Vad är det jobbigaste med "styvbarn" egentligen?

Det jobbigaste är att man helt enkelt inte har tillräckligt med engagemang för någon annans barn. Att man inte har hela barnens historia eller vet vad de har med sej i bagaget. Har sedan barnen en helt annan uppfostran och vanor mot vad man försökt ge sina egna barn så krockar ju allt hemma. Vet ju vad jag vill med mina egna barn och när då sambons barn har helt andra värderingar så blir det svårt. Sen får man ju inte heller säga något till eller om sambons barn utan att bli anklagad för att "bara hacka" på dom hela tiden. Känns underligt också att ens sambo den ena veckan har sunda idéer om det mesta i tillvaron men att han nästa vecka när hans barn är där förvandlas till en liten vek lealös person som inte har någon egen vilja gentemot sina barn. Då är alla sunda idéer om uppfostran och uppförande som bortblåsta. Mycket märkligt. men det går sålänge det går....brukar jag tänka.

Det jobbigaste med bonusbarn är när ens sambo går med skygglappar hela tiden och aldrig kan erkänna att hans barn inte är några änglar som han tror. När sambon förnekar allt de gör som är fel och snedvridet. När sambon är helt i sina egna barns våld när det gäller inköp, skjutsning och allt annat. När sambon säger att "jag vill inte prata om det här nu" när det är något som gäller hans barn. När sambon aldrig är sen med att påpeka de fel och brister som mina barn har(och som jag alltid har erkännt inför honom). När ens sambo är helt blind varannan vecka och blir en helt normalfungerande människa med normala värderingar den andra veckan(när han inte har sina barn här). Allt detta är det jobbigaste med ATT HA BONUSBARN!