Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

Till en jag trodde var min vän:

Det gör mig ledsen att din bitterhet och din avundsjuka inte kan unna mig den lycka jag känner, speciellt eftersom du vet vad jag fått gå igenom i måååååånga år för att hamna där jag är idag! Tråkigt att det inte gick bra på din utredning (vet inte om det är helt kört eller inte eftersom hon ej vill svara eller ens veta av mig just nu) men jag kan inte göra mer än att verkligen hoppas för din skull att ni får ert efterlängtade barn på ett eller annat sätt! Jag har alltid stått på din sida och alltid önskat dig allt det bästa så när du säger att jag är egotrippad, dryg och elak så skär det i hjärtat på mig eftersom jag trodde att man som vänner delade både glädje och sorg! När jag fick missfall var det dig jag ringde och grät till eftersom jag alltid känt att jag kunnat vara ärlig mot just dig om mina känslor, det var inte meningen att krossa dig och dina förhoppningar om en ev graviditet. Jag kan inte sätta mig in i hur det känns att försöka i över ett år och jag vet att jag ska vara glad att det inte tog lång tid för oss, men det betyder inte att jag inte har rätt att sörja det lilla liv som aldrig fick gro, det betyder inte att jag inte känner till skräcken och paniken över att aldrig få bli mamma. Jag är evigt tacksam över att jag är där jag är idag för resan har som sagt varit lång och smärtsam även om vi inte försökt att aktivt bli gravida så länge innan det slog in men hela resan har spelat ett spratt på mitt psyke och ett missfall är inget jag önskar min värsta fiende ens! Jag förstår att du efter dina dåliga besked kanske inte kan känna glädje för min skull, eller om du inte vill höra om hur barnet sparkar eller hur vi mår men du behövde inte slänga ur dig alla elakheter som du sa! Det är förjävligt att du får gå igenom det du går igenom men om jag inte blivit gravid hade du inte varit mer gravid för det. Jag förstår inte ens i min vildaste fantasi hur du kan vända ord som "jag förstår" eller "jag håller tummarna" eller "det är er tur, ni förtjänar det" till att bli något negativt! Det gör mig ledsen att min allra högsta dröm och önskan skulle kosta mig en vän...men med facit i hand hade jag inte gjort något annorlunda....hoppas du kan ta dig ur bitterheten för du är en otrolig människa med så mycket fina och goda egenskaper, det vore synd att låta de onda andarna äta upp dig!

En f.d vän som saknar dig!    

Som svar på det mail min partner skickade mig i eftermiddags där han skriver att han inte vill ha barn och att jag bestämt mig utan respekt för hans åsikt....

"Vad ska jag göra för att jag ska ha respekterat din åsikt? Gå emot min vilja och tro på en framtid genom att göra en abort som jag varken kan eller vill göra för att du ska vara nöjd? DU har knullat med mig, du vet hur barn blir till och då får man ta sitt ansvar när dem blir till! Ja, du har två barn och det gör mig jävligt ont att se hur underbar du är mot dem och veta att du inte vill ha det barn som växer i mig!

Så vad är ditt ultimatum? Att jag behåller barnet, du lämnar mig och vi aldrig mer hörs. Eller att jag gör abort och vi kan ha en framtid?

Men hur f*n ska jag kunna ha en framtid med en man som inte vill ha fler barn? När jag inte har några egna och vill ha? Vi kanske har en framtid i 4 år tills mina studier är klara, sen då? Ska jag lämna dig då och såra dig och dina barn för att DU inte vill ha fler barn?

Vart är DIN respekt för MIN åsikt?"

Till en sk vän;
Jag är så ledsen på dig, du säger att jag är en vän för livet, en viktig person i ditt liv, en som du kan berätta allt för. Då undrar jag hur det rimmar med att du aldrig hör av dig, aldrig svarar på mail, telefonsamtal, sms på fb eller ringer. Varför du då och då slänger in ett "vi måste ses" i förbifarten. Sanningen är att jag inte passar in i ditt viktiga liv över huvud taget, nu när du har karriär och andra vänner! Nu säger jag upp mig som din din vän, jag har andra saker att göra än att vara deppad över att vara dumpad! Adjö!

Till min pappa:

Hur kan du ge upp mig? hur kan du be mig dra åt helvete pga att jag blev gravid? ditt barnbarn är här ganska snart och inte ett ljud har du sagt om henne. du döljer henne även för släkten. varför? skäms du över mig? över henne? du är snål och egoistisk som slänger ut mig på gatan när hon är född... men jo pappa.. väskan står packad så jag är redo att gå den dagen. och jag kommer aldrig att någonsin vilja höra från dig igen. trodde du älskade mig. men där hade jag fel.

hoppas du blir ensam dina sista 30 år.

Varför gör du såhär? Kan du inte bara säga vad du vill?
Det var DU som tog initiativet till att fortsätta ses. Det är DU som börjat med alla gulliga sms.
Du fick mig att falla så jävla hårt, och nu beter du dig som om jag bara är en brud du träffar när du är kåt?!

Efter åtta veckor med 150 sms/mms om dagen, planer för framtiden,prat om barn (!) och semester-resor, mysiga middagar på restaurang, sova sked hela nätter,träffat min familj och mina barn till ..?

Vad har vi nu? Nu kan du inte komma över när barnen är hemma, du kallade mig för pucko när jag frågade :(
Alla planer är som bortblåsta verkar det som och jag känner mig så jävla ledsen och dum.

Visst, du ringer på kvällarna, men du säger inget egentligen. Och sms:en är numera ett 'god morgon' istället för alla fina ord som var.

