Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

Åh jag känner mig patetisk men samtidigt ska det bli så skönt att äntligen få skriva det här (även om han inte kommer läsa det). Det kommer nog bli långt. Tack för initiativet ts :)

Lite (eller mycket) bakgrund: Jag träffade en kille när jag var 20år. Jag blev kär i honom första gången vi träffades. Vi hade ett kk-förhållande i ungefär ett år. Två gånger insinuerade jag att jag var mer intresserad av honom än som bara kk men han viftade bort det med att han inte hade såna känslor för mig och bytte ämne. Han var den första och enda jag varit kär i. Efter ett år träffade han sin "drömtjej" och kunde inte träffa mig mer. Jag blev ledsen men han gjorde slut med henne efter 6 veckor och började träffa mig igen. Några månader senare blev han ihop med ett gammalt ex till honom och de är fortfarande tillsammans. Hon är sådär äckligt perfekt. Så som jag vill vara. Jag hade sex med honom några gånger efter att de blivit tillsammans, han motiverade det med att "det fungerade ju så bra för oss att ha sex utan känslor och jag älskar verkligen min flickvän". Tack för den, så otroligt naiv jag var som trodde att han kanske skulle få mer känslor för mig än henne. Nu är jag 24år och har inte sett honom eller hört från honom på över två år. Here we go:

Hej
Jag har tänkt kontakta dig så många gånger men är rädd för att du kommer avvisa mig eftersom du är rädd att din flickvän ska bli svartsjuk, precis som senast vi hördes av. Jag sa aldrig riktigt till dig hur starka mina känslor för dig är. När du avvisade mig ville jag inte göra dig illa till mods genom att berätta om hur lycklig jag var över att träffa dig, hur du är min drömman på alla sätt och att jag desperat önskade att du hade samma känslor för mig. Jag har inga krav på dig. Jag vill bara veta vad du gör nu för tiden? Hur mår du? Har du kvar samma jobb? Har du skaffat hus, gift dig, skaffat barn? Förut önskade jag dig all lycka och även om jag var ledsen över att förlora dig så hoppades jag ändå att du skulle bli så lycklig som möjligt tillsammans med henne. Det önskar jag inte längre.

Det har gått fyra år sedan vi först träffades och jag blev kär i dig. Att bli kär i någon för första gången när man är 20år är ganska gammalt. Jag trodde inte att jag kunde bli kär. Efter att vi slutat ha kontakt visste jag ju i alla fall att jag kunde bli kär och hoppades att stöta på någon annan att falla för. Jag hade inte bråttom, det kunde ta sin tid. Jag har träffat så många killar sedan dess men det är alltid något fel på dem; De är inte så perfekta som du. De kan aldrig mäta sig med dig. Jag har inte blivit kär igen. Jag är rädd att jag håller på att bli bitter. Jag önskar dig inte all lycka med henne längre. Jag önskar dig all lycka tillsammans med mig. Vi skulle kunna ha det så bra. Du blev en toffel den tiden jag hade kontakt med dig efter du träffat henne. Jag skulle aldrig göra dig till en toffel eller försöka bestämma över dig. Jag tänker på dig då och då och blir så ledsen över den tid vi inte haft och inte kommer ha tillsammans. Jag önskar att du tog kontakt med mig. Jag skulle bli så glad bara av att få höra din röst igen.

Ja just det, till en nära vän jag sa upp kontakten med för en månad sen.

Det känns synd att det var tvunget att bli såhär. Du förstod som vanligt ingenting. Det är för att du inte förstår sociala koder över huvud taget. Du är alldeles för mycket. Det är därför du förlorar alla vänner. Jag orkar inte med att du ringer mig mitt i natten och gråter över ditt ex som dumpade dig för 5 år sedan som du aldrig kommer komma över (ironiskt med tanke på mitt tidigare inlägg). Jag orkar inte med att varje gång jag träffar dig så undrar du när vi kan ses nästa gång. Vi ska alltid ses på dina villkor för att du är för lat för att hälsa på mig. Jag föraktar dig för att du lever på soc och tycker att det är normalt att läsa in 200 gymnasiepoäng/termin och blir arg när socialen inte vill betala för det.

