Behöver hjälp!! repetera en klass eller eller ej?

Det märkliga är att jag pratade med en vän för jag vet att det pratades om att hennes barn skulle gå om ettan, hon kunde inte läsa när hon gick ut ettan, men sedan bytte hon skola och nu kan hon läsa jätte bra och hänger med okey, får extra stöd men är inte tal om att gå om......

Det kanske verkar i min ts som att både rektor och lärare har rätt, men jag får känslan av att det är "lättare" att bli av med henne än att ge henne mer tid och stöd. Det känns fel i magen på något vis.

Ingen???

puff puff

fråga skolan om de kan göra ett dyskalkylitest . alltså svårigheter med matte.
du är ingen dålig förälder bara för att din dotter ligger efter i skolan el har svårigheter alla barn är olika .
 de som har dyskalkyli har svårt att höra tal o se siffror i vad som sägs o skrivs .  

skolpsykologen sa det, men liksom dyslexi eller andra läs skrivsvårigheter vill man inte utreda fören om några år

Är det ingen som varit med om att man vill låta sitt barn repetera en klass???

 om ngra år ???? konstigt svar kan säga att om ngra år är det försent jag gjorde mitt sk dyskalkylitest i högstadiet där gav det inte så mkt pga av att jag inte fick ngra papper alls . fatta inte varför min morsa inte var med!!!när detta gjordes, så mkt min morsa har slitit sitt hår för att få mig att fatta när matteböckerna legat på köksbordet hemma.  det var först när jag gick på folkhögskola jag fick svart på vitt alltså vuxen över 25 - född 82 . idag har lärarna knapphändig info ang dyskalkylin spec grundskolan  o jag har fått kämpa o berätta genom mina år vad det innebär.
 du har rätt att kräva stödhjälp till ditt barn så länge hon går i skolan o då kommer skolan klaga det klassiska svaret " men vi har inga pengar " 
men du kan ju pröva dig fram medan du berättar  räkneramsorna o hon skriver siffrorna på ett papper el föregående ex testa dig fram ett tag o visa henne som tidigare inlägg ja skrev o se om du upplever ngn skillnad

Hade det varit min dotter (som också går ettan) hade jag försökt tänka så här.

*Ser barnet problemet (annars hade jag nog avvaktat för ner kan man alltid hoppa)

*Tror jag det blir bättre av att vänta ett år (om jag tror hon kommer ha samma svårigheter med matten nästa år hade jag nog inte flyttat ner frivilligt)

Jag känner spontant att läsningen är det viktigaste, utan att kunna läsa faller ju i princip alla ämnen medans det borde gå bättre att vara dålig i matte och fixa resten.

Hur stor del av problemet tror du själv sitter i att hon är omogen? Som löser sig bara av att man väntar? Jag har ingen pedagogisk erfarenhet men som förälder känner jag att släpper man en årskuss redan efter 2månader i ettan hur blir det då nästa höst om problemen kvarstår? Man kan ju inte gärna flytta ner igen. Jag skulle hellre se att dottern fick gå kvar och får extra hjälp med matten iaf till jul kanske hela ettan. Kan hon inte få den extra hjälp i den omfattningen av skolan får de väl ge er extra läxa att traggla hemma. Jag skulle iaf vilja försöka och se hur problemen artar sig innan jag låter henne leka ett år till och kanske vara i samma sits nästa år men då med betydligt mindre tid att hjälpa på.

jag tycker det verkar vara väldigt kort tid att bestämma. Är det inte bättre i så fall att hon får gå om ettan en gång till istället för att gå om förskoleklass? Eller fattar jag fel? Det finns väl inget krav att man varken ska kunna läsa eller räkna när man börjar skolan? Förskoleklass är väl valfritt eller? Jag hade låtit henne fortsätta gå ettan ut och ev nästa år låta henne "gå om". Alt hade jag satt henne i montessorri klass, för de jobbar mera över gränserna än vanlig skola.

hur då menar du?? vad för räkna ramsor pratar du om?