Antingen vill du vara med mig, på riktigt, och då får du fanimig börja visa det! Eller så vill du bara ha mig för stunden men det är inte det jag vill, och då måste jag krossa mitt eget hjärta och låta dig gå .... :'(

Varför kommer du inte hem? Det känns som att du inte vill ha mej eller våra barn. Jag blir så jävla besviken varje gång du lovar att du ska ringa eller lovar att du ska komma hem. Sen av någon jävla anledning är det alltid vi som får vänta! Du väljer precis var du vill ta jobb någonstans, men det gör inte vi! Ändå är det vi som drabbas gång på gång när dina kunder går före oss. Det hade varit så jävla mycket enklare för mej om du bara hade sagt rent ut att du inte vill ha oss, för då hade jag dumpat dej på en gång. Eller till och med om du varit otrogen, för då hade jag också bett bara dra åt helvete! Du gör det så svårt för mej. Du säger att du vill ha mej och våra barn, men du tillbringar mer tid på att åka iväg till andra sidan sverige bara för att jobba, när du likaväl kan ta jobb här hemma. Jag orkar inte mer. Jag har valt att ha en sambo och en pappa till mina barn. Jag har inte valt att bli lämnad med dubbelt ansvar. Gör mej singel då för fan om du inte kan stanna hemma och vara en del av den här familjen. Fy fan vad jag bara önskar att det hade dykt upp något bättre än dej, men jag kan bara inte vara lika oärlig som du. Förlåt mej ifall jag är tålmodig, ärlig och allt det där som du inte är. Förlåt mej för att jag hela tiden ger dej nya chanser bara för att jag älskar dej. När ska du förstå vad du gör mot oss? Jag hoppas att du ringer mej snart, eftersom du lovade att du skulle det, fast jag inte tror mycket på det. Förresten jag ska hälsa från A att han saknar dej och han vill att du kommer hem...han undrade också varför du inte kom igår som du sa....

Hej. 

Du är min bästa kompis och jag vet att du har flickvän men jag tror jag gillar dig. Varje gång jag ser dig bubblar det i magen, jag finner inga ord för att beskriva dig. Jag är skadad från tidigare förhållanden och förlorade hoppet om killar. Det finns ingen för mig tänkte jag, 'den rätte' är en myt men då dök du upp. Du är allt jag söker i en man och vi kan prata hela natten utan att jag tröttnar. Jag kan vara mig själv i ditt sällskap och skratta tills vi inte kan få luft mer. Du ger mig trygghet och inget gör mig så glad som en konversation med dig. En snällare, roligare, snyggare, smartare och omtänksammare man går inte att hitta! Vi har otroligt mycket gemensamt att det inte är sant och jag drömmer varje natt om dig, mig och oss. Om vårt framtida bröllop och första barn När jag fick reda på att du hade tjej log jag och var glad för din skull men innerst inne gjorde det fruktansvärt ont. Benen vek sig och jag fick sätta mig ner för att inte svimma. Mina vänninor tycker jag borde berätta mina känslor för dig men jag vill inte riskera vår vänskap, du är guld värd och jag vill ha kvar dig i mitt liv. Jag önskar dig det bästa i livet, med eller utan mig. 

Och för att citera ABBA : take a chance on me, please? 

Om, om,om,om. 

Det satans jävla OM!

Jag vet inte varför jag fortsätter försöka. Varför jag utsätter mig själv för det här.
Varför låter du mig fortsätta?! Du vill inte ha mig, hela mig, men du verkar inte vilja släppa mig heller.
Du vet att jag älskar dig, att jag vill vara med dig för resten av våra liv. Du säger att du inte vill såra mig, men vad fan tror du att du gör nu?

Och när jag ser hur du gör med henne, hur du skriver till henne som du gjort med mig. Jag vill bara dö, så ont gör det i mig. Och det vet du.
Snart ska vi iväg tillsammans och jag förbereder mig för att du ska krossa mig. Kanske är det det som behövs...

Din satans jävla jävel, tänk OM jag kunde sluta älska dig.....  

Fy faan vad jag skulle vilja spy på dig! Få dina barn att känna dåligt samvete för att de är här, skiter i att samarbeta och bara anklaga oss!!! Fattar du inte att detta går ut över barnen? Det är tråkigt att du driver detta så hårt att det ger avsmak för barnen! Jag menar, vad tror du eg det ska föra med sig att ringa och säga att din dotter sagt att hon inte vill va här? Inte precis så att man får glada varma känslor varken för dig eller för henne av att du måste ringa och berätta det här. Förstår du inte att ett barn vill vara sin mamma och papps till lags, och ofta är det du som sätter ord på deras känslor!

du förtjänar inte mig. jag förtjänar någon som känner likadant som jag gör. jag är för kär i dig. även när jag hatar dig som mest så känner jag en sån obeskrivlig kärlek till dig. varje gång jag ser dig le så dör en liten del av mig, jag får liksom ont i hjärtat av att någon dag så kommer du le precis det leendet mot någon annan. du brukar fråga varför jag alltid tittar på dig. jag svarar aldrig, men anledningen är för att jag kan inte komma på något som är vackrare att titta på. jag hatar ditt jobbiga morgonhumör och att du alltid avbryter mig mitt i mina meningar, men samtidigt vet jag inte hur jag ska kunna leva utan det. det är dags för mig att lämna. du förtjänar inte mig. så som jag älskar dig vill jag att någon ska älska mig. det är bara förjävligt att de inte kunde vara du.