Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!
Anonym (Tjej) skrev 2011-10-24 01:02:41 följande:
Ja just det, till en nära vän jag sa upp kontakten med för en månad sen.Det känns synd att det var tvunget att bli såhär. Du förstod som vanligt ingenting. Det är för att du inte förstår sociala koder över huvud taget. Du är alldeles för mycket. Det är därför du förlorar alla vänner. Jag orkar inte med att du ringer mig mitt i natten och gråter över ditt ex som dumpade dig för 5 år sedan som du aldrig kommer komma över (ironiskt med tanke på mitt tidigare inlägg). Jag orkar inte med att varje gång jag träffar dig så undrar du när vi kan ses nästa gång. Vi ska alltid ses på dina villkor för att du är för lat för att hälsa på mig. Jag föraktar dig för att du lever på soc och tycker att det är normalt att läsa in 200 gymnasiepoäng/termin och blir arg när socialen inte vill betala för det.
Du har redan snyltat på samhället hela ditt vuxna liv. Du skyller på en skada och kräver att få operation på operation men skadan hindrar dig inte från att studera i normal fart. Eller att ta tag i ditt liv och göra något. Du kan visst jobba, du bara gömmer dig från världen. Mina försök till peppning leder ingen vart. Jag har verkligen försökt ställa upp för dig. IIstället tvingas dina stackars adoptivföräldrar ta lån för att du ska kunna studera i snigelfart. Men ja just det, nu har du ju blivit sjukskriven i ett år (!) för att du ska göra en operation om en månad och beräknad återhämtningstid efter den är 3 månader. Så du studerar inte längre heller. Du gör ingenting. Det ger mig ingenting att prata med dig för det har aldrig hänt något nytt i ditt liv. Ändå envisas du med att ringa varje dag. Du checkar in 10 gånger om dagen på facebook i din säng, i din lägenhet och i affären. Du tycker det är normalt att gå till kyrkan och tända ett ljus för din katt som dog för ett år sen varje vecka. Katten hade du dessutom inte träffat mer än 2ggr/år de sista 5 åren den levde.
Du är den enda jag kan prata med allt om. Men ändå offrar jag vår vänskap. Du förstår verkligen inte när det är dags att backa av och du förstår inte när jag och andra försöker backa av.