Du har redan snyltat på samhället hela ditt vuxna liv. Du skyller på en skada och kräver att få operation på operation men skadan hindrar dig inte från att studera i normal fart. Eller att ta tag i ditt liv och göra något. Du kan visst jobba, du bara gömmer dig från världen. Mina försök till peppning leder ingen vart. Jag har verkligen försökt ställa upp för dig. IIstället tvingas dina stackars adoptivföräldrar ta lån för att du ska kunna studera i snigelfart. Men ja just det, nu har du ju blivit sjukskriven i ett år (!) för att du ska göra en operation om en månad och beräknad återhämtningstid efter den är 3 månader. Så du studerar inte längre heller. Du gör ingenting. Det ger mig ingenting att prata med dig för det har aldrig hänt något nytt i ditt liv. Ändå envisas du med att ringa varje dag. Du checkar in 10 gånger om dagen på facebook i din säng, i din lägenhet och i affären. Du tycker det är normalt att gå till kyrkan och tända ett ljus för din katt som dog för ett år sen varje vecka. Katten hade du dessutom inte träffat mer än 2ggr/år de sista 5 åren den levde.

Du är den enda jag kan prata med allt om. Men ändå offrar jag vår vänskap. Du förstår verkligen inte när det är dags att backa av och du förstår inte när jag och andra försöker backa av.

Svar till annabell inlägg 214 Ja du har rätt, jag säger upp vår vänskap pga hennes personlighet. Jag har tröttnat på att vara där för henne hela tiden. Hon är en energitjuv och att umgås med henne ger mig ingenting längre. Jag står inte ut med hennes personlighe; hon är i centrum av världen, allt kretsar kring henne och allt är svart eller vitt, inget mittemellan. Men jag förstår inte riktigt hur du får det till att jag skulle hata en kategori av männsikor? Jag har en massa vänner med olika sexuella läggningar och som kommer från olika länder, har olika bakgrund och jag om någon propagerar för allas lika värde. Anyway, tråden är inte till för att komma med negativ kritik om andras inlägg så släpp diskussionen.

Förlåt mig.
Jag är så dum. Jag skulle aldrig sagt det där elaka sakerna om dig. Jag visste att du skulle bli jätteledsen om du fick höra vad jag sagt men ändå gjorde jag det och så fick du reda på det. Jag vet att förlåt inte räcker och jag kan aldrig få det ogjort. Jag har sagt hur ledsen jag är och bett om ursäkt men det gör mig ännu mer arg och besviken på mig själv att jag vet att det inte räcker. Jag hade inte heller tyckt att det räcker.

Hade jag kunnat få det ogjort och ställa allt till rätta hade jag gjort det och jag lovar att jag önskar jag kunde göra det. Jag förstår att det enda du tänker när du ser mig nu är att jag pratat väldigt illa om dig. Snälla förlåt mig, jag ångrar mig så mycket.

Det finns en kille som jag så gärna skulle vilja träffa igen. Senast jag såg honom var några år sedan när han hade träffat sin nya flickvän. I början ville jag bara att han skulle vara lycklig men tiden går ju och jag blir inte kär igen. Han är den första och enda jag varit kär i. Jag är rädd att jag börjar bli bitter. Jag går och hoppas att han tröttnat på sin flickvän och ska komma tillbaka till mig igen. Vi var bara kk:n och han hade inga djupare känslor än så för mig. Hans tjej var svartsjuk o ville inte att vi skulle ha kontakt alls så jag har inte hört något från honom på flera år. Jag skulle i alla fall bara vilja ses för en fika eller nåt och höra hur han har det nu för tiden. Om han inte vill ha ett förhållande skulle jag iaf vilja ha kvar honom som vän, vi kunde prata om allt. Jag har funderat på att skicka ett meddelande på facebook eller sms men är rädd att hans flickvän ska få syn på det och bli arg. I så fall skulle det vara något i stil med

"Hej! Hanna här. Jag undrar hur du har det nu för tiden. Har du lust att ses för en fika någon dag? Om du inte vill så svara snälla, hellre ett nej än inget svar alls. Ha det bra"

Men jag tror inte jag vågar....

När du säger att du tycker mycket om mig så vill jag bara säga hur mycket jag älskar dig, men jag vågar inte av rädsla för att skrämma iväg dig. Men jag gör det verkligen, jag älskar älskar älskar dig... <3

Till min styvpappa.

Jag vet inte om det är en livskris eller vad fan det är som har slagit slint i huvudet på dig, men du är SÅ nära att förlora den kvinna du påstår att du älskat i över tjugo år innan du äntligen fick henne! När verkligheten kommer ikapp lär du ångra dig bittert.