Tack för ditt svar!

Jag känner såhär.

Nej, min dotter ser inte alls problemet! hon älskar skolan, gör sitt bästa, tycker faktiskt det är roligt med läxorna, även om det ibland är svårt.

Jag har pratat med en släkting till mig som har jobbat på en annan skola i många många år, men som nu precis är nyexad pedagog och hon säger som du, hon har gått i skolan sedan aug? inte ens tre månader och de "ger upp" och hon är bara sju år! det är inte ovanligt att de är lite skol-omogna (med det menar jag att det är lite svårare att lära eftersom det finns så mycket annat som är roligare, tex ute lek och så)

Jag tror hon har svårt (precis som jag har/hade) att se det logiska med matten, och detta kommer hon ha även om hon går om, matte kan vara så fruktansvärt svårt om man inte förstår.

Det kändes väldigt kränkande när hon visade med armarna att såhääär långt har de andra kommit men ***** har bara kommit så här kort bit. Lite som om de faktiskt har gett upp efter två månader och lämpar över problemet på någon annan. jag pratade som sagt med min släkting nu och på skolan hon jobbar så har de en extra lärare som är o olika klasser där behov finns. Det känns inte rimligt att man går om till f-klass när man går i ettan, möjligtvis går om ettan sedan.Ja, det är väldigt kort tid att, men den ena extra läraren hade henne i nollan med så hon känner min dotter lite. Vi har tankar på att låta henne byta skola iaf. Det har vi haft länge, men inte bara pga detta. Problemen tar man ju med sig, men denna skolan ligger två minuter från oss plus att den har väldigt gott rykte. (och de har speciallärare på plats)

Vi har bestämt oss för att INTE flytta henne till f-klass. Och om hon kommer gå kvar på samma skola är dessutom osäkert. Mitt förtroende är inget vidare för dom längre, jätte trist.

Jag är varken lärare eller något likanade. Men jag var själv efter de andra efter 1 klass. Lärde mig inte läsa förrän efter halva tvåan men hade förvisso det lite lättare med matte. Mina föräldra blev kallade på möten och läraren såg mig nog som lite mindre begåvad. Dessutom var jag väldigt lugn och tyst och pratade inte så mycket i skolan. När jag började tredje klass flyttade vi och jag började i ny skola. Efter det gick allt uppför. Gick ut grundskolan med riktigt bra betyg och har 5-årig universitetsutbildning bakom mig. Så med min personliga erfarenhet skulle jag inte gå om en klass, utan istället kräva extra hjälp där det behövs.

Jag tycker ni gör rätt, låt henne få mer tid på sig och utvärdera senare. Kanske ska hon gå om en klass, det får ju tiden utvisa men jag hade inte heller flyttat barnet nu utifrån det du berättat.

Utan att ha träffa din dotter känns det som om det är bättre idé att låta henne fortsätta i ettan. (Ev kan man ju i vår bestämma att hon ska gå ettan en gång till nästa läsår)

Eftersom du verkar vara en engagerad förälder kan det vara bra om du själv ber personalen om tips på hur ni kan jobba med matte hemma. (Skolan har ju inte rätt att kräva att föräldrarna gör något alls, så man kan behöva vara tydlig med att man gärna vill göra saker hemma!)

Att hitta på mattegåtor är jättebra, och försök då göra annat än de uppenbara om 3 äpplen och 2 päron som skall räknas ihop. (efter att hon har förstått det) Säg/skriv också ett mattetal (tex 2+3) och låt henne försöka hitta på en berättelse om det.

Det finns massor med bra litteratur. Jag gillar denna: www.adlibris.com/se/product.aspx Kolla också på biblioteket (matematikdidaktik) och fråga pedagogerna om de har någon bok att tipsa om eller låna ut. Om de använder ett läromedel kanske det är en bra idé att de kopierar upp någon sida ur lärarhandledningen till dig, så du kan förbereda dottern hemma?

