer dig när tappar jag andan...
När jag känner din doft sväller mitt bröst och hjärtat slår snabbare.
När jag hör dina mjuka ord kommer tårar till ögonen
Jag vill stötta dig när livet är mörkt, bära dig genom eld och vatten
Alltid stå vid din och dina barns sida och ge min kärlek
Tänker på dig mindre och mindre, och mer med en varm känsla av fina minnen än den smärta som förföljt mig över ett år. Jag lever mitt liv ganska bra, trivs i min vardag och har ett bra liv.
Men gud vad jag saknar den känsla jag levde i när vi träffades. Det är en känsla jag aldrig känt förut och som jag därför är rädd att aldrig få känna igen. Känslan fyllde mig med en obeskrivlig kraft, en känsla att jag kunde ta mig an hela världen. När jag andades in svällde mitt bröst av mod och vilja till dåd. Jag skulle kunna bära dig till världens ände, hade velat ta hand om dig och dina barn tills jag föll död ned. Jag är sorgsen över att jag aldrig kommer att få hålla det där brinnande kärlekstalet på vårt bröllop. Men mest saknar jag de små sakerna, dina små manér och leenden som kunde hålla mig gående i dagar. Att få gå bredvid dig och låtsas att det redan var vi. Att få hålla dig nära och bara känna dina andetag. Denna ande av livet som aldrig blev kommer länge om inte alltid att följa mig i livet.
Buff buff