Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

X: 

Jag tror inte du har någon aning hur starka mina känslor är för dig än idag. Flera flera år har gått... är det 9 nu? Och känslorna består. Tänker fortfarande på dig dagligen, enda skillnaden är att idag får ingen reda på det. Vännerna tröttnade att höra på mitt "tjat" om dig för länge, länge sen och jag förstod att jag var tvungen att gå vidare med mitt liv. Tänker jag på det logiskt förstår jag inte vad jag såg i dig. Du var varken vacker, rik, eller ansvarsfull. Men ändå var du på något sätt allt som jag någonsin velat ha utan att veta om det. Du förstod mig och vi hade det bra tillsammans. Jag kommer alltid vara dig tacksam för det. Jag är också tacksam över din ärlighet. Jag vet att jag kanske inte var den som var överst på din lista. Hon var ju gift och bodde i Sthlm. Men du var överst på min. Och trots att jag nu också är gift så tror jag att kanske det är så livet är: Ingen får någonsin den man helst vill ha. Alla får nöja sig med näst bästa. Jag har en del av mig som vill att vi hamnar på samma ålderdomshem och kan ta igen förlorad tid där, men jag vet samtidigt att det är en fåfäng dröm. Du kommer alltid vara mitt allt. Alltid vara den mitt hjärta slår för hårt... och jag önskar dig all lycka och kärlek i världen. Du förtjänar den verkligen. Trots att jag vet att den dagen fin FB profil ändras till "I förhållande" kommer mitt hjärta gå i kras ännu en gång. 
Om du visste hur hela min själ vill åka till dig... ställa sig utanför din lägenhet varje dag och bara hoppas att du ser mig eller hoppas att du ringer... Idag har jag vetat om att jag är gravid i 3 dagar, barnet hade kunnat vara ditt. Livet går vidare på ytan, men i hjärtat är allt likadant.       

J:
Hur kan man bara strunta i sin familj? Vi har inte setts i mer än 15 minuter på 3 år nu, tycker inte du det är något konstigt med det när du bor 20 min härifrån? Sist vi sågs hade du inte tid att snacka i mer än 5 minuter. Då hade vi typ inte setts på ett år. Jag gick hem och grät efter det. Mådde så jäkla såligt. Trodde familjen betydde något men uppenbarligen hade jag fel. Har jag gjort något fel tycker jag faktiskt det är ditt ansvar att meddela mig om det, eller iaf. ge en förklaring, men jag har ju inte fått något på alla år, tom. dina barn tycker det är konstigt. Ring mig för fn!

Ville bara meddela alla nyfikna att mitt X, som jag ville skriva till här idag inte finns längre, han tog livet av sig i helgen,så ni som fortfarande har chansen: SKICKA ERA MEDDELANDEN!

Ja tyvärr är jag fruktansvärt chockad själv. Han blev inte gammal och trots att jag vet att han var deprimerad i perioder så hade han framtidsplaner och det mesta hade ordnat upp sig för honom nu så jag vet inte varför han valde att göra slut på allt. =( Men nu blir det till att ordna kondoleansblommor, tyvärr känner jag inte hans familj bra nog för att gå på begravningen, men blommor kommer jag skicka.

nu finns jag Kan ju bara säga att det känns väldigt tomt nu.  

Lily of the hollow Tror inte det. De som är där skulle nog bara antingen undra vem jag var eller undra varför jag kom, som sagt det var 2002 vi var ihop, så det var några år sedan...  

Vad jag undrar ibland om hur livet skulle varit om det vore vi nu. 

Om du inte hade tagit ditt liv den där dagen. 
Kände du dig ensam? 
Det gick ju inte en dag utan att jag tänkte på dig, så mycket betydde du för mig. Detta trots att vårt förhållande varade så kort. Du hade mitt hjärta som ingen annan. Jag tror du någonstans inom dig kände det. Det var nog därför du inte tog bort mitt nummer och efter 3 år från ingenstans hörde av dig och ville ses. 

Tänk om gudarna den dagen velat annorlunda. Det fanns en mening med den dagen och den kommer jag aldrig att förstå. Men en mening fanns där. Kanske var det aldrig så att det skulle bli vi. Kanske skulle vi dra ner varandra snarare än att bygga upp varandra, men jag har aldrig känt mig så förstådd av någon annan än av dig. 
Det grymma sexet vi hade skadade ju inte heller. ;) 

Jag hoppas du har det bra på andra sidan. Vi som skulle träffas på ålderdomshemmet igen och ta ikapp vår gamla flamma. Den som för mig aldrig dör.