Men snälla... Har din dotter en utbildad lärare? Det finns massor av barn som inte kan läsa eller räkna mer än vad jag förstår att din dotter gör den här tiden i ettan. Om hon inte knäckt koden till sportlovet hade jag börjat få varningskolockor och då satt in extra resurser. I min värld låter hon helt normal. Vad är det för lärare som jämför barnen med varandra i klassen, oproffsigt! Vi har statliga styrdokument som barnen ska jämföras mot, inte mot varandra. Exempelvis ska hon i år 3 kunna läsa enkla elevnära texter, det känns ju som din dotters lärare satt ribban där redan nu trots att hon har 2,5år kvar. Min egen dotter går oxå i år 1 nu och hon hade vid ett test kunnat ramsräkna till 69 och jag vet att hon kan längre om hon har saker framför sig som hon ska räkna. Har du testat dottern så? Många barn har svårt att ramsräkna i huvudet det är ju lite som att lära sig en sångtext utantill, det brukar komma när det abstrakta tänkandet blir bättre. Dottern har haft 5-kompisar i läxa denna veckan så det är den nivån de i hennes klass ligger på. Min son som idag går i år 4 lärde sig läsa först till höstlovet och inte har det varit tal om att gå om något år där. Som lärare skulle jag aldrig föreslå det, möjligtvis skulle jag om jag har ett barn som är omoget låta det vara med f-klassen vissa timmar i veckan då de arbetar med skolförberedande övningar eller kanske hade sociala övningar alt fri lek. Fråga vilka insatser skolan gjort för din dotter på grupp och organisationsnivå? Att tillskriva henne problemet som enda bärare är i mitt tycke fel. Om ett i övrigt normalfungerande barn inte klarar att nå målen är det metoden det är fel på inte barnet. Lycka till, jag tycker du tagit helt rätt beslut om att inte flytta henne. 

Jag hade nog inte låtit henne repetera klassen. Däremot försökte dela att hjälpa henne med inlärningen, känns lite skumt att ni inte har blivit för är ade innan... Sen måste det finnas ett skäl till att hon är så sen, och Osimo ogen borde vara behjälplig med att lista ut det... Hur är det med hennes uppmärksamhet, har hon varit språkligt sen? Just dyslexi måste man vara lite äldre för att få diagnos, men det verkar inte vara det just nu heller... Kanske en språkligt utredning hos logoped, eller ställningstagandet till adhd från bup. Om hon inte har fått rätt hjälp i år, så är det långt ifrån säkert att samma sak ett år till ger bättre resultat. Ta reda på vad det var som Inte funkade, det behöver så klart inte bara en diagnos, och kanske inte bara ligga hos barnet, men ta reda på det!

Jag kom på en till enkel sak som ni kan göra för att testa/öva hennes matematiska tänkande:
Ta ett antal saker (börja med två eller tre) och lägg dem på bordet. Låt henne blunda och göm en/några/alla sakerna i din hand. Låt henne titta och se om hon kan klura ut hur många saker du har i handen. Klarar hon det? Med hur många saker i så fall?

Tack så hemskt mycket för er backup.

Såhär är det nu. Dottern börjar på en helt ny skola efter höstlovet, men inte bara pga detta. Skolan hon ska gå på är mindre, mer intim, klassen hade bara 14 barn i och deras arbetssätt tilltala oss mycket, läraren hade mycket erfarenhet både som lärare rent allmänt och hade mycket erfarenhet för barn med särskilda behov. Jag är ju klart både besviken och fundersam på hennes nuvarande skolas sätt att arbeta. Undrar hur många barn som tvingas gå om till f-klass? Jag tycker det är ganska drastiskt beslut att ta.

Jag ska läsa det ni skrivit som jag kan öva med henne hemma och ta det till mig. Jag skriver fler svar när jag har bättre tid