Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

Till min fd arbetskollega som mobbade mig:

Jag försöker att sluta hata dig, men jag kan inte. Du gjorde mitt liv till ett helvete varje dag. Och nu snackar du skit om mig och sprider rykten på stan om oss. Men du har inte så mycket och komma med. Du lever ditt lilla "perfekta liv", men vet du vad? I've got some news for you: Livet är inte perfekt om man är otrogen mot sin man på varenda firmafest med samma kollega...år efter år! Eller varje gång man far ut för den delen oxå. Och man är inte perfekt om man har en ettåring hemma som man lämnar varje helg för att SUUUPAAAA (ditt uttryck från din FB status) och knarka. För jo jag vet att du gör det fortfarande. Och det är definitivt inte perfekt om man är närmare 40 och beter sig så här! Väx upp människa!! Du är gift och har ett barn nu! Varje helg kan inte gå åt till att supa din patetiska lilla kossa! Och ditt livs höjdpunkter kan inte vara att supa och festa! Och NEJ det är inte normalt att vara på krogen 3 veckor efter förlossningen och tycka att "Äntligen jag behövde detta!"
Och du, när du gick på föräldraledighet hade cheferna en fest för att du är en pain in the ass! Alla hatade dig för ditt sätt, bara du är så korkad så du såg det inte!

Till den chefen som jag hade under tiden för mobbningen:

Fy fan vilken jävla kass chef du är!! Hoppas du aldrig mer får en chefsposition, för det chefs jobbet du hade på XXXX hade du ju knullat dej till.. Du visste att jag blev mobbad och mådde skit pga henne, men gjorde ingenting. Sade bara att jag var "såååå duktig så du orkar nog lite till" Jag ångrar att jag inte gick till din chef eller dennes chef för att lösa problemet. Och förresten: Det är INTE okej att skälla ut sina anställda för att de inte alltid håller med dej, speciellt inte om högst privata åsikter sagda på en rökpaus.

Älskar dig, ja det gör jag.. men f*n vad jag hatar dig samtidigt. HUR kunde du såra mig såhär? Hur kunde du låta våra känslor bubbla och bli större under ett halvår och sen när vi sätts bara gå din väg Utan Ett Enda J*vla Ord, mer än att du inte är beredd för att bli en "plastpappa". Det måste du ha vetat tidigare!? Eller va det bara något du sa, du kanske kände att vi bara inte klickade? Varför säger du inte sanningen i sånna fall? Det var några veckor sedan nu som vi sågs, och jag tänker på dig varje dag som går, du tar kål på mig, mina tankar om dig tar kål på mig.

Vill bara säga att jag älskar dig, trodde inte känslor kunde växa så fort, det är något med dig .. men jag hatar dig också för du va inte den jag trodde .. du är en idiot rakt igenom för såhär lämnar man inte en tjej med tusen frågor och ett krossat hjärta!

Kram

(För att klargöra för er så är det en kille som jag känt i sju år. Vi pratade nästan varje dag i tre år och sen sågs vi en gång, vi var tokkära, men det fungerade aldrig för oss av anledningen att vi bodde på tok för långt ifrån varandra. Men sen la han till mig som vän på facebook i somras och på den vägen är det..)

Inte för att det här är en stöttningstråd, men LÄMNA!

Du är värd att vara lycklig!

Du kommer snabbt må bättre utan den där.. 

Till H:

Du och jag var inte bra för varandra men endå har vi hållit kontakt i alla dessa år.
När vi ses är det nått som finns där vad kan ingen av oss sätta fingret på. Även om du inte skulle erkänna det då är sambo och familj och jag make å familj.

Du säger att du gjorde slut för att inte förstöra mitt liv. Jag vet inte vad jag skall göra så det känns som att det du och jag har är ouppklarat på något vis.

Den elektricetet som uppstår när vi ses går ej att fejka, och man släpar inte på ett ex kartong så många år som du gjort utan att denne betyder nått.

Ge mig svar kram

Hej Mamma!

Jag hatar dig för att du svikit mig för att du valde bort mig.
Nu vill jag veta nu vill jag höra sanningen så att jag kan gå vidare utan att behöva ta tankarna med mig i graven.

VAD HÄNDE EGENTLIGEN NÄR JAG VAR LITEN?
Jag vill ha sanningen jag vill ha svar. Hur kunde du välja den man som förgripit sig på mig sexuellt Jag vet att jag inte kommer ihåg men min pappa har berättat och ställt upp och försökt så gott han kan att laga sin trasiga dotter.
Jag vet att min pappa slagit dig och det gör allt ännu konstigare. Har fått så många olika förklaringar till vad jag fått mina så kallade "FANTASIER" ifrån.
I Dokumenten från utredningen så står det att mitt vittnesmål var trovärdigt men ändå gick han fri.

Jag är inte dum så berätta nu å gör livet enklare att leva.

P.S. jag har lovat mig själv 1sak 1 och det är att jag aldrig skall göra mot mina barn som du gjort mot mig. Och det är att överge dem.

Sen gillar jag ditt ordval å det har jag oxå funderat på och det var.

"Jag erkänner att hon får adoptera dig"

Ja hon adopterade mig i vuxen ålder pappas fru och hon är 100x bättre mamma än du någonsin kan vara mina barn vet inte ens vem du är och så skall förbli. Du har valt bort mig och dina "BARNBARN" hoppas du är stolt och mår bra över det