Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!
Till min vän:
Jag minns så väl den första gången jag såg dig. En av dina första dagar på jobbet.. hur du tittade på mig lite snabbt.. föste undan din lugg och sen gick vidare. Nåt klickade till i mig redan då, en omedelbar attraktion.
Sen mindes jag: -Jag är ju höggravid.. och ja just ja jag är ju gift också. Vi utvecklade en lättsam vänskap redan då.. Jag fick veta din "hemlighet" att du var gay.. jag reagerade nog lite konstig men egentligen var jag besviken över att du var upptagen men det var ju jag med. Sen tog min anställning slut och jag trodde väl inte att vi skulle ses nåt mer.
Nästan ett år senare blev jag återanställd.. då kom ett pm på facebook från dig att du var glad att jag skulle komma tillbaka. Jag blev alldeles upprymd och glad över det lilla meddelandet. Vi lärde känna varandra på nytt och ett djupare sätt.. mot dig skulle jag vara ärlig. Blev förälskad i dig då och vi flörtade och skickade lite halvsnuskiga mail till varandra.. men jag var nervös och vågade inte gå så långt fast du var singel. Visste inte om du verkligen menade det på allvar eller om det bara var en lek. Jag var på väg att lämna min man, som du vet inte är bra för mig... Du är den enda som jag berättat hela sanningen för. Men jag väntade för länge.. för du gick tillbaka till ditt ex. Nu är jag rädd för att förlora din vänskap om du skulle veta hur mycket jag faktiskt tycker om dig.. att för dig skulle jag riskera allt. Ja jag älskar dig till och med men du ser det inte.. och jag fortsätter att drömma.
Till min man:
Du har gjort mig så mycket ont och jag avskyr dig mer och mer för varje dag. Du är äcklig. Men du skyller allt på mig.. det är nåt allvarligt fel på dig. Du vet själv att du har fel, du vill bara inte skämmas inför dina "vänner" och det är väl skönt att ha nån som man kan tvinga att betala räkningarna så du kan handla massa onödigt skit. Eller tjata/bråka sig till sex när du inte hittat nån dum bimbo att knulla.. som om jag inte förstått det.. Jag önskar att du dog!!
Ångrar så att jag inte gick med på skilsmässa när du tog upp det själv den där gången för att du ville komma undan nån jäkla CSN räkning eller vad det var...
Hade det inte varit för barnen hade jag stuckit för längesedan med bara en ryggsäck och börjat om från början. Du tar ju åtminstonde hand om dem på ditt dysfunktionella sätt. Nu sitter jag fast här.. låtsas vara "snäll" och bidar min tid.
Till min mamma:
Jag saknar dig och älskar dig. Men du ser bara dig själv och dina förbannade husdjur.. tänk om du hade älskat mig lika mycket som dem. Det är sorgligt att mina barn inte får känna dig.. men du har själv satt dig i denna situation även fast du vägrar att inse det. Jag vill ha dig tillbaka i vårt liv men jag vägrar att be om ursäkt för nåt jag inte gjort! Det var du som hade fel!! Det var du som ljög!! Jag önskar att du kunde vara en normal och varm person. Jag har också fel och är dum ibland men det var ju inte jag som uppfostrade mig.
Till mig:
Skärp dig för fan!!! Var inte så feg!!