14 åring som vill ha häst Råd!!

Jag fick häst strax innan jag fyllde 15. Mina föräldrar var inte intresserade, mamma allergisk, men de tycker om djur. Däremot hade jag aldrig fått en egen i den åldern om det inte vore för min 11 år äldre syster som är hästintresserad och gick in som delägare. Hon stod därmed för oplanerade utgifter, hon tog kontakten med hovslagare, veterinärer, körde hästen till kliniken vid hälta, etc. Dessutom hade hon mer kunskap och kunde därmed avgöra när en kiropraktor behövde tas ut, tandläkare, sadelmakare och om jag var sjuk kunde hon mocka/sköta om hästen och tvärt om. Jag red 4 dgr i veckan och hon 3. Så det var ju en helt annan situation. Mina föräldrar hade en vuxen som ansvarade för hästen när jag inte kunde.

Jag tycker inte att man kan ge en omyndig person det fulla ansvaret för ett djur, för den personen är ekonomisk beroende av sina föräldrar, har inget körkort och kan inte lösa en situation bara för att den måste. Så om man köper en häst till sitt barn måste man acceptera att man är ansvarig för hästens situation och allt som kommer med att ha en häst. Det kan vara kolikanfall klockan 9 på kvällen, det kan vara utrustning som inte sitter bra eller att hästen får ett beteende som är svårhanterat och farligt.

Så nej, jag tycker inte att du ska köpa en häst till din 14-åring som din situation ser ut. Däremot kan du överväga alternativet att betala för en medryttarhäst eller foderhäst. Med en foderhäst följer givetvis också ett ansvar från din sida, men du har då en hästkunnig vuxen person (hästens ägare) att dela ansvaret med och du kan skicka tillbaka hästen om det inte fungerar.

När jag fick häst hade jag ett enormt hästintresse och red 5-6 hästar i veckan åt andra. Jag var enormt intresserad även teoretiskt och hade hållt på med alla moment som det innebär att ha häst - skötsel, transportering, val av täcken/utrustning, medicinering, etc. Därför var mina föräldrar ganska säkra på att min intresse inte bara gällde ridning och skulle hästen bli oridbar plötsligt så skulle jag inte tappa intresset ändå. Men ändå krävdes en vuxen ansvarig person för att det skulle vara rätt gentemot hästen.

Och om du beslutar att skaffa en häst, skapa en budget på ett eget konto för hästen för det drar iväg. Även en frisk häst behöver gås igenom årligen i rygg och mun och inte av vanliga veterinärer utan av specialutbildade personer. Framförallt om hästen endast ridas och sköts av en relativt ung person som inte själv kan konste att prova ut utrustning mm. Vi lägger undan en fast summa varje månad till hästkontot som ska täcka årets förutsedda utgifter samt oförutsedda. Vi lägger undan ca 1000 kr mer i månaden än vad vi beräknar att hästen kostar, och slutar oftast på +-0 trots friska hästar. Och då är vi (och syster) dessutom två personer som kan rycka in med extra pengar OM det skulle bli så att vi måste övertrassera pga skada eller sjukdom.

Det kostar med häst. En vettig begagnad sadel får man ge minst 5000:- för, och då tillkommer sadelutprovare. Bara att hitta en passande sadel är ett gissel och den måste ses över årligen och bytas ut/stoppas om regelbundet efter som att hästen ändras sig muskelmässigt och hullmässigt. Ja, det är inte något för en 14-åring att klara av på egen hand.

En 14-åring ska inte ha ansvar för en häst själv. Det är så mycket man måste kunna och veta och förstå.

Hästar är känsliga djur, och dyra djur. Man måste regelbundet och ofta ta hjälp av andra, tex hovslagare, veterinärer, kiropraktorer, sadelprovare, mm. Den som tar kontakt med dessa måste veta när det ska göras (dvs kunna se det på hästen, se att den behöver det ena eller det andra) och dessutom kunna göra det - hitta och våga ringa veterinär, boka besök, veta vilja vaccinationer som ska göras, etc. Sen ska det faktureras, kanske tas beslut om kostnader på plats  En vuxen, den som tar beslut om pengar, måste vara närvarande. Det är inte som att ha en hund eller katt - absolut inte samma sak.

Att ha häst behöver inte kosta jättemycket om man lägger ner tid, kompromissar med ridmöjligheter och tjänster, eller har ett brinnande intresse som gör att man skapar goda kontakter och får kompis-priser och har lite tur. Och att hästen håller sig frisk. Men man kan inte veta vilka behov just den hästen har eller får, vad dottern behöver för att hålla intresset uppe osv. Jag har bra pris hos hovis, billig försäkring, knappt ngn utrustning, kompispris på träckprov, få träningsmöjligheter, hästen går barfota, ute dygnet runt, och varken jag eller han har höga krav. Därför kostar min häst bara ca 1000kr/mån utöver hyra och foder - och då tar jag årligen ut ryggvet/kiro, samt vet, sadelmakare och tandläkare. Sammanlagt ca 2500kr/mån. Men då är förstås inte köp av utrustning och min egen utrustning inräknad utan endast hästens behov och skötsel.

Dessutom kan det vara en begränsning att ha egen häst för man kanske inte har råd att dessutom ta ut dyr tränare regelbundet vilket gör att man blir ensam i sin ridning och det kan göra att man har svårt att reda ut problem eller utvecklas. Samtidigt kan det förstås vara mycket utvecklande också på andra plan.

Ett barn ska aldrig ha ansvar för ett djur utan tillsyn av kunnig vuxen. Det är oansvarigt av en förälder tycker jag. Jag fick själv häst som 14-åring, ointresserade föräldrar, men jag delade hästen med min vuxna, mycket kunniga syster så jag fick stöd och hjälp av henne. Hon hade inte heller haft egen häst innan (bara några månader) men hade ett vuxet tänk och kunde dessutom prata med andra vuxna hästmänniskor på ett annat sätt och samla kunskap och information. Hon kunde hitta veterinärer, ordna transport och köra hästen till klinik, hon förstod deras redogörelser bättre än jag och kunde ta ansvar för att den svårlastade hästen faktiskt kom hem till slut. Jag var duktig, mogen och hade mycket erfarenhet, men man har inte det vuxna tänket och tryggheten i sig själv och man vet inte alla gånger vad man måste tänka på. En vuxen kan dra mer slutsatser och ta mer ansvar, har också lättare att ta hjälp och söka reda på pålitliga kunskapskällor. Min häst har mycket att tacka min syster för. Jag gjorde allt för honom, jag tog mitt fulla ansvar, var med på allt och förstod och engagerade mig, la ner mer tid än hon, men utan min syster hade jag missat många saker, stått utan mycket information och troligen inte kunnat ge min häst att det han behövde (han hade mycket stök med sin rygg och sina ben och dömdes även ut innan vi lyckades hjälpa honom, och då hade vi använt oss av vet.klinik, hovslagare, massör, kiropraktorer, sadelmakare, mm).

Mina barn skulle aldrig få egen häst om jag inte varit kunnig nog att ta ansvar för hästen, och troligen inte ändå därför att det krävs väldigt, väldigt mycket eget driv, vilja, intresse och engagemang att ha en egen häst. Det ska mockas VARJE dag, året om, även julafton, i alla väder, om man så har brutit båda benen så måste hästens box mockas varje dag och tas om hand, fyllas matsäckar mm. Det är mycket ansvar att lägga på ett barn som dessutom har puberteten att tänka på, och gymnasieutbildning framför sig. Och vad händer när 4 år har gått och dottern slutar skolan och flyttar hemifrån. Sällan kan en 18-åring ha råd med en häst. Ska hon tvingas sälja sin bästa vän då som hon kämpat så för? En häst lever i 25-30 år om man har tur.

Och man har väldigt roligt på ridskola. Där har man umgänge, stöd, duktiga, välutbildade och ständigt underhållna hästar som ses över av kunniga människor och byts ut om de inte fungerar eller blir sjuka/skadade. Som ridskoleelev har man väldigt många saker som man inte ha med egen häst Jag säger inte att det inte är bra att ha egen häst, men man få inte glömma att man också byter bort väldigt många